Thursday, August 31, 2006

Jämlik sexism!

TV3s nya retard-tävling "Fling" får "Idol" att likna "Snillen spekulerar". Total efterblivenhet.

Tuesday, August 29, 2006

Finns altruism?

Jag skrev tidigare (se nedan) en stump om vad jag tror om den fria viljans eventuella existens, utifrån filosofen Janet Radcliffe-Richards bok "Human Nature after Darwin" och lite annat jag läst. Jag har även funderat lite runt altruism. Medför en materialistisk darwinistisk syn på människan att hon är oförmögen till ”genuin altruism”?



Altruism brukar definieras som osjälviskhet, förmåga att känna genuin hänsyn för andras intressen och ge åtminstone viss vikt till dessa från sina egna intressen. Många menar att altruism fordras för moraliskt handlande. Ett exempel på altruism skulle vara att du offrade tid, möda och pengar för att bevara ett vackert naturlandskap, även om du inte vet om vare sig du eller ens någon annan människa någonsin skulle få se detta landskap.

Janet Radcliffe-Richards frågar sig, liksom många med henne, om altruism existerar eller om den, om darwinismen är sann, bara är kamouflerad egoism. Kan vi vara snälla mot andra människor utan att förvänta oss godhet tillbaka? Många religiösa människor menar att bara en gudstro kan garantera genuin självuppoffring, och att när vi ser tecken på altruism hos icke troende är detta bara ett bevis för att monist-darwinismen är falsk.

Radcliffe-Richards testar denna uppfattning genom att undersöka om det naturliga urvalet kan producera någonting som är kapabelt till altruism. Det kan verka som det att ge av sina resurser till andras nytta utan gentjänst skulle vara evolutionärt självmord om man konkurrerar med organismer som är helt själviska, men vi finner ändå sådant beteende, t.ex. hos bin. Arbetarbin kan inte reproducera sig själva och är dessutom beredda att tveklöst plikta med sina liv för att försvara bisamhället. Hur kan evolutionen ha lärt dem detta beteende, då de inte har någon avkomma att föra det vidare på?

Förklaringen verkar ligga i att ett arbetarbi genetiskt sett är närmare släkt med sina syskon än de vore med sina egna direkta avkommor, om de hade kunnat få sådana. Biet ”tjänar” evolutionsmässigt på att hjälpa sin mor få fler barn. Klassisk evolutionslära innefattar vad Radcliffe-Richards kallar för ”kin-related altruism” (”altruism genom släktband”). Den innebär att anledningen till att en människa är villig att uppoffra sig för en annan människa är att de är släkt, d.v.s. att de till stor del är uppbyggda av samma gener. Detta illustreras tydligast i att föräldrar gör vad som helst för sina barn, d.v.s. de organismer som är uppbyggda till 50 % av deras gener. Peter Singer talar om att föräldrar inte bara sätter barn till världen, utan att de också skyddar barnet länge, tillräckligt länge för att barnet ska få egna barn, som i sin tur ska få egna barn o.s.v. Man kan då vidare spekulera i att en individ i nästa steg först och främst skulle offra sig för sina kusiner (med 25 % lika genuppsättning), tremänningar o.s.v, alltså att nivån på ens uppoffringar skulle stå i proportion till hur nära man är släkt. Detta för att ens egna gener ska sprida sig maximalt.

Men denna teori stöter på patrull i ett flertal exempel, t.ex. det där en människa har en instinkt att, med risk för eget liv, rädda ett helt okänt barn undan döden framför en framrusande bil. Ett annat exempel är föräldern som lägger ned hela sin själ i att sköta ett handikappat barn som aldrig kommer att reproducera. Ytterligare ett är föräldern som uppmuntrar sitt barn att satsa på en yrkeskarriär, trots att detta hindrar barnets reproduktion. Radcliffe-Richards använder därför ett annat begrepp; den ömsesidiga altruismen (”reciprocal altruism”). Ett exempel på sådan är när alla som sett en biofilm eller teaterföreställning köar ut från salongen istället för att trängas och trampa ned varandra för att komma ut först. Alla vet att de tjänar på att ta det lugnt. Den här typen av beteende illustreras bra i Robert Axelrods experiment med dataprogrammet ”Tit-for-tat”; att vara trevlig mot andra vid ett första möte, och i övrigt bemöta trevlighet med trevlighet och otrevlighet med otrevlighet. Ett sådant beteende visade sig betydligt mer givande för både individ och grupp än ett ”hel-själviskt” program – det gav ömsesidiga vinster för användarna och höll otrevliga individer kort.

Nydarwinisterna menar att generna arbetar efter samma modell, att evolutionen kan skapa osjälviskhet hos människan precis som hos arbetarbina. Richard Dawkins liknar våra gener med gangsters i 1930-talets Chicago. De behövde ha förmågan att attrahera lojala kompanjoner, och bygga gäng (kroppar) som framgångsrikt kunde samarbeta, om än under en ”tjuvheder”, med andra gäng för allas gemensamma välgång.

