Finns det inget botemedel?

Skivrecension (det får heta så, för jag vill inte kalla det för ett skivtips):



THE CURE "The Cure"
2004 (Geffen)

Så har då The Cure smygit ut en platta igen, helt utan promotion tydligen. Jaja, det var ju lite skitsamma, för den suger ändå. Det är ganska omöjligt att fatta att det här är samme Bobby Smith som författat odödliga poppärlor som "A Forest" och "Close To Me". Nåväl, det är väl OK att mannen utvecklas, men då jag hör det här skramlet påminns jag mest om nåt med Sonic Youth, eller kanske Nirvanas sista platta. Och det var ju 1993... Så snälla herr Smith, kan man få lite nostalgi nästa gång? Lite mer melodiöst? Lite skönsång? 80-tals-synthar? Mindre skramliga cymbaler? Du skulle bli en rik man.

Barry Levinson = ond

I serien “Samhällets fiender” ämnar jag att presentera några av ondskans hantlangare här på jorden. Först ut är Barry Levinson, filmskapare och Djävulens högra hand.



Verk (i urval):
1987: Good Morning, Vietnam (Regi)
1988: Rain Man (Regi)
1991: Bugsy (Regi och producent)
1992: Toys (Regi, producent, manus)
1993: Homicide: Life on the Street (TV-serie. Exekutiv producent)
1994: Disclosure (“Skamgrepp”. Regi, producent, manus)
1997: Donnie Brasco (Producent)
1997: Oz (TV-serie. Exekutiv producent)
1997: Wag the Dog (Regi och producent)
1998: Sphere (Regi och producent)
2000: The Perfect Storm (Exekutiv producent)
2002: Analyze That (Exekutiv producent)
2004: Envy (Regi och producent)

Fråga: Finns det ingen hut på hur mycket ondska man kan få vräka ur sig i Hollywood? Visst, ”Wag the Dog” har sina poänger och ”Donnie Brasco” går väl an,”Homicide” och ”Oz” är riktigt bra serier, men resten – hur fan KAN det bli så illa? Tipset till Robin Williams och George Clooney, som jag vet har talang och visioner, är att hålla sig långt borta från den här mannen. Samma sak gäller dig när du ska hyra film nästa gång.

Fyra filmer jag såg i veckan

Här kommer korta kommentarer om fyra filmer, två att se och två som man
nog kan överleva utan.

"Gosford Park"
USA/UK/Italien/Tyskland
Regi: Robert Altman
I rollerna: Maggie Smith, Michael Gambon, Kristin Scott Thomas, Charles Dance, Kelly Macdonald, Stephen Fry, Clive Owen, Helen Mirren, Emily Watson, Derek Jacobi...

England 1932. En stor släkt och deras vänner samlas i en herrgård för en helg med fest och jakt. Alla har hemligheter för alla, inte minst tjänstefolket. I centrum finns Sir William McCordle (Michael Gambon), en man som många har ouppklarade affärer med...



Som vanligt har Altman lyckats skaka fram gräddan av bra skådisar, och deras insats och dialogen är det sannerligen inget fel på. Idén att ha två parallella handlingar, en med herrskapet och en med tjänstefolket är bra, men Oscar för Bästa originalmanus MY ASS! Det fungerar helt enkelt inte att introducera 30-40 karaktärer de första tjugo minuterna av en film och förvänta sig att tittarna ska hänga med - jag har sett mååånga brittiska deckare i mina dagar, men jag var helt chanslös här. Dessutom är jälva grundplotten på tok för tunn. För lite handling helt enkelt, man satsar istället på att mängden färgstarka karaktärer att bära filmen. Felfelfel. Ödsla inte tid på att se den här filmen, det är inte värt det. Altmans ojämnhet håller nu allvarligt på att slå över till oduglighet. Kanske är det dags för pension?

Intressant att notera: Bob Balaban, som har skrivit manus och spelar 'Morris Weissman', är kanske mest känd som 'Russell Dalrymple' i 'Seinfeld', den tv-bolags-chef vars dotter George Costanza dejtar i fjärde säsongen.

