See my tailor, he's called Simon - I know it's going to fit

Några musikbetraktelser. Musikförnimmelser? Äh, ni fattar.



Sveriges mest bortslösade talang torde vara Magnus Carlson. Då snackar jag alltså inte om den där blonda saken i Alcazar, utan om sångaren i Weeping Willows. Jag vet inte hur många sammanhang jag har sett honom där han att han har en av landets främsta sångröster. Nu senast är det allsången på Debaser (en slags "coverband de luxe"-kväll för stockholmare) och tillsammans med West End Girls. Och den där soloplattan var ju också kanon. Gör en till för fan!

De mest överskattade rockrösterna: Doris ("Did you give the world some love today baby"-tjat-människan), Guns ´n´Roses och Janis Joplin. Jag tänker inte länka till dem.

Petter (tillsammans med nån Snook) snor ett Black Sabbath-riff rakt av till nya singeln. Kommer inte ihåg vilken låt det är bara. Hoppas de får cred för det, de kan behöva lite deg.

Jag kanske massuppfittar Andres Lokko här (det skulle inte vara första gången i så fall), men är det inte så att all musik som finns för gratis nedladdning på nätet i själva verket ligger på en privatpersons dator?


På den gamla goda tiden.

Metallica goes proggmetall på nya singeln. Rena Dream Theater. Jag slutade räkna tempobyten efter ett tag. Playing hard to get are we?

Lika som bär... eller kokosnötter

Veckans lika som bär: Lukas hustru Coco Moodysson (t.v.) och Ice-Ts hustru Coco Austin (t.h.). Nåja, de har samma förnamn i alla fall.

Nicht akzeptieren!

"Harry Potter kan inte knyta sina egna skor" är toppnyheten på Aftonbladet i dag. Ingenting mer intressant har hänt i världen i dag. Det här blogginlägget kommer gå i samma anda. "Det finns ett stort allmänintresse", som chefredaktör´n brukar säga. Apropå det har jag förresten en ny favoritsajt, www.argalappen.se. Där finns det roliga lappar.

Det sämsta bandnamnet genom tiderna: The Plommons (svenskt tjejpopband på 60-talet)

SVT lanserar sina höstförändringar i tablån med "Välkommen till ditt SVT!" Vadå mitt SVT? Jag trodde det var VÅRT jävla SVT?!

All respekt till Carina Berg, men att leda ett radioprogram tillsammans med Idol-Daniel Breitholtz i Mix Megapol? Vad är det för slavkontrakt hon lider under?

Det kan väl knappast vara en slump att Madonna och Smurfarna fyller år på samma dag?

Veckans citat: "För min generation tror jag att "Yo! MTV Raps" är den absolut viktigaste händelsen." – Henrik "Eye'n'I" Blomqvist, svensk rappare.

Skådespelerskan Amanda Ooms ska vara gäst i "Närbild" med Fredrik Sahlin i höst. Från tablåtexten: "Hon var även nära att få huvudrollen i Alejandro Gonzáles Iñárritus '21 gram'. I programmet berättar hon bland annat om när hon var i Los Angeles och provfilmade hela fyra gånger för filmen och om hur hon där fick kontakt med Sean Penn." Om det som man är mest känd för är att nästan ha fått en roll i en film, är man värd en halvtimmas intervju i public service-tv då?

Det sägs att man ska fånga nuet. Det går inte att fånga nuet.

Ann Söderlund tillför absolut NOLL i mediasverige. Hon är journalistikens svar på Nanne Grönwall.

Apropå journalistik så har jag hört två saker denna vecka som jag tror stämmer: Anders Rydell sa att Sveriges journalistutbildningar inte utbildar studenterna för jobb som egna företagare eller kortvik, utan för den arbetsmarknad som fanns för tjugo år sedan. Och Carl Otto Werkelid sa att journalistik knappast längre är journalistik, utan underhållning. Amen.

Swim the magic ocean I´ve been crying all these years

Det kommer mycket mail hit till mannen[ath]msghsfhidotcom som påpekar att det har varit ganska gubbigt här på sista tiden. Mannens Conan O´Brien-fetisch har fått gracera tämligen ohämmat. OK, nu ska det bli ändring. Många av veckans spaningar går i kvinnokläder:

Först en bekännelse: Jag mår illa av Nina Perssons tillgjorda bebisröst på tidiga Cardigans-inspelningar (typ den outhärdliga "Lovefool"). Hon sjunger så himla mycket bättre nu för tiden. Men deras hårdrockscovers är iofs bra.



Veckans citat: "Women don't want to be listened to. They only want to be agreed with." - Illeana Douglas

Veckans humor: Vattenkrig på Gärdet med tusentals deltagare – i hällregn.

Veckans namn: Marina Krig. Hon är företagsinformatör på SVT.

Veckans Mannen-konstruerade tyska mening: "Spät wiederholung auf die gesellschaftskomödie 'Austin Powers: Goldständer' ist ein angriff auf die lachmuskeln".

Veckans konstigaste: Hörde att den japanska upplagan av modetidningen "Vogue" visar knappt några asiatiska modeller. Ganska sjukt.