Man kan alltså metaforiskt säga att generna ”ser” vad som är gott (de ser att organismen tjänar på att agera altruistiskt – mycket altruism som hos arbetarbiet, eller något mindre som hos människan), och de gener som ”överlever” innefattar/kan producera känslor som tacksamhet, förlåtande och bitterhet för att det gynnar organismen att känna sådana känslor.

Men är den sortens altruism som nydarwinismen tillåter verkligen äkta altruism? David Barash menar att sådan altruism bara är förtäckt egoism, att vi alltid förväntar oss att få något gott tillbaka för det goda vi gör någon. Radcliffe-Richards menar att Barash missuppfattar nydarwinisterna. Våra ”tit-for-tat-känslor” kommer av att generna ”upptäckt” att de under vissa omständigheter producerar organismer som agerar mot sitt eget intresse, och sedan har en överenskommelse mellan ”själviska” gener resulterat i att vi människor gör överenskommelser mellan varandra till allas nytta.

Det finns alltså en avsevärd skillnad mellan gen och organism, och mellan det metaforiska ”intresset” hos generna och det reella intresset hos individen. Radcliffe-Richards förklarar exemplet med föräldern och det handikappade barnet med att generna aldrig ser framåt – enskilda individer bortses ifrån och generna ser till vilka effekter egenskapen givit, inte hur den artar sig nu eller kommer att arta sig i framtiden. Evolutionen verkar behandla våra känslor som de var, och som de var i genomsnitt. Detta innebär alltså inte att varje enskild individ gör bäst i att agera utefter dessa känslor, eller ens arten som helhet, eftersom förutsättningarna kan ha förändrats.

Sammanfattningsvis kan man om altruismen säga att ditt intresse inte är dina geners intresse. Detta av tre anledningar. För det första har gener inget intresse. Deras intresse är en metafor, och en gen kan inte vara självisk, eftersom själviskhet innebär att se framåt – det gör som sagt var inte gener. De gener som ”överlever” är de som har varit lyckosamma med att kopieras, men det finns inget som bevisar att de har planer på att fortsätta så. De bara fortsätter replikera sig, och det som händer är att vissa gener är mer framgångsrika, och det resulterar i att organismen som helhet adapterar. Jag vill likna detta vid vatten; havets eller en flods rörelse när det stöter på olika fasta föremål – det letar sig fram där det har möjlighet. För det andra finns det inget som tyder på att dina gener är dina, utan mer på att de tillhör en ”allmän genpool” som vi människor gemensamt består av. Detta förklarar instinkten att man vill rädda ett barn, vilket barn som helst, från döden framför en framrusande bil. För det tredje – du gör inte som ”dina” gener. De är varken själviska eller altruistiska, så min slutsats blir att så är inte heller människorna.

Radcliffe-Richards menar dessutom att en viss typ av psykologiska egoister har ”defined altruism out of existence”. Det är intressant. Den diskussionen påminner till stor del om den om huruvida det finns någon verklig fri vilja – om vi vill kan vi helt bortskriva den. Anhängare av den psykologiska egoismen menar att alla våra angelägenheter i slutändan är endast våra egna. Ett exempel skulle vara om du väljer att bli torterad till döds istället för att förråda en vän, så gör du detta efter eget begär, alltså inte altruistiskt, utan egoistiskt. Alla val är därmed själviska. Detta innebär att helt definiera bort altruism som begrepp.

Radcliffe-Richards menar dock att detta påstående inte säger något, eftersom vi då inte har någon motsats till egoismen. Det finns ingen mening med att kalla en handling för självisk om det inte finns någon handling som är osjälvisk, och därmed så är egoismen lika bortdefinierad som altruismen. De psykologiska egoisterna har alltså misslyckats med att förklara bort att altruism finns (skapad av evolution eller ej).

Så var det med det.

Motorvägskompanjon nr 1!

Råkade nyligen se den smärtsamt usla "The Postman - Budbäraren", Kevin Costners hyllning till sitt fosterland (även känd som "Waterworld fast på land"). Se aldrig den filmen! Dock var ingen mindre än Tom Petty med i en liten roll. Hans nya skiva "Highway Companion" ska ni skaffa och lyssna på! Orimligt bra, särskilt att köra bil till. Det känns pinsamt hur pajasar som Ulf Lundell höjs till skyarna när man jämför honom med genier som Petty. Notera särskilt rim-tekniken i "Down South" - så mycket rim utan att det blir dåligt!



Petty själv är för ful för att ha på bild här.
Hans producent Jeff Lynne däremot är
tillräckligt söt!

Monday, August 28, 2006

Dataspel suger

Försökte spela dataspel igen. Jag gör det ibland, i hopp om att någonsin hitta ett bra. "Heroes of Might & Magic V" verkade vettigt. Man ska gå runt för att samla trupper och pengar, för att försvara sitt land i stora slag med riddare och drakar o.s.v. Striderna är "din tur-min tur"-uppbyggda så att man slipper stressa ihjäl sig (som i t.ex. "Warcraft", där allt är realtid).



