Wednesday, April 28, 2004

Stress

Anledningen till att jag inte skriver något här är att jag har mycket annat att skriva just nu. Jag har varit lat och dum och skjutit allt framför mig. Som vanligt. Om jag skulle skriva här istället skulle jag få dåligt samvete att jag slösar av min kreativitet. Och min tid. Så är det.

Thursday, April 15, 2004

Jag älskar er alla

Tillbaka hemma igen efter påsk.

Nu tänkte jag chocka världen med att skriva ett positivt inlägg om hur mycket jag älskar människor. Jag tappade nämligen min nya mobiltelefon (SonyEricsson T630, full av foton) på tåget. Den måste ha glidit ur min ficka när jag höll på att packa ihop mina saker. Den var varken knapplåst eller stöldmärkt. Den var snarare märkt "stjäl mig, min ägare håller ändå inte koll på mig". Men idag, när jag återigen ringer tågbolagets hittegodsavdelning, berättas för mig att någon vänlig själ lämnat in den där.

Så just när Bush är som dummast, när desperata araber spränger sig och tar gisslan, när Bosse Ringholm ljuger som mest, då visar någon människa att vi kan vara ärliga och trevliga mot varandra. Jag är oändligt tacksam.

Thursday, April 08, 2004

Training

Nu är jag i Göteborg. Anledningen till detta är att jag tog tåget dit. Eller rättare sagt, först tog jag en buss (6 timmar) och sen ett tåg (10 timmar). Tåg suger. Det hade lätt varit värt att vänta hela dan på Arlanda för att få flyga i 2 timmar istället för det där helvetet i 16 timmar.



Jag delade liggvagnskupé med 5 andra, vilt främmande människor. Om nån av er läser det här: Det var inte jag som luktade! Det var killen som låg mitt emot mig som luktade som en hel djurpark när han tog av sig skorna. Fanimej det värsta jag upplevt vad det gäller tåbira.

På tåget visades filmen "Hotet" (Kjell Sundvall, 2004). Den förtjänar en helt egen recensions-entry.

Glad påsk på er!

Hotfullt hemskt



Regi: Kjell Sundvall ("Jägarna", "Grabben i graven bredvid"). Med bl.a. Shanti Rooney, Maria Bonnevie och Stefan Sauk.

Rooney spelar en civil programmerare vid en militär flygbas i norra Norrland. Han är ansvarig för ett hemligt datasystem till JAS Gripen. Han kontaktas av några skurkar som hotar honom och hans familj med döden om han inte lämnar över systemet till dem.

"Hotet" är förmodligen den sämsta dynga som jag någonsin spenderat 60 spänn för att se. Det finns inte mycket av trovärdighet eller logisk handling i filmen, utan mest bara action och produktplacering. Mest liknar det en reklamfilm för JAS, Volvo och möjligen nåt skotermärke. Jag tycker det är synd och skam att annars ganska begåvade skådespelare ödslar tid på sån här smörja, och att de dessutom spelar över gör det inte bättre. Några svaga ljusglimtar är Göran Ragnerstam som surt befäl (fast det liknar mycket de roller som han vanligtvis gör) och Dejan Cukic som terroristledaren. Det finns också en intressant bi-historia med Stefan Sauks karaktärs föräldraproblem, men den utvecklas inte mycket (Sauk har även bidragit till manus).

Tydligen är det mest sån här smörja och meningslösa romantiska komedier som får pengar av SF. Det tycker jag är synd.

Sunday, April 04, 2004

En sanningssägare among us



Jag nämnde igår att jag gärna läser recensioner. Misstänker att det är en kontrollbehovsgrej. Idag hittade jag en som är för bra för att inte citeras här - det är Cecilia Lundblad som gör ned Eskobars senaste platta i Aftonbladet. Så här låter det:

ESKOBAR
A thousand last chances
Betyg: Ett plus
pop (V2/Bonnier Amigo)

Vi recensenter talar inte alltid sanning. Ibland säger vi saker bara för att de låter bra. För att tydliggöra en poäng eller för att få till ett snyggt resonemang.
Som till exempel det här vi brukar säga om att musiken måste ha en drivkraft för att bli bra. Att man måste vilja något stort med sin musik. Att man måste vara passionerad, känna stora känslor och tänka stora tankar. Men det där stämmer faktiskt inte.

För vad vi egentligen menar är att drivkraften måste vara av en speciell art. Den ska bestå i viljan att förändra världen och innefatta känslan av att musiken är det enda som räknas i en hopplös tillvaro. Eller symboliseras av övertygelsen om att treminuters popsånger är enda sättet att uttrycka de där gnagande känslorna av kärlek, hat, vanmakt, ilska eller apati som hotar att ödelägga hela ens liv.
Och det där stämmer ju. Men det vi låter bli att berätta är att det ju faktiskt finns en annan drivkraft också. En minst lika stark sådan, men med den skillnaden att den är ond.

