Utan att reflektera särskilt över min sexuella läggning ska jag idag hänge mig åt att skriva en stump om Daniel Day-Lewis, en skådespelare som har beskrivit sig själv som "a lifelong study of evasion". Jag vill också beskriva honom som "a lifelong study of ambivalensce and self-contradiction"...
Daniel Day-Lewis är 187 cm lång och föddes 1957 i London, England. Han slog igenom i "Varats olidliga lätthet" ("The Unbearable Lightness of Being", 1988), inför vilken han lärde sig tjeckiska för att kunna bryta på ett trovärdigt sätt.
Daniel är mest känd för "Min vänsta fot" ("My Left Foot", 1989), en roll för vilken han fick mottaga en Oscar. Inför den rollen hade han levt i rullstol i flera veckor för att bättre kunna gestalta en handikappad.
Efter Daniel hade fått sin fina Oscar beslutade han naturligtvis att, istället för att påbörja en karriär i Hollywood, återvända till att spela teater England. Men efter en tid blev han utbränd av det och har inte stått på en teaterscen sedan 1992.
På tal om skådespeleri har Daniel sagt:
"I suppose I have a highly developed capacity for self-delusion, so it's no problem for me to believe I'm somebody else."
och
"If I weren't allowed this outlet, there wouldn't be a place for me in society."
Daniel tycker inte om att göra film. På de senaste femton åren har han medverkat i sex filmer: "The Last of the Mohicans" ("Den siste mohikanen", 1992), "The Age of Innocence" ("Oskuldens tid", 1993), "In the Name of the Father" (1993), "The Crucible" ("Häxjakten", 1996), "The Boxer" (1997) och "Gangs of New York" (2002). Han tackade naturligtvis nej till att spela Aragorn i Lord of The Rings-filmerna.
Daniel är naturligtvis gift med Rebecca Miller, dotter till den store amerikanske dramatikern Arthur Miller. Daniels tre söner heter naturligtvis Gabriel-Kane Adjani, Ronan Cal och Cashel Blake.
1993 ansökte naturligtvis Daniel om irländskt medborgarskap och flyttade till Wicklow, Irland.
Daniel hade flyttat till Florens, Italien och försörjde sig som skomakare när han övertalades av Martin Scorsese att medverka i "Gangs of New York" (2002). Förrutom skomakeriet är Daniel även en duktig snickare.
Daniel blev förkyld under inspelningen av "Gangs of New York", men vägrade byta sin karaktärs tunna rock mot en tjockare med motiveringen att den tjockare inte fanns på 1800-talet då filmen utspelar sig.
På frågan om huvuvida Daniel kommer att spela in fler filmer i framtiden svarade han: "Nothing happened over the course of making Gangs of New York that made me think, 'Why don't I do this more often?'"