På tal om japanskt: Robyn pratar exakt som en 20-årig version av Idol-Kishti Tomita.

Årets mest obehagliga särskrivning hittade jag i tablån för The Voice TV: 16.00-17.00: Önske Listan - Dina mest önskade hits. The Voice TV verkar för övrigt vara en riktigt obehaglig kanal. Ta t.ex. programmet "1 artist, 3 hits". Det tar typ nio minuter att spela tre musikvideos, men programmet är hela trettio minuter. Hur jävla mycket reklam kan man få plats med i ett program egentligen?

Englas mamma fick frågan varför hon ville att Englas begravning skulle sändas i tv. Hennes svar: "för att ge en ljus bild av Engla". Då frågar jag mig, var det nån som hade någon annan sorts bild av henne eller?

Fulaste kvinnoformen av mansnamn: Hughette (Eller är det Hugh som är en mansform av Hughette?)



Veckans samhällsomstörtande, amatörfilosofiska fundering (inspirerad av något Annika Norlin sa i förbigående i sitt utmärkta Sommar-program): Varför är det bara lismande, populära, förtroendeingivande personer som ska fatta beslut i samhället? Inför anonyma riksdagsmän NU! Det är väl idéerna och förnuftet som är det viktiga, inte om man lyckas charma folk? Charmfaktorn har ju liksom ingenting med huruvida de är vettiga i skallen att göra, eller? (USA är så klart en tydlig illustration till detta resonemang.)

Reflektion: Görs inga kanadensiska filmer? Jag kan inte påminna mig att jag någonsin sett, eller ens hört talas om, en långfilm från Kanada.

Förslag på ny sport: Lagboxning. Tre mot tre liksom, i en och samma ring. Skulle det vara trist kanske?!

His mind is a beacon in the veil of the night

Kvällens arkeologiska utgrävning av min hårddisk resulterade i fyndet "The Riddle" av och med 80-tals-frisyren Nik Kershaw. Den tillägnades därefter kvällens textanalys.

I got two strong arms
blessings of Babylon
with time to carry on and try
for sins and false alarms
so to America the brave
wise men save

near a tree by a river
there's a hole in the ground
where an old man of Aran
goes around and around
and his mind is a beacon
in the veil of the night
for a strange kind of fashion
there's a wrong and a right
but he'll never, never fight over you

i got plans for us
nights in the scullery
and days instead of me
i only know what to discuss
of for anything but light
wise men fighting over you

it's not me you see
pieces of valentine
with just a song of mine
to keep from burning history
seasons of gasoline and gold
wise men fold

near a tree by a river
there's a hole in the ground
where an old man of Aran
goes around and around
and his mind is a beacon
in the veil of the night
for a strange kind of fashion
there's a wrong and a right
but he'll never, never fight over you

i got time to kill
sly looks in corridors
without a plan of yours
a blackbird sings on bluebird hill
thanks to the calling of the wild wise men´s child.

near a tree by a river
there's a hole in the ground
where an old man of Aran
goes around and around
and his mind is a beacon
in the veil of the night
for a strange kind of fashion
there's a wrong and a right
but he'll never, never fight over you

near a tree by a river
there's a hole in the ground
where an old man of Aran
goes around and around
and his mind is a beacon
in the veil of the night
for a strange kind of fashion
there's a wrong and a right
but he'll never, never fight over you
no, he'll never, never fight over you

***********

Vad betyder då detta, frågar sig vän av ordning. Nik förklarar, på sin sajt:

It amazes me that people are still asking me this question. I spilled the beans a few years ago now so this isn't exactly news.

My producer (Peter Collins) came over to my house just before we commenced recording on the second album to hear how I was getting on with the writing. He went away saying he thought it sounded great but didn't think I had the first single. Incensed by this, I went straight up to the spare room and got the chords and melody together for the Riddle. This must've taken all of twenty minutes. Knowing time was short before we started recording I jotted down some jibberish with the intention of writing the real lyric as we were recording it.

About a week later we started recording and I threw a rough guide vocal down using the jibberish lyrics. As the album progressed, I tried various different lyric ideas but nothing seemed to fit as well as the guide lyric. So we decided to stick with what we had. "Let's call it the Riddle", I thought. Then people would think it was actually about something.

I had completely underestimated the fuss this would cause and, to make matters worse, the marketing and promotions people at MCA decided to make a competition out of it (without telling me). The response was unbelievable. We got sack loads of mail with elaborate and detailed analysis of the song. Line by line, word by word. Some were the size of small novels. Some even made sense!! People stopped me in the street to give me their thoughts and theories. On one occasion I arrived to do a live Radio 1 interview with a certain DJ only to find he'd told the great British public that I would be "revealing all" on his show. He was most put out when I wouldn't (couldn't) co-operate. It all got a bit out of hand and, very quickly, passed the point at which I could come clean without pissing off a lot of people.
In short, "The Riddle" is nonsense, rubbish, bollocks, the confused ramblings of an 80's popstar. Please forgive me. I knew not what I did.

Nja, Nik, jag tror inte jag kan förlåta såna här övertramp tyvärr.