Det handlar om drivkraften att vara lagom. Att vilja göra musik perfekt för hissar, klädaffärer och kaféer. Att sträva efter att konkurrera ut Kenny G som myndigheternas självklara val till pausmusik för telefonköer eller att vilja bli insorterad någonstans mellan kylskåpssurr och grannens tv bland ljud man registrerar men inte riktigt hör.

Men det viktigaste av allt i strävan mot lagomhetens perfektion är att göra musik med målet att bli spelad i reklamradio och musikkanaler. Helt enkelt - att tjäna massor med pengar.

Eskobar kommer säkert att tjäna massor av pengar på den här skivan, och ja - jag hör minst tre exakt likadana singlar till förutom den redan sönderspelade "Love strikes".
Så på så sätt har de ju lyckats.

Men nej, tyvärr. När det gäller popmusik finns det egentligen bara en enda regel.
Lagom är aldrig bäst.

Cecilia Lundblad
Publicerad: 2004-04-02
Länk: http://www.aftonbladet.se/puls/cd/recension/0,1338,2000044623,00.html

Saturday, April 03, 2004

Mannen läser Expressen Fredag

Förr i tiden läste jag alltid kvällstidningarnas fredagsbilagor. De var roliga och hjälpte en hålla lite koll på omvärlden. Jag har på senare tid slutat läsa dem, och nöjer mig numera med att läsa recensionerna på nätet (varför jag läser så mycke recensioner är en annan historia). Vad har då hänt med fredagsbilagorna som gjort att jag slutat läsa dem? Jo, jag inbillar mig att det inte bara är jag som blivit äldre, utan också att bilagornas målgrupp blivit yngre.

Igår läste jag i alla fall Expressen Fredag igen. Följer gör en analys.

Framsida: Helsidesbild på Malin Baryards ansikte. Tjejen som nån lurat att sjunga "I like horse" i en technolåt (Horse = slang för heroin). Smart tjej.

Sid 2: 14-åriga (?) redaktören Ebba von Sydow skriver krönika om SMS-terror. Adels-nepotism anyone? Tjejens värderingar är obeskrivligt äckliga. Det ryktas att tidningen gick upp i format bara för att hon skulle få plats med en större bild-byline. Hoppas för guds jävla skull att inte allt för många tar till sig det hon säger.

Sid 3: Reklam (Vinn Britney-biljetter! Jamen om man inte vill det då?)

Sid 4-6: Ebba von Sydow interjuar Malin Baryard. Orkar naturligtvis inte läsa eländet, men jag noterar att Baryards poser på bilderna ser otroligt krystade ut, och att hon ska gifta sig med ärkedrygingen Henrik Johnsson. Vem är förvånad? De förtjänar nog varandra.

Sid 7: Reklam för Umeå universitet!! Undrar vems desperata idé det var? Och "Veckans Vimmel" med en kille som har årtusendets fulaste bild-byline. Han har frågat kändisar på biopremiär vilken Scooby Doo-karaktär de är mest lika. Hejja. Stor journalistik. Lustigt är också att alla svarar Scooby eller Shaggy för de vet inte av några andra namn.

Sid 8-9: Rubrik: "Sex & the City för honom" Verkar vara en vettig artikel. Om man befinner sig i New York och är rik. En snubbe recenserar böcker om unga män i NY. Noterar att lustige Toby Youngs "How to lose friends and alienate people" finns där. Bläddrar vidare.

Sid 9-10: Uppslag med Nelly Furtado. Tjejen är både söt och verkar ganska slipad. Stor respekt att hon gick direkt från NRJ-filen till något mer svårsmälta alster, dock fortfarande med grava NRJ-vibbar. *River ut för att sätta upp på toalettdörren* *Ångrar mig, när jag ser att toalettdörren är full av Peter Jöback-bilder*

Sid 12-13: Guide till musikalerna i London just nu. Guuuud
vadjagharlängtatpåjustettsåntreportage!! Och mer reklam från Umeå universitet.

Sid 14-20: "Shopping" med Ebba von Sydow. Layoutat av nån talanglös spastiker. *Jag kräks några minuter*

Sid 21: Nicke Andersson (Hellacopters, fd Entombed) talar ut om att han lurat alla, att han egentligen gillar soul och att han ska ge ut en soulplatta. Tidningens höjdpunkt hittills. Hoppas han talar sanning, och gräver ned Hellacopters-projektet innan det kukar ur ytterligare.

Sid 22-25: Äntligen skivrecensioner. Noterar att Divine Comedy släppt nytt (med ett spår kallat "The Happy Goth"!), att Janet Jackson är dålig (Surprise!) och att Eskobar är dåliga (Surprise! Jag fattar inte hur det som lät så trevligt på första plattan kunde haverera så totalt. Antar att pengar finns med i bilden.) Noterar Organism 12s skivtitel "Petar på döda saker med pinnar". Andres Lokko kommenterar E-Types nya med "Musik för åttaåringar av en 39-årig man".



