Språklådan del 18

Dagens ord att krysta in i ert ordförråd är
sofism = spetsfundighet, avsiktligt felaktig eller paradoxal slutledning. (Sofist = person som uttalar sofismer.)

Fler ord finns på http://www.msghsfhi.com/Other/Ord.html

Språksvårigheter

Filmtips: "Lost In Translation"



Två amerikaner träffas på ett hotell i Tokyo. Charlotte är en ung filosofistudent som är strandsatt i staden medan hennes sin dryge fotograf till man arbetar hela dagarna. Bob är en skådespelare på dekis som är i Japan för att göra whiskey-reklam. Båda tvivlar på sin livssituation och upptäcker att de kanske kan lära av varandra.

Regi och (Oscarbelönat) manus av Sofia Coppola ("The Virgin Suicides"). Med Bill Murray och Scarlett Johansson.

Jag har aldrig gillat en film med så lite handling så här mycket. Den är vacker på alla möjliga sätt, och den väcker svårbeskrivliga tankar och känslor inom en. Murray och Johansson är strålande och otäckt trovärdiga i sina roller. Extra plus för soundtracket - det måste ägas. Se filmen med någon du tycker om, eller kanske ensam när du bara vill flumma iväg och tillbringa en stund på ett japanskt lyxhotell.

Spårlöst försvunna

Idag är det måndag. Då borde jag göra nåt nyttigt. Men innan jag tar itu med det, så vill jag belysa en av livets mest betydande gåtor - vad hände egentligen med skådespelarna Richard Pryor och Gene Wilder? De spelade mot varandra i flera filmer, men försvann sedan båda mystiskt från offentligheten i slutet av 1980-talet...



Pryor (f. 1940), känd för så vitt skilda saker som grovt språk och socialt engagemang, slog igenom i slutet på 60-talet som komiker i diverse tv-serier. Han var en av 70- och 80-talets största svarta filmstjärnor, kanske mest känd för "Superman III" (1983) och samarbetena med Gene Wilder, t.ex "Silver Streak" (1976), "Stir Crazy" ("Dårfinkarna" 1980) och "See No Evil, Hear No Evil" ("Hör upp blindstyre" 1989). På senare tid hade han en liten roll i David Lynch "Lost Highway" (1997). Annars tämligen tyst.

Gene Wilder (f. 1933) slog igenom på Broadway under tidigt 60-tal, och medverkade sedan i ett otal trevliga komedier, som t.ex Mel Brooks-filmerna "Blazing Saddles" ("Det våras för sheriffen" 1974) och "Young Frankenstein" ("Det våras för Frankenstein" 1976).

Jag blir alltid orolig då stora stjärnor försvinner från himlen. Tänk t.ex om solen skulle försvinna? Med skådisar brukar det i regel handla om knarkträsket, men Pryor och Wilder är lite för gamla för sånt. Har de dött då? undrar kanske du nu... Nej, inte det heller. Det är lite märkligt det där - om en utländsk kändis inte omkommit eller medverkat till nån sorts skandal, med knark eller fängelse inblandat, så får vi i Sverige vanligen inte veta något om försvinnandet. Jag hör t.ex just i skrivande stund på Ekot att Peter Ustinov dött.



Men Pryor och Wilder är helt enkelt sjuka. Pryor fick diagnosen MS (multipel scleros) 1986 och lär nog inte visa sig så mycket igen. Wilder däremot, som fick en släng av lymfkörtelcancer, har genomgått lyckad behandling och är hyfsat återställd. (Hans fru Gilda Radner, också hon komiker, strök dock med i en liknande åkomma 1989.) Jag ser fram emot en comeback a la Pulp Fiction-Travolta.

Umeå Open

Igår frekventerade jag kulturarrangemanget Umeå Open. Medelåldern var låg och jag kände mig som en trilobit. Men vadå, kan jag rå för att jag gillar P3-pop? Däremot är jag lite överraskad att kidsen gillar svensk P3-pop så pass mycket som de verkar göra. Eller jag vet inte... de skulle ju förmodligen vara där om Beyonce och Westlife spelade också. Det skulle inte jag.



Jag hann se fem spelningar. Var nyfiken på Mattias Alkberg också, men hann inte. Jag tyckte följande:

Jens Lekman: The artist formerly known as Rocky Dennis. Undrar varför han bytte namn? Kanske ångrade att han tog artistnamn från en karaktär med elefantiasis i "Mask" (1985). Ett sömnpiller. Spelade nedtonade versioner av sina hits. Hur man nu lyckas få det så nedtonad med sex personer på scen (två var i och för sig cello och fiol - respekt!). Brottsligt usla texter - killen skulle inte få rimma på mina julklappar om han så bad på sina bara knän. Värst var nån sorts acapella-grej som handlade om Göteborgs-kravallerna.



José Gonzalés: Begåvad kille. Minns att jag fastnade direkt första gången jag hörde honom, och köpte den där första EP:n direkt. Blev lite besviken på albumet - det var kort och enformigt. Igår upptäckte jag dessutom att han inte bör ödsla tid på att uppträda live. Han har noll utstrålning och allt låter exakt som på skiva. Hans längsta (och enda) mellansnack var "Det här är första låten på skivan". Så - köp hans plattor men sluta uppmuntra killen att turnera. Roligast var när en ljusrigg rasade ned. Ingen skadades. José höjde knappt ett ögonbryn.



Weeping Willows: Jag har aldrig varit nån större fan, men jag har alla plattorna och har slölyssnat en del på dem. Men av 15 låtar kände jag igen tre, varav en var en Velvet Underground-cover (med Moneybrother som gäst). Jag antar att det betyder att de inte gillar sina gamla hits och var sugna på att spela nya låtar. Magnus Carlson har en bra röst, men hans scenshow är inte direkt Dave Gahan-klass. Och bandet är rysligt gubbigt.



Turbonegro: Förmodligen det mest politiskt inkorrekta band som tillåts kuska runt på vägarna. Mellansnacket handlade om porr och pedofili, och det dröjde inte längre än ett par låtar innan sångaren Hank Von Helvete slängde cylinderhatt, mantel och jeansjacka för att visa upp sin enorma, blekfeta, tatuerade överkropp. En tanke gick till de fjortonåriga poptjejerna på läktaren (*Tjejer, där har ni en riktig man*). Jag ville röra mig mot utgången för att slippa trängas senare, men jag stannade nog länge för att höra mina favoritlåtar. Jag vidhåller att "Get It On" är en av tidernas finaste rockrökare. Jag missade tydligen det teaterblod som varnades för av arrangörerna *Snyft*

Sammantaget tycker jag kvällen var värd de 300:- jag hostat upp. Tack ni som gjorde mig sällskap.

And so it begins

Det här är min första post. Den här sidan dedikeras till observationer från, och allmänt gnäll om, mitt intressanta liv. Anledningen att jag skriver är att jag behöver avreagera mig. Jag är inte direkt nöjda med utseendet på sidan, men orkar inte lära mig göra den snyggare just nu. Det blir nog bättre med tiden.

Bra idag: Skräpmat och "Six Feet Under" (särskilt Brenda).
Dåligt idag: Skräpmat och brist på sömn.