"Insomnia"
USA 2002
Regi: Christopher Nolan
I rollerna: Al Pacino, Robin Williams, Hilary Swank...

Ett par Los Angeles-poliser skickas till Alaska för att utreda mordet på en ung flicka. Den ene av dem råkar skjuta sin partner vid ett tillslag, och han finner sig plötsligt i en relativt omöjlig situation.



Den mest intelligenta, originella polis-jagar-galen-mördare-film jag sett på jag vet inte hur länge. Pacino är osannolikt bra, alltid trovärdig som han är. Det förvånar mig en aning att Nolan tidigare gjort den gravt experimentella, och i mitt tycke inte helt igenom lyckade, "Memento". Den här filmen är nämligen ganska 'basic', men grymt bra. Se den.


"Spider-Man 2"
USA 2004
Regi: Sam Raimi
I rollerna: Tobey Maguire, Kirsten Dunst, Alfred Molina...

Peter Parker brottas med en mängd problem - pengar, kärleken och frågan huruvida han ska fortsätta bekämpa brott som Spindelmannen. Han lär också via skolarbete känna Dr. Otto Octavius, en forskare som efter en olycka blir galen och slår sig på en kriminell karriär som "Doctor Octopus".

Riktigt lyckad uppföljare på den riktigt lyckade första filmen. Visst, här finns en
och annan moralkaka för mycket ibland, och dataanimeringarna känns lite "tecknat" några gånger, men annars en mycket bra film. Så här ska filmatiserade serietidningar vara. Extra kul är alla småkaraktärer (regissörens brorsa och Bruce Campbell ska ju alltid vara med) och J. Jonah Jameson (nedan) är hysteriskt rolig.




"High Fidelity"
USA 2000
Regi: Stephen Frears
I rollerna: John Cusack, Frank Black, Iben Hjejle...

Rob är en loser och popnörd som äger en skivaffär i Chicago. Hans tillvaro består mycket i att göra 5-i-topp-listor av olika slag och bli dumpad av tjejer. När hans senaste, Laura, lämnar honom börjar han grubbla över varför just han har sån otur.



Filmen är OK för att vara en romantisk komedi som utger sig för att vara något annat. Det blir ju helt enkelt "Bridget Jones dagbok" för musiknördar. Jag antar att boken är bättre. I mindre roller ses Johns syrra, Tim Robbins, Catherine Zeta-Jones, Lisa Bonet och ingen mindre än Bruce Springsteen.

Tjejer har visst humor ju!

Bäst i radio just nu är helt klart "Roll on" i P3. Så dåligt att det blir bra! Hon den där värmländskan (vilken av de två det nu är?) låter helt underbart efterbliven. ALLT hon säger är fan dömt att bli humor.

http://sr.se/p3/rollon

Mannen om diverse stuff

Fredagsfyran v 29
Veckans tema: Blandat.

1. Vad ska man göra när sommaren regnar bort?
Då ska man se på film! Jag rekommenderar "Spider-Man 2" och, om man inte sett den, "Insomnia" med Al Pacino.

2. Vad är det bästa som hänt dig på sistone?
(Vansinnigt lam fråga) Jag fick besked om att Hotmail *kostnadsfritt* ska utöka lagringsutrymmet till 2 gig. Impressive.

3. Vad önskar du dig just nu?
Att jag ska orka ta tag i mitt liv snart, typ NU. Börja göra allt det jag planerat göra angående jobb och plugg.

4. Hur känner du dig idag, egentligen?*
Trött. Det är nåt jävla gräs som vräker ur sig pollen. Kan inte andas ordentligt.

Språklådan del 21: Paragon

Dagens ord att kila in i ert patetiskt futtiga ordförråd är...

Paragon = exempel, mönster, något som är ypperst i sitt slag.

Exempel: "Den här bläckfiskburgaren var helt paragon!"

Chestburster såld på auktion

I London har Bonhams auktionsfirma sålt den ursprungliga Chestbursterdockan från "Alien". Köpare var den irländske sångaren Chris De Burgh. Bonhams hade uppskattat slutpriset till £12000 men budgivningen drog iväg och stannade på £29875. De Burgh motiverade sitt köp med att objektet är en milstolpe i filmhistorien. Han är dessutom är god vän med John Hurt. Följaktligen har De Burgh lovat Hurt formell umgängesrätt med Chestburstern eftersom Hurt trots allt är den rättmätige modern.