Sid 26-27: Konsertguide. Halvnyttigt. Helnyttigt om man bor i hufvudstaden (och då får man väl en fiffig klubbguide oxå). Mer reklam för Umeå universitet.

Sid 28-31: Biorecensioner. Inget intressant, men ska nog kika på Mel Gibsons Jesus-film, för jag har hört att Satan är med. Andres Lokko tycker Mike Myers i "The cat in the hat" påminner om Sven-Bertil Taube på tyskt rave. Det gnälls på den där nya sexupplysningsfilmen med Regina Lund. Fan jag tycker de ska vara nöjda med den där filmen. Jag lärde mig allt jag kan av "Spritzenkakafoni" på TV1000.

32: Blaskans höjdpunkt, en artikel av fröken von Sydow betitlad "Är det sant?!?" Hon rapar upp "30 saker som är rätt svårt att tro idag". Som t.ex. att stentvättade jeans var snyggt 1988. Det, som resten av artikeln, är såklart fel. Stentvättade jeans har aldrig varit snyggt. Möjligen uppfattades det som snyggt av någon Ebba von Sydow-aktig person 1988. Ebba säger att det var tufft att ha Garbage Pail Kids-klistermärken 1984, då alla vet att de uppfanns först 1985. "1999 led man av milleniumångest" sägs det. Vad är konstigt med det? Under medeltiden trodde man på troll och häxor också, men inte fan skriver nån om det i Expressen Fredag. Förresten har jag fortfarande milleniumångest.

Vettigast i artikeln är funderingen över varför Sony lanserade sin lilla bärbara bandspelare med hörlurar som "freestyle" i Sverige, men som "walkman" i resten av världen. En sann gåta som förtjänar min uppmärksamhet i en framtida entry. *Mental note: Freestyle-Walkman-gåtan*

Sid 33: "Så fixar du knuten". Om tantfrisyrer. *Raaap* Fast ganska fint ändå, när jag tänker efter. Om man ska köra lite sådär kinky lärarinna-looken.

Sid 34-35: Videorecensioner. Usch vad jag ligger efter i filmtittandet. Noterar att "Runaway Train" (Andrej Konchalovsky, 1985) och "Riket 1 & 2" (Lars Von Trier, 1994-97) finns på svensk DVD nu.

Sid 36-37: Dataspelsrecensioner. Synd att jag är så upptagen med så mycket annat än data- och tv-spel. Som att skriva såna här texter t.ex.

Sid 38: Obie Trice intervjuas om hur det är att vara stjärna. Rubrik: "Jag har inte liten penis". Nej grabben, men du kan fortfarande inte artikulera ord så att man hör vad du säger.

Sid 39: Vimmelbilder från en random korridorsfest i Uppsala. Ganska skoj faktiskt. Jag läser hellre reportage från fester jag inte varit på (med människor jag aldrig kommer att träffa) än diktat av von Sydow om hur flockdjuren ska se ut just nu.

Baksida: Reklam. Man kan tydligen hyra DVD genom Expressen nu. Renodla verksamheten kanske? Nä, gör vad som krävs för att tidiningen ska fortleva.

Min slutsats om Expressen Fredag vecka 14 2004 är att tidningen sög, men var ändå tillräckligt underhållande för att vara värd en analys. Underskatta aldrig underhållningsvärdet av något upprörande! Jag kommer förmodligen att köpa skräpet igen.

Bilaga: Oumbärlig länk: http://www.garbagepailkidsworld.com/

Thursday, April 01, 2004

Hit me baby one more time!

Min aktivitet här säger exakt hur jävla lat jag är. Jag startade bloggen för att jag trodde att jag var kreativ och behövde "skriva av mig lite". Jag tänkte att här kommer jag att kladda ned en massa gnäll och ibland kanske kräkas upp ett och annat populärkulturellt tips eller livsvisdom som ni kan slicka i er. Men det har visat sig att jag är latare och mindre benägen att blogga än vad jag trodde. Nåväl. Den får vara kvar. Kanske är jag nere i nån sorts svacka.

Idag skulle jag vilja anmärka på "otur i spel - tur i kärlek". Det finns knappt ord för hur dumt det uttrycket är. Det är inte så att jag är tokfatalist... Jag tror verkligen på turen. Den dyker upp ibland. Men angående det där uttrycket vill jag säga att det som ofta uppfattas som "otur" är i själva verket dina misstag. Det är oftast när du inte vet om att du har begått dessa misstag, som du skyller på otur. Detsamma gäller för tur - då du tror att du har tur beror detta ofta på att du har gjort ett val som givit ett fördelaktigt resultat.

Ovanstående gäller alltså i spel, men lika mycket i kärlek. Det att du i fyllan, med slipsen i pannan, skriker "Hit me baby one more time!" till blackjack-dealern på krogen är fullt jämförbart med att göra slut med den där underbara tjejen bara för att "det inte kändes rätt" eller valde nån annan som hade snyggare... ögon. Du kan inte sen gnälla på otur.

Contributors

Blog Archive