Men det här spelet sög också. Det är så jävla uselt upplägg jämt. För det första - i vilken typ av värld ligger det pengar och skräpar ute i skogen? 500 guld bara under en gran vid vägkanten bara, helt öppet? Varför har inte bonden som bor alldeles intill plockat åt sig guldet? Man kan väl åtminstone få prestera NÅNTING för att få guldet?

För det andra... Jag möter tolv stycken bönder som blockerar min väg. De säger att de inte vill ha mig i trakten och att de minsann inte vill gå med i min armé. Här tror man kanske att spelet ska ge mig lite olika möjligheter att behandla dessa bönder, kanske rida runt dem, köpslå med dem eller nåt liknande. Men icke! Genast går man in i strid-mode och hugger ned de stackars bönderna så att blodet sprutar.

Vem skriver manus till sån här dynga? En 8-åring?

Dagens Silfvernagel-Balassa: Silfvernagel-Nystedt

Lillemor Silfvernagel-Balassa låter meddela sig ha bytt namn till Lillemor Silfvernagel-Nystedt. Antagligen var Silfvernagel-Nystädth upptaget.

Monday, August 14, 2006

Har vi fri vilja?

Många frågar mig om vi har någon fri vilja. Så här är det: Janet Radcliffe-Richards introducerar begreppen ”ordinary responsibility” och ”ultimate responsibility”, detta när hon försöker utreda huruvida människan är beskaffad med fri vilja. Hon menar att de som räds att darwinismen hotar vår möjlighet till ansvar (som ju verkar komma av fri vilja) är personer som har en otydlig uppfattning om vad de menar med ansvar. Radcliffe-Richards däremot är själv inte alls klar på vad som menas med ansvar, och tycker att ett begrepp måste definieras innan vi kan avgöra om det existerar.

Radcliffe-Richards definierar fri vilja som kapaciteten att vara genuint ansvarig för (och värd kritik för) sina handlingar. För att veta om fri vilja existerar så vecklar hon ut ett långt resonemang om hur vi måste utröna om vi lever i en deterministisk eller en indeterministisk värld, det vill säga om allt som händer i vår värld har en orsak eller om det kan hända saker som inte har någon orsak. Dessa två världsuppfattningar är oförenliga med varandra; båda kan inte vara sanna och båda kan inte vara falska. Fri vilja kan bara existera i den ena av dessa världar - den som är sann (alltså den som är vår värld). Fri vilja är alltså en kontingent sanning (contigent truth) - den existerar beroende på vilken beskrivning av världen som är sann. Fri vilja är också ett axiom (”necessary truth”) - om den skulle definieras som ovan så skulle den vara sann i alla tänkbara världar.

Om man ser världen som deterministisk menar många att fri vilja inte kan existera på grund av att vi omöjligen kan göra fria val om allt vi gör är led i orsak-verkan-kedjor som har sitt ursprung långt innan vi existerade. Om man däremot ser världen som indeterministisk menar somliga att fri vilja borde kunna existera, i och med avsaknaden av orsak-verkan-kedjor. Vissa handlingar skulle alltså uppstå utan orsak. Men om man tänker efter så innebär inte heller detta någon fri vilja för oss (eller något ansvar), i och med att vissa av våra handlingar då styrs av slumpen.

Alltså; vi har ingen fri vilja, och inget ansvar, hur vi än ser på determinism-indeterminism. Men det känns praktiskt omöjligt att leva i ett samhälle där invånarna inte har ansvar. Därför delar Radcliffe-Richards upp begreppet ansvar i två olika sorter. Den första, ”ordinary responsibility”, grundar sig på att människan oberoende av om hon lever i en deterministisk eller indeterministisk värld, och oberoende av om vårt beteende är genetiskt eller kulturellt betingat, ska kunna ställas till svars för sina handlingar. Brottslingar som de i fallet Leopold & Loeb ska inte kunna skylla på att de är slavar under impulser, totalt oförmögna till självbehärskning och rationellt handlande. Darwinismens genetik, eller miljö/uppfostran i standard social science-teorin, ska bara räknas som en förklaring till ett beteende, aldrig som motiv eller bevis i en rättegång. ”Ordinary responsibility” blir inte en absolut sanning, utan en sorts konvention som är nödvändig för att vårt civiliserade samhälle ska fungera.

Den andra sortens ansvar, ”ultimate responsibility” (ungefär ”verkligt ansvar”), är enligt Radcliffe-Richards en begreppslig omöjlighet. Om man förutsätter att vi lever i en materialistisk värld, och att materia är deterministisk, så kan vi aldrig ha genuint ansvar för våra handlingar på grund av att vi är ett resultat av naturkrafter som var i rörelse långt innan vi existerade. (Senare års forskning i kvantfysik föreslår dock att materia inte behöver vara särskilt deterministisk, vilket sätter denna teori ur spel.) Om man istället antar att vår existens inte helt och hållet är materialitisk, och därmed indeterministisk, så innebär ju detta att vissa handlingar är utan orsak, och kanske dök upp i t.ex en brottslings medvetande av en slump strax innan brottet - då kan han ju inte heller hållas ansvarig.