Källa: Filmtipset.se (Ananova.com)

Why? WHYYYYY?!

Skivrecension (det får heta så, för jag vill inte kalla det för ett skivtips):



GENE SIMMONS "Asshole"
2004 (Sanctuary)

Min pliktkänsla som gammalt Kiss-fan tvingade mig att lyssna igenom den här plattan nu, en lördagmorron då man kanske egentligen borde sovit. Eller solat. Eller shoppat. Eller praktiskt taget gjort vad som helst utom att lyssna på den här plattan!

Öppningsspåret "Sweet & Dirty Love" är faktiskt riktigt bra, en rockrökare som ger mersmak, men sen barkar det iväg. Redan andra låten är katastrof, en helt omotiverad cover på Prodigys "Firestarter" som han tydligen framför tillsammans med Dave Navarro (Jane´s Addiction m.m). Jag hör då ingen Dave, faktum är att jag inte hör nån skillnad alls mot originalet förrutom Genes röst.

Resten av plattan verkar vara en blanding av gammal skåpmat (som t.ex. "Waiting for the Morning Light" skriven med Bob Dylan och "Black Tongue" skriven och FRAMFÖRD med ingen mindre än the late, great Frank Zappa) och slarvigt ihophafsad tråkrock - "Weapons of Mass Destruction" och titelspåret är ett exempel på hur illa det kan gå. En del låtar är lugna och ger då genast vibbar av Simmons gamla "When You Wish Upon A Star"-version från 1978, och känslan av att han egentligen inte alls är nån rocker. En del låtar är rena humorn, som t.ex. "Whatever Turns You On", säkert bandad på studioefterfesten.

Nej, fy bubblan. Jag går hellre och hyr "Runaway", köper ett ex. av Simmons egen porrblaska "Tounge" och ber till Gud att Paul Stanleys eventuella soloprojekt låter bättre.

Om flickors musiksmak

Jag fick ett mail från en som har koll på vad som står i tjejtidningar. Hon skrev så här...

"De flesta tidningar man förväntas läsa om man är ung kvinna handlar mer eller mindre förtäckt om hur man _blir_ den perfekta tjejen. (För, nej, man funkar inte riktigt som det är nu. (En kvinna som är nöjd med sig själv höjer inte Loreal's vinst.)) I det senaste numret av 'Cosmopolitan' får käcka flickor lära sig hur man fixar det perfekta hemmet, som snygga killar vill hänga i.

Punkt ett på listan 'I VARJE KVINNAS HEM':

* En anständig cd-samling

"Även om musik inte kvalar in bland dina främsta intressen är en bra cd-samling en god investering. Och tricket stavas INTE Absolute-nånting. Tom Pyl, skivredaktör på Nöjesguiden, tipsar om några plattor som garanterar pluspoäng hos det motsatta könet: Nick Drakes 'Five Leaves Left' visar att du är en känslig person med fäbless för lugna låtar och rogivande röster. Leroy Burgess 'An Anthology': Grymt, du gillar disco på riktigt! Har du Morrisseys 'Vauxhall and I' i din skivsamling är det kärlek vid första ögonkastet. Till R Kellys 'The R in the R'n'B, Collection vol1' kan vi dansa efter ett par glas vin. R:et har gjort några av 90-talets mest minnesvärda soulklassiker."

Jag vill inte ens redovisa de andra punkterna på listan."

Man kan ju inte annat än förvånas. Och hålla med.

"Tomb Raider" goes "Blade"



"Underworld"
USA/Tyskland/Ungern/UK 2003
Regi: Len Wiseman
I rollerna: Kate Beckinsale, Scott Speedman, Michael Sheen...

I en inte allt för avlägsen framtid, i en värld inte allt för olik vår
rasar ett hemligt krig mellan vampyrer och varulvar. Selene är
en vampyr som en natt stöter på Michael, en människa som
verkar vara nyckeln till hur hur kriget ska få sitt slut, och hon
ställs plötsligt inför ett svårt val...

