Ingemar Stenmark kom tillbaka, allt är förlåtet!

Jag fattar inte riktigt K-G Bergströms program "Rakt på med K-G Bergström". Förra veckan hade han statsministern Fredrik Reinfeldt som gäst i en hårdkokt och högintressant intervju. Denna vecka var det - Anja Pärson! Sveriges mest ointressanta människa, som också var sommarpratare i P1 i somras, där hon spelade *skräll* "The Best" med Tina Turner och *skräll* "Eye of the Tiger" med Survivor. Hon har aldrig sagt något som ens påminner om något kontroversiellt och har mindre karisma än en mosig köttbulle.

Fortsatt hat av Herr Persson

Kan inte Göran Persson bara dö? Pinsamt usel människa.

Fortsatt dyrkan av Herr Persson

"Vi träffades på en vernissage 1995 och har hängt ihop sedan dess. Hon har lämnat mig några gånger för hon tycker jag är så jävla konstig att vara ihop med. Och jag är väl knepig, jag är ju gift för tredje gången och det kanske inte är så rimligt att anta att jag bara ramlat på onda kvinnor. Men å andra sidan har jag gjort dem alla till miljonärer."
- Leif GW Persson i en "Mitt i"-tidning som blåste fast runt mitt ben. Hösten är här.

Män som hatar journalister

En av mina absoluta favoritmänniskor är skådespelaren och tv-kocken Per Morberg. Jag känner i och för sig inte honom, och är inte ens säker på om jag skulle vilja göra det, men han verkar OTROLIGT äkta och ärlig på alla sätt. "Intervjun" med honom i dagens Metro är bland det roligaste jag läst. Det är tydligt att det står i Morbergs kontrakt med tv4 att han ska uppträda i vissa media för att göra reklam för sitt matprogram, och han lider oändligt av det. Metro är så klart den typen av tidning som likt asgamar tar del av såna uppgörelser. Och jag läser skiten!



Det hela påminner aningen om Musikbyråns cockerspanielliknande Magnus Bronis marddrömsmöte med Ryan Adams, men också om den kortfilm jag hade nöjet att uppsnappa på SVT2 för någon vecka sedan, "Lou Reed - Lowest form of life". Den handlar, helt dokumentärt, om en stackars ung, svensk tv-journalist som lyckas få en 30 minutersintervju med rockikonen Reed. Den gick otroooligt segt, inte minst på grund av svenskens uselhet som yrkesman, men också allmänt svaga engelskakunskaper och tveksamma sociala kompetens. Reed sitter mest och himlar med ögonen och stirrar låååångt bort i rummet, men det märks att han i alla fall försöker hjälpa till litegrann (mer än Morberg alltså). Men till slut får han nog, och när svenskjournalisten frågar om han har några fördomar brister han ut i att han hatar journalister - "they are the lowest form of life" - och menar att det inte en fördom utan en sanning.

Då skulle ju svensken kunnat garva och följa upp med en intressant följdfråga, men istället blir han tyst och stammar nåt på svengelska om att han inte har fler frågor. Reed himlar med ögonen igen. Stor underhållning.

Önskelista: Låtar jag sökt länge

Om det är nån som sitter på följande låtar...

Franco Micalizzi - Theme from Trinity
Edwyn Collins - Ding a Dong
Heart - Cities burning
Porir - Hey Ya
Gustaf Unger - Midnight Sun Lament
Bob Dylan - Angels flying to close to the ground
Carpark South - Glasslike
Funky Drakes - A Place
Nova - You´re summer
Electric Eskimoes - Bald Man
Lee Van Cleef - Captain Apache
Pascal - Dö på toalett

... i en eller annan form, går det bra att höra av sig till mannen[at]msghsfhi.com.

Väsande djurliv, är du Förgöraren?

Det måste väl vara årets albumnamn i alla fall, Of Montreal:s "Hissing Fauna, Are You The Destroyer?". Och minst ett par av spåren är otroligt bra - jag tänker främst på "The Past Is A Grotesque Animal"...

Sometimes I wonder if you're mythologizing me like I do you
We want our film to be beautiful, not realistic
Perceive me in the radiance of terror dreams
And you can betray me, but teach me something wonderful

... och "Heimdalsgate Like A Promethean Curse"...