Slutsatsen blir, enligt Radcliffe-Richards, att vi människor har ”ordinary responsibility” för alla våra handlingar om vi inte är utsatta för yttre eller starkt inre tvång, men att vi aldrig kan ha ”ultimate responsibility” eftersom detta är begreppsligt omöjligt. Varken determinism eller indeterminism tillåter fri vilja. Alla grader av darwinism tillåter ”ordinary responsibility” och ingen grad av determinism tillåter ”ultimate responsibility”.

Har vi då någon fri vilja? Kan vi kontrollera våra öden?

Jag tycker Radcliffe-Richards har helt rätt i sin uppdelning i ”ordinary” och ”ultimate responsibility”. För det första måste man ha klart för sig att både ”frihet” och ”vilja” är uttryck som saknar skarpt avgränsad mening i normalt språkbruk. Jag ser det som att mänskliga samhällen behöver en konvention som, i juridisk mening, ger människor ansvar för sina handlingar. Oavsett om världen är deterministisk eller inte, eller om den eventuella determinismen är genetiskt eller kulturellt betingad, så behöver vi inte, om våra sinnen är friska, handla efter våra känslor. Människan har förmågan att kontrollera sina impulser för att få långsiktiga fördelar, och i våra samhällen har sådana långsiktiga fördelar ofta blivit norm. Och som Richard Dawkins skriver; det mänskliga sinnet är så avancerat att vi i praktiken kan glömma allt vad determinism heter och agera som om vi hade fri vilja.

Där skulle det kunna vara slutfilosoferat. Den andra, starkare, formen av fri vilja, den med Radcliffe-Richards ”ultimate responsibility”, känns enligt mig ganska irrelevant. För mig existerar bara begreppet fri vilja som något vi upplever någonstans i glappet mellan orsak och verkan – därmed inte sagt att alla handlingar måste ha orsak och verkan. Nya rön inom kvantfysiken kan komma att bevisa att slumpen existerar. Men eftersom vi människor inte lever på en subatomär nivå så måste det vara helt upp till var och en att tro vad den vill om våra handlingars ursprung.

Jag tror att funderingarna kring den starkare formen av fri vilja bygger på två mycket tveksamma uppfattningar hos människan. Den första är att vi , i all vår osäkerhet, vill förstå vår omvärld, och därför gärna applicera våra mänskliga attribut, känslor och handlingar på allt i den. Vi säger t.ex. att potatisar har ögon. Somliga tror att om det finns gener för ögonfärg så finns det gener för mordbenägenhet. Somliga tror att om vi skulpterar en man i lera så måste någon ha skulpterat den första mannen i lera. Vi tror att precis som en officer har sina underordnade så har Gud sina änglar att bossa runt, eller precis som handen styr bilratten så styr en fri vilja våra handlingar. Det behöver inte vara så. Det kan vara så som Thomas Nagel skriver, att handlingars eventuella frihet är en grundläggande egenskap hos världen som inte går att analysera.

Den andra mänskliga uppfattningen jag gärna ifrågasätter är den att allt det som vi upptäcker omedelbart måste utnyttjas. Om man nu kommer fram till att evolutionspsykologin är en ”riktig vetenskap”, så är den, som sagt, kanske bara en förklaring, och inte något man kan skylla människors handlingar på. De ”knobs” som Wright nämner kanske bara kan förnimmas, inte påverkas och än mindre avlägsnas. Vore det inte rent av lite märkligt om vi kunde utöva inflytande på vår ”dockmästare”? Och, som Radcliffe-Richards skriver, om vi verkligen kan påverka våra gener så behöver inte detta vara möjligt just nu, och inte heller särskilt lämpligt (droger, hjärntvätt, genmanipulation o.s.v.).

Den som vill veta mera kan läsa Janet Radcliffe-Richards bok "Human Nature After Darwin" (Routledge, 2001).

Språklådan del 56: Kreditiv

Dagens mest oumbärliga ord:

kreditiv = skriftlig fullmakt för en stats sändebud till främmande stat eller av bank mot viss säkerhet beviljad kredit innebärande rätt att (utan föregående insättning av valuta) draga checker på banken upp till ett visst belopp eller benämning på vissa av riksdagen för oförutsedda utgifter beviljade anslag.

Glöm aldrig det!

Sunday, August 13, 2006

Hejdå Saferide!