Först: Den här filmens HANDLING är egentligen inte dålig. Inte
alls dålig. Plotten kändes visserligen lite tunn i början, men
allt vad tiden lider så förklaras mer och det blir mer intressant.

Filmen har dock andra problem. Till att börja med så går det på
tok för fort fram hela tiden. Det finns få "luckor" att för tittaren
att andas i, för att tänka tillbaka och smälta vad som hänt. Men
det stora problemet är FORMEN.

Formen fullkomligt krossar all eventuell trovärdighet i handlingen.
Och då menar jag såklart inte att det någonsin i vår verklighet
skulle kunna finnas vampyrer och varulvar, utan jag tänker
mig "Skulle det i någon värld kunna finnas vampyrer och
varulvar som beter sig så här?". Det där "i någon värld" är
en gammal filosofi-term jag snappat upp som snarare blir till
last än hjälp när man ser sådana här filmer, men den funkar
ungefär så här: Jag tycker Tolkiens Midgård är ganska trovärdigt,
medan jag tycker hi-tech-vampyrer och high-tech-varulvar som
springer omkring i helkroppslatexstrumpa och/eller svart
långrock och skjuter på varandra med vapen som knappast
nånsin behöver laddas om är otrovärdigt. Och termer som
"deathdealers" (nån sorts yrkeskategori bland vampyrerna)
gör det inte bättre.

De första 10 minuterna av filmen poppar ord som "dataspelsmotor",
"musikvideo" och "Lara Croft" upp i skallen. Och det bara
fortsätter, till tonerna av reklamfilmsmusik talanglöst framrunkad
i dator. Vid det här laget, efter man sett "Star Wars", "Jurrasic
Park" och "Matrix" VET jag att absolut ALLT i special effekt-väg
går att framställa så att det ser riktigt verkligt ut, och jag blir
inte imponerad av att t.ex en människa hoppar ned från ett
höghus och landar på fötterna. Effekterna känns trötta och jag
säger inte "wow!" en enda gång. Här hade man tjänat på att ha
mer av den där intrigen (den, som sagt är, inte är allt för pjåkig)
och mindre larvigt skjutande, hoppande och exploderande. Ja,
jag vet om att det är en actionfilm, men actionfilmer kan även
de vara bra eller dåliga.

Skjutandet är ett kapitel för sig. Är det verkligen möjligt att
avlossa så många skott utan att nån träffas? (Gäller främst
den inledande scenen i tunnelbanan) Jag menar, okej om
vampyrer och varulvar är tuffa nog att tåla en och annan kula,
men här verkar det mest som de skjuter vilt omkring sig utan
en antydan till siktande! Och det skjuts full automateld i vad
som upplevs som flera minuter med små pistoler som på sin
höjd kan tänkas ha magasin för 17-18 skott.

Skådespelarna är nästan uteslutande av brittisk härkomst,
något som borgar för kvalitet. Och mycket riktigt så är deras
insatser utmärkta, synd bara att replikerna är så platta och
överröstas av ljudeffekter. Trist också att alla skådisar har
perfekta, symmetriska ansikten, som i en amerikansk
eftermiddagssåpa ungefär. Utom de som SKA vara fula alltså,
de är såklart fula. "Blade" hade ju i alla fall Kris Kristofferson!
En annan pikant detalj är den etniska blandningen, eller vad
man nu ska kalla det för. Det finns två stycken färgade herrar,
en på varje sida i filmens konflikt. Båda har såklart blankpolerad
hjässa och attitydproblem.

Se inte den här filmen om du inte, som jag, har en pervers
böjelse för vampyrfilmer. Det som pga sitt hyfsade manus
hade kunnat bli en bra film (tänk "Pirates of the Carribean")
blev istället ganska uselt (tänk "The League of Extraordinary
Gentlemen"). Jag är inte ett dugg förvånad av att få veta att
det här är regissörens debutfilm och att han tidigare jobbat
med effekterna i tok-kalkoner som "Stargate" och
"Independence Day". När jag sen läser att han är nygift
med huvudrollinnehaverskan (hon med latexkroppsstrumpan)
faller ännu fler bitar på plats.