I'm in a crisis
I need help
Come on mood shift, shift back to good again
Come on mood shift, shift back to good again
Come on be a friend

Dagens name-a-like: Paul Potts

Talangjaktsvinnaren Paul Potts


Talangslaktaren Pol Pot.

Failure to communicate

Existens Maximum

Vaknar en halvtimma innan väckarklockan ska ringa. Slår på radion. Hör att högskolan i Halmstad ska starta högskoleutbildning i golf.

Känner mig rastlös.

Bestämmer mig för att äta frukost på Max.

Kära Max Hamburgerrestaurang

Jag åt frukost på er inrättning på Vasagatan i Stockholm idag, onsdagen 12/9.

Jag fick ananasjuice istället för apelsinjuice.
Min omelett-toast vad kall.
Jag brände min lilla hand på skvättande, fräsande mjölk i kaffeautomaten.
Frukosten kostade 49 kronor.

Jag hatar er och allt ni står för.

//Erik Ullenhag

Kan inte Kjell Bergqvist göra den på svenska?

Det är ett enormt friskhetstecken från världen (och framförallt USA) att Justin Timberlake vann en Emmy för låten "Dick in a box" från SNL.

Strumpbyxor, svensk film och Självkänslo-albinon

Trodde det skulle gå riktigt länge innan jag skrev något här igen, men när jag plockar upp ett nytt ex av Nöjesguiden måste jag alltid kommentera den här. Det är ett sjukligt behov.

1. Apropå strumpbyxor på män skriver man "Strumpbyxor är en lyxig bekvämlighet som hemlighållits för män allt för länge." Det trodde jag inte.



2a. Roy Andersson citerar Samuel Beckett: "Sorrow is fun". Briljant.



2b. Jag har i många år undrat över svensk films uselhet. Det känns som minst en svensk film har biopremiär varje vecka, och 90 % av dem är så usla att man skäms (särskilt all jävla "kriminalfilm" - hur svårt kan det vara att skriva ett trovärdigt och spännande deckarmanus egentligen? Shit, ett slumpmässigt avsnitt av "Hunter" eller liknande är ju bättre än t.ex. Beck-filmerna) Om det nu finns så förbannat lite pengar att röra sig med, hur kan det då göras så oändligt mycket skit? Roy Andersson har svar, särskilt apropå Jon Lindströms "Stora och små mirakel":
— Var det hans senaste? Det var den filmen som fick det stödet som inte vi fick. Min besvikelse över att vi inte fick fullt stöd beror på att konsulenten Per Nielsen inte ville hjälpa till med vår film. Han var nämligen ihop med Jon Lindströms dotter, så han hjälpte hellre sin svärfar. Men där har vi svensk filmsituation i ett litet nötskal när det gäller stödsystem och så vidare, den här nepotismen och missunsamheten.
Läste du Marianne Ahrnes offentliga ursäkt för att hon inte gett stöd åt Darling?
— Hon är faktiskt en korkad person, dum alltså. Jag tycker det här jävla konsulentsystemet är väldigt riskabelt.
[Not: I pappersupplagan säger Andersson även "Hon är ju en jättekorkad person. Jag har gått filmskola med henne."]
Hur skulle det se ut då?
— Jag tror att det måste vara en större jury. Det blir lätt godtyckets och inkompetensens herravälde. Jag tycker att Marianne Ahrne var superinkompetent på den posten, och det var Per Nielsen också. Han hade ju en filosofi om att försöka hitta publiksuccéer, men han hade total brist på konstnärlig feeling.
Hur tycker du synen på manus är?
— Det är så jävla idiotiskt, för ett manus garanterar i stort sett ingenting. Det har varit en övertro på manus. Hela jävla svenska filmkåren har ju gått sådana här manuskurser, därför ser ju alla de här jävla filmerna likadana ut. De har läst boken “How to write a selling screenplay”. Till och med Dramatiska Institutet som ska vara Sveriges viktigaste filmskola har gått på det där. DI har varit starkt bidragande till svensk films nedgång i sällskap med svensk tv, särskilt under Ingrid Dahlbergs tid, ihop med en tredje part som också är ansvarig för det här, nämligen en lat, överårig och slö kritikerkår. De tre har skapat det här klimatet.



3. Dessutom otroligt sant av redaktörn här om "Självkänslo-albinon", som Martin Kellerman kallade henne i sitt Sommar-program.