Fyra saker om hajpade Hello Saferides "Introducing":

1. Fejkad californisk dialekt funkar inte på mig.
2. Textrader som "you're the cutest thing I've ever seen/like a teddy bear on heroin" gör mig seriöst illamående.
3. Stråkmattor och handklapp i all ära, men här blir det lite "för mycket av det goda" (säger jag, som diggar ELO och Divine Comedy!)
4. "Long Lost Penpal" är en av senaste tidens bästa svenska poplåtar. Jag antar att det är duettpartnern Firefox AK som skrivit den.

Här är en bild på Rupert Murdoch som jag fann när jag letade omslaget till skivan:


Ondska som ondska?

Vildingar



Spike Jonze (regissör med "Being John Malkovich", "Adaptation" och diverse skojiga musikvideos) ska göra film av Sendaks barnbok "Till vildingarnas land".

Långtbortistan whatever blablabla...

Om ni har tid över kan ni försöka pricka in länder som förekommer i nyhetsrapporteringen på en karta här. Relativt underhållande i min mening. Jag hade seriösa problem med småländerna på arabiska halvön och några av de gamla Sovjetrepublikerna.

Den gudomliga komedin

AMG säger mig att "Casanova" från 1996 är The Divine Comedys bästa platta. Jag håller inte med. Visserligen finns här en av de allra bästa popdängorna genom tiderna ("Becoming More Like Alfie") och den osannolikt mästerliga texten i "The Frog Princess", men resten av låtarna greppar mig inte, ens efter fjärde lyssningen.

Jag vill istället slå ett slag för 2004 års "Absent Friends". Jag gillar musik som jag känner igen, och på detta album känner jag igen varenda låt, utan att någonsin ha hört dem förr. Varje låt är en hit för den som gillar pop, även om trallvänligheten i "Come Home Billy Bird" kanske står ut en smula framför de andra. Texterna är genomhärliga, och Neil Hannons röst svävar alltid över alla instrument på ett sätt som påminner om sån där gammal amerikansk 50-talsmusik. Och det rimmas hela tiden utan att det känns töntigt! Jag ska prova "Regeneration"-skivan nu, och ser fram emot årets släpp "Victory for the Comic Muse".

Saturday, August 12, 2006

Vad gör jag med mitt liv? Min blogg?

Jag får så enormt dåligt samvete av vissa bloggare, som Dum t.ex. (just där hyllar hon fenomenet krogtanter, himla kul text). De skriver så himla långt, och dessutom är det bra. Själv orkar jag bara spy upp några enstaka tankar, korthugget, och förmodligen knappast läsbart.

P.S: Det slår mig några timmar efter jag skrivit ovanstående att de som skriver så där långt och fint kanske har ambitionen att bli lästa av många (vilka det nu är som har tid att läsa en mindre roman varje dag). Den ambitionen har inte jag. Inte med den här bloggen i alla fall.

Mannen vs. Oscars

Jag samkörde min lista på Årets bästa film med listan på filmer som vunnit Oscar för "Best Picture". Så här blev det:

2004: Crash
1991: När lammen tystnar
1984: Amadeus
1978: Deer Hunter
1974: Gudfadern del II
1972: Gudfadern
1970: Patton - Pansargeneralen


Manus av Coppola.

Die Verwandlung



Råkar höra en låt från Elin Sigvardssons 2005-platta "Smithereens" på radio. När genomgick hon det slutgiltiga steget i förvandlingen till Aimee Mann?

Biohösten 2006

Fler kommande filmer som kan vara nåt:
- Will Ferrell i ganska originellt upplägg i "Stranger Than Fiction"
- Efter katastrofen med han den där som inte blev Bond "Children of Men"
- Trollkarlar! Bra skådisar i "The Prestige"
- Mer trollkarlar! Edward Norton i "Illusionisten".
- Scorsese och en miljard kändisar i "The Departed".
(Notera den lattjo versionen av Pink Floyds "Comfortably Numb" i trailern. Det är med Van Morrison tillsammans med Scorseses kompisar Levon Helm, Garth Hudson och Rick Danko från The Band, framför vid Roger Waters uppsättning av "The Wall" 1990.)

Här är hela listan på höstens biopremiärer, saxat från The Evening Blade:
Augusti:
”Miami Vice” Colin Farrell och Jamie Foxx är nya poliserna.
”Nicke Nyfiken” Tecknad apa.
”Ljus i skymningen” Deppigt i Kaurismäkis Helsingfors.
”Mot södern” Amerikanska kvinnor sexturister Haiti.
”Asterix och vikingarna” Animerat äventyr.
”United 93” Passagerarna tar över plan 11 september 2001.
”Offside” Svensk fotbollskomedi 18/8.
”John Tucker must die” Skolflickor hämnas på förförare.
”Familj på väg” Robin Williams i husbil.
”Snakes on a plane”. Samuel L Jackson slåss mot ormar 25/8.
”Säg att du älskar mig” Daniel Fridells drama om övergrepp mot tjejer
”Brudtärnan” Claude Chabrol-thriller.
”Huset vid sjön”. Drama med Sandra Bullock och Keanu Reeves.
”Thank you for smoking” Satir om tobaksbranschen.
”New York waiting”. Svenskproducerad kärleksfilm.