Posted by Mannen at July 13, 2004 02:52 PM

Mannen om semester

Fredagsfyran v. 28
Veckans tema: Semester.

1. Har du någon semester?
Nope. Min tillvaro fortsätter ungefär så som den gjort i mer än ett år nu. Arbetslöshet varvat med lite småjobb och halvfartsaktiga studier.

2. Vad ska man göra på semestern?
Den optimala semestern tror jag är 44% slapphet i hemmet, kanske petandes med lite grejer som behöver göras där, 25% utlandssemester nånstans dit inte alla andra åkt redan och 31% total avskildhet och mediatystnad, kanske i en stuga med havsutsikt (se bild nedan).



3. Vilken är den bästa semestern du haft?
Jag har aldrig haft nån semester.

4. Vad är semester för dig?
Det är den tid, vanligtvis på sommaren, då man är ledig från jobbet.

Språklådan del 20

Justitieministern, snusmumriken och pussgurkan Thomas Bodström använde ett ord i dagens "Sommar"-prat som i det sammanhang han använde det lät malplacerat. Jag var tvungen att slå upp...

Patologi = läran om de lovande organismernas sjukdomar.

Bodström sa "patologiskt lojal" om någon som han tyckte var lite väl lojal. Det var alltså inte alls särskilt malplacerat, utan tvärtom väldigt fint sagt. Nästan Teratologiskt fint!

Val av pratare

Ursäkta mig, men jag måste på spilla ur mig några ord om valet av årets "Sommar"-pratare i Sveriges Radios P1. De flesta hittills är OK, några är till och med bra. Somliga är dåliga. En som var dålig i fotbollsspelaren Frida Östberg. Varför inte vänta till tanten har gått i pension, så kanske hon har nåt mer intressant att berätta? Och henns musiksmak var ju Ungefär som Rix FM. Nä, det var elakt sagt av mig. Jag menar så klart Mix Megapol.



Sen var det ju Mats Wilander. OK, hans prat var väl OK, men musiken... Asså, jag trodde ju att han var inne i musik. Men varför, om man ska spela en Lundell-låt, väljer man "Snön faller"? Och "Beautiful Day" med U2? Och "Knocking On Heaven´s Door" med Dylan? Så himla... gjort. Trött.

Idag var det justitieministern och präktläsparen Thomas Bodströms tur. Hans prat var visserligen oväntat fräckt och över lag intressant. Men musiken! Föga överraskande har mannen ingen musiksmak, men då menar jag inte bara att han har DÅLIG musiksmak, utan det visade sig att han verkligen INTE HAR nån musiksmak - han lät nämligen sina stadsrådskollegor önska musik i programmet. Så jävla trött kille! Kulturskymningen är över oss.

Posted by Mannen at July 11, 2004 09:23 PM

Mannen om tanter och barn

Fredagsfyran v 26
Tema: Förhållanden och åldersskillnader.

1. Spelar åldersskillnader i ett förhållande någon betydelse?
Nej, egentligen inte. Men erfarenheter och grad av mognad kan göra det besvärligt att passa ihop.

2. Finns det fördelar?
Med att vara tillsammans med nån äldre/yngre? Jo, det kan jag tro, men det är nog mest sexuellt... erfarenhet... fysisk prestanda... sånt kan ni säkert fantisera ut själv! Annars kan jag inte tänka mig någon direkt fördel med att umgås med nån äldre. Det skulle vara att kanske känner sig lite tryggare då... Fördel med yngre att man känner sig som ung på nytt?

3. Finns det nackdelar?
Förutom det där med det sexuella och skillnaden i erfarenheter och grad av mognad så är det nog mest att samhället, den kultur vi lever i, har en massa normer och tabun. Synd, men sant.

4. Andreas brukar säga till mig att tio år är maxskillnaden p.g.a av att det blir jobbigt att planera pensionen tillsammans. Men finns det någon sådan “maxgräns"?
Nej. Andreas pratar i nattmössan.

Posted by Mannen at July 2, 2004 08:58 PM