September:
”Efter bröllopet” Susanne Biers nya drama.
”Bilar” Animerat från ”Toy story”-gänget.
”The planet” Miljödokumentär.
”Hotet inifrån” Michael Douglas i thriller.
”Den enskilde medborgaren” Galenskaparnas nya kommer 1/9.
”Alla mår bra” Rainer Hartleb följer Jordbro-barnen.
”Click” Komedi med Adam Sandler.
”Lavendelflickorna” Brittisk romantik.
”Prarie home companion” Meryl Streep i Robert Altmas nya.
”Click” Adam Sandler hittar fjärrkontroll till livet.
”En obekväm sanning” Al Gore om klimatförändringen 8/9.
”Frihetens pris” Ken Loach om irländska frihetskriget.
”C.R.A.Z.Y” Hyllad kanadensare om familj och kärlek.
”Lady in the water” M Night Shamalyans nya thriller.
”Eight below” Action kring kylig expedition.
”Sök” Lia Boysen och Mikael Persbrandt i drama av Maria von Heland.
”Nacho libre” Jack Black som brottande munk.
”Hard candy” 32-årig man dejtar 14-årig flicka.
”På andra sidan häcken” Animerad komedi.
”Kajmanen” Nanni Morettis satir om Berlusconi.
”Farväl Falkenberg” Svenska ungdomar på väg från hemstaden.
”Dark horse” Dansk om graffitimålare.
”Talladega nights” Will Ferrell kör bil i actionkomedi.
”7 miljonärer” Suzanne Reuter i romantisk komedi 29/9
”Att återvända” Penelope Cruz i Almodovars nya.
”Inte här för att bli älskad”. Franskt drama.

Oktober:
”World trade center” Oliver Stone om 11/9 2001.
”Super ex-girlfriend” Uma Thurman har oanade krafter.
”Exit” Svensk thriller med Mads Mikkelsen 6/10.
”Du och jag” Svensk av Fjorton suger-regissörerna.
”Myrmobbaren” Animerad om pojke som krymper.
”Stormbreaker” Skolpojke blir superspion med Ewan MacGregor.
”Sixty six” Brittisk komedi med Helena Bonham Carter.
”The Guardian” Kevin Costner som livräddare.
”Snow cake” Alan Rickmani drama med Sigourney Weaver.
”Dead or alive” Skräck efter dataspel.
”Crank” Action med Jason Statham som lönnmördare.
"Högtider” Svenskt drama.
”Elementarpartiklarna” Tysk om sexuella frustrationer.
”När mörkret faller” Anders Nilssons nya action.
”Vilddjuren” Datoranimerad om zoo i New York.
”Kärringen därnere” Svensk dramakomedi om generationer.
”Monster house” Animerad skräck.
”Accepted” Tonårskomedi.
”Djävulen bär Prada” Meryl Streep i hyllad modesatir 20/10.
”Goal 2” Mer fotboll.
”Babel” Brad Pitt och Cate Blanchett i prisat drama.
”Förortsungar” Gustav Skarsgård och Dogge i modern ”Rännstensungar”.
”Darling” Svensk komedi i överklassen av Johan Kling.
”Grbavica” Om ensamstående mamma i Sarajevo.

November:
”Alla kungens män” Jude Law och Sean Penn.
”The flags of our fathers” Clint Eastwoods nya.
”Confetti” Brittisk komedi.
”Scoop” Woody Allens nya med Scarlett Johansson i London.
”You, me and Dupree” Komedi med Kate Hudson, Matt Dillon och Owen Wilson.
”Hemligheten” Ny Wallander med Krister Henriksson 10/11.
”A good year” Russel Crowe flyttar till Provence.
”Jackass 2” Mer tortyr.
”Children of men” Med Julianne Moore och Michael Caine.
”Boog och Elliot - Vilda vänner” Animerat om björnar.
”Marie Antoinette” Sofia Coppola regisserar Kirsten Dunst 17/11.
”Takeshis Kitano om sina olika karriärer.
”Lucky you” Drew Barrymore i regi av Curtis Hanson.
”Casino Royal” Nya Bond 24/11.
”Pulse” Skräckfilm.
”Lilla spöket Laban” Svensk animerad.
”Shortbus” Om sex och samlevnad i New York.
”Min granne Totoro” Japanska animerad.
”Illusionisten” Drama med Edward Norton.

December:
”The science of sleep” Av regissören till ”Eternal sunshine. . .”
”Svarta nejlikan” Michael Nyqvist som svensk ambassadör i Chile 1973.
”The prestige” Christian Bale och Hugh Jackman som magiker.
”Bortspolad” Animerad om råttor.
”Quinceanara” Om gravid 15-åring i Los Angeles.
”The nativity story” Om Josef, Maria och Jesus.
”Prag” Danskt drama med Mads Mikkelsen.
”Running with scissors” Annette Bening i relationskomedi.
”Happy feet” Animerad om pingviner.
”The covenant” Thriller av Renny Harlin.
”Tenacious D in the pick of destiny” Jack Blacks musikaliska sida.
”Eragon” Fantasy efter roman av tonåring.
”Desmond och träskpatraskfällan” Svensk leranimation för barn.
”The Holiday” Romantisk komedi med Cameron Diaz och Kate Winslet.
”Deja vu” Denzel Washington som FBI-agent i tidsresa.
”School for scoundrels” Billy Bob Thornton-komedi.
”The Black dahlia” Thriller med Scarlett Johansson 22/12.
”Göta Kanal - kanalkampen” Uppföljaren kommer 25/12
”Stranger than fiction” Will Ferrell-komedi.
”Hoppet” Svensk med bl a Peter Stormare.
”The Departed” Scorseses gangsterfilm med DiCaprio 25/12.

Fet munk blir fribrottare



Jack Black som munk som blir mexikansk fribrottare. Av regissören som gjorde "Napoleon Dynamite". Med Peter Stormare. Hur kan det gå fel? Filmen heter "Nacho Libre" och har svensk premiär i september.

Stämningssynth



Jag har lyssnat på M83s skiva "Before The Dawn Heals Us". M83 handlar om stämning. Ett mystiskt skimmer vilar över produktionen. Första spåret, "Moonchild", byggs upp runt mäktiga 80-tals-synthtrummor, feta synthmattor och en slags kör. Musik som får fotstegen att kännas lättare. Andra spåret, "Don´t Save Us From The Flames", är mer upptempo, mer rock. Låter lite norskt, eller kanske lite danskt (Mew). Jag förnimmer en text, men det är trummorna som griper mig - det är så jävla modigt att nånsin använda trummor så där i dagens samhälle. Helt poppolitiskt inkorrekt.

Sedan blir det som vanligt. Med några få undantag (främst kusliga "Car Chase Terror") så är resten av plattan monoton och repetitiv. Det är tydligt att de som gör sån här musik gärna upprepar en slinga några gånger för mycket för min smak. Men på det stora hela en bra skiva, men kanske något snäpp sämre än den förra, "Dead cities, Red Seas And Lost Ghosts". Testa båda.

Testa Silicon Valley nästa gång

En polare kom just hem tomhänt från poker-VM i Las Vegas:
"Nä, alltså jag kan inte komma på så mycket positivt att säga om Vegas. Mycket silikon kanske."

Thursday, August 10, 2006

Veckans låt: Liv i vågskålen

Veckans låt är Jackson Brownes "Lives In The Balance". Den förekom först på albumet med samma namn från 1986, komponerat i skuggan av USA:s härjningar i Syd- och Centralamerika, men jag greps här om dagen av versionen på "Solo Acoustic Vol 1". Ruskigt nog är texten fortfarande högst aktuell. Så här säger Jackson:

I´ve been waiting for something to happen
For a week or a month or a year
With the blood in the ink of the headlines
And the sound of the crowd in my ear
You might ask what it takes to remember
When you know that you´ve seen it before
Where a government lies to a people
And a country is drifting to war

And there´s a shadow on the faces
Of the men who send the guns
To the wars that are fought in places
Where their business interest runs

On the radio talk shows and the t.v.
You hear one thing again and again
How the u.s.a. stands for freedom
And we come to the aid of a friend
But who are the ones that we call our friends -
These governments killing their own?
Or the people who finally can´t take any more
And they pick up a gun or a brick or a stone

There are lives in the balance
There are people under fire
There are children at the cannons
And there is blood on the wire

There´s a shadow on the faces
Of the men who fan the flames
Of the wars that are fought in places
Where we can´t even say the names

They sell us the president the same way
They sell us our clothes and our cars
They sell us every thing from youth to religion
The same time they sell us our wars
I want to know who the men in the shadows are
I want to hear somebody asking them why
They can be counted on to tell us who our enemies are
But they´re never the ones to fight or to die

And there are lives in the balance
There are people under fire
There are children at the cannons
And there is blood on the wire

Deppigt med slut

Men vafan Johnny, säg inte så där! Tillväxten på bra skådisar är inte bra. Vi behöver dig.

Wednesday, August 09, 2006

Jag är en dockare!

Jag försöker skriva texter utan att använda ordet 'dock'. Det är oändligt svårt! Hjälp mig! Dock går det bättre att undvika 'detta' och 'dessa'.

Monday, August 07, 2006

Gött kött

Idag kom nåt geni på SvD fram till att köttet från kor som rör på sig och äter gräs blir mindre fett än köttet från kor som står stilla och äter kraftfoder. Vilken lysande slutledningsförmåga.

Utredningstortyr

Enligt Masoud Kamali har hans tid som statlig utredare i Sverige varit värre än all tortyr i Iran. Mannen säger: Stupid man, go away. Ibland är det faktiskt pinsamt vilka jävla nötter som får makt i det här landet.

Bottensport

The Evening Blade slår nya rekord i usel journalistik. För att hetsa på någon sorts "beef" publicerar man idag "chockerande" bilder på Eunice Barber som man påstår är tagna "inför EM". I själva verket togs de för tidningen L'Equipe för flera år sedan.

Sunday, August 06, 2006

Lösa Libanon kanske anyone?

För mig är Libanonkonflikten plättlätt: Det bor terrorister i Libanon som skjuter raketer in i Israel. Det är Libanons regerings ansvar att avväpna dessa terrorister. Om de inte kan eller vill göra detta är det FNs ansvar att gå in i Libanon och se till att terroristerna avväpnas.

Den Fete föreslår att istället för att börja med att få slut på konflikten direkt gå in på att bygga upp Libanon. Det gör man tydligen genom en... konferens. Vadå, varför inte bara som vanligt tillsätta en utredning?



Resten av Mellanösternkonflikten är lika plättlätt: Israel fick ett land på 40-talet. De ska hålla sig innanför de gränserna. Om onda terrorister angriper Israel är det FNs ansvar att förhindra detta - det är inte upp till Israel att angripa och ockupera andra länder för att försvara sig.

"Jag vet vad jag gör. Det gör inte ni."

- Stefan Holm sågar media i The Evening Blade.

Saturday, August 05, 2006

Sabbath släng er i väggen!

Skägg är coolt, och kungarna av skägg på 70-talet måste varit The Dubliners. Dagens finaste skivomslag är hämtat från samma turné som det korta program som visades på SVT ikväll. Notera särskilt den fullkomliga ocean av rött hår som plågar mannen i mitten.

Lika som bär



Såg just "The kid stays in the picture", dokumentären om succéproducenten Robert Evans liv. Om de nånsin gör spelfilm av den så måste Owen Wilson vara självskriven. Aldrig har två näsor varit så lika!

Friday, August 04, 2006

Elaine = miljardär!

Något överraskande får jag reda på att Julia Louis-Dreyfus, hon som spelade Elaine i "Seinfeld", är arvtagerska till en miljardär.

The treadmills

Dagens musikvideotips får bli OK Go med "Here It Goes Again".

Nej, förresten, det blev visst den ocensurerade versionen av Shakiras "Hips don´t lie".

Dagens namn...

... är Rattawut Lapcharoensap. Han verkar vara nån sorts författare.

Thursday, August 03, 2006

Nummer 1 senaste 40


V i fäktartagen.

Många funderar säkert vilka som varit årets bästa film de senaste 40 åren. Så här är det, tills vidare:

2006: V för Vendetta
2005: Sin City
2004: Crash
2003: Lost in Translation
2002: Sagan om de två tornen
2001: The Royal Tenenbaums
2000: Wonder boys
1999: Magnolia
1998: Happiness
1997: Gattaca
1996: Lone Star
1995: Seven
1994: Pulp Fiction
1993: Carlito's Way
1992: Att fånga en mördare
1991: När lammen tystnar
1990: Ford Fairlane
1989: Vidioten
1988: En fisk som heter Wanda
1987: De omutbara
1986: Highlander
1985: Runaway Train
1984: Amadeus
1983: Jedins återkomst
1982: Blade Runner
1981: Jakten på den försvunna skatten
1980: Rymdimperiet slår tillbaka
1979: Alien
1978: Deer Hunter
1977: Stjärnornas krig
1976: Mannen på taket
1975: Monty Pythons galna värld ("The Holy Grail")
1974: Gudfadern del II
1973: Exorcisten
1972: Gudfadern
1971: A Clockwork Orange
1970: Patton - Pansargeneralen
1969: Det vilda gänget
1968: Harmonica - en hämnare
1967: Mandomsprovet
1966: Den gode, den onde, den fule


Shoot-out på kyrkogården.

Kött och kött

Hjalmar Söderberg:
"Jag tror på köttets lust och själens obotliga ensamhet."

Mannen:
"Jag tror på köttets lust och själens obotliga ensamhet. Och kulmagens osexighet."

Go GW!



Djurensrätt.se har ett citat av universalgeniet Leif GW Persson på ett reklambanér: "Jakt är en jävla udda sysselsättning - att hålla på och skjuta djur. Ett utmärkt sätt att förhärda en människa på."

Apropå djur och kött och sånt: The meatrix.com Tämligen briljant.

They could not take your PRIDE!

Det är pålkransfestival i Stockholm. Och media är därför i extas, ty homosexualitet är tydligen en högst ovanlig och rent av exotisk företeelse i dagens samhälle.

Tuesday, August 01, 2006

Slå in öppna dörrar?

Svenska Dagbladet kör en vågad gissning i största rubriken på papperstidningens framsida idag "Trafikkaos i höst kan gynna ett trängsel-ja".

Dagens MS Word-synonym: Drastiskt = Saftigt

Nästan lika rolig som utgrävning = jordskärning.

Contributors

Blog Archive