Sunday, November 30, 2008

Are you off you´re fuckin meds or something?!

Första advent. För att komma in i den rätta julstämningen, min favoritscen från "Bad Santa":

Saturday, November 29, 2008

Vad är det egentligen som händer?

Något är seriöst fel. Stockholms Stads Bostadsförmedling AB SÄNKER åravgiften för sin bostadskö med 25 kronor. De verkar inte ha fattat nånting om hur dagens samhälle fungerar. Det är såklart meningen att de ska HÖJA avgiften. Men säg ingenting.

Ridley Scott ska regissera en film som bygger på sällskapsspelet Monopol. Lasse Hallström ska regissera en film som bygger på Fia med knuff. Steven Spielbergs nästa bygger på Finns i sjön.

TV6 lanserar programserien "Erik & Mackan: Snygga och smärta" med orden "Erik och Mackan ska bli fitta som Pitt". Det var ju lite roligt. Dock tycker jag trenden med programledare som tränar som en del av sin show (Belinda Olsson, Ragnar Dahlberg, Lotta Bromé med flera) känns lite larvig. Det är ju ganska mycket lättare för dem att motivera sig än oss andra. Större grupptryck med miljonpublik eller hur?

27/11 intervjuades ekonomiprofessorn Jeffrey Sachs i P1´s Studio Ett. Det finns att lyssna på här. Om det är så att han har så mycket makt som det påstår så kanske det finns ett visst hopp för världen.

Mannen har beslutat att hans nästa husdjur, oavsett art, skall uppkallas efter Ture Björkman, skurken i ”Skrot-Nisse och hans vänner”.

Alla flickor ska vaccineras mot Humant papillomvirus. De borde även vaccineras mot Humant papagojvirus.

Konstnären Chiara Albertoni ställer ut i Umeå. Jag har lite svårt att greppa att bilder som denna verkligen är en oljemålning.



Brunskjortorna på Timbro föreslår företagsdagis, och jag påminns om något CRB skrev i Nöjesguiden nyligen: "Dagens nyheter har öppnat en barnavdelning där de anställda kan lämna in sina barn på morgonen. Där kan barn leka och skriva medan pappa redigerar och mamma skriver ett kåseri. Avdelningen kallas På Stan."

Veckans bästa felhörning: Jag uppfattade refrängen på Molotov Jives "Paint the city black" som "Pay to see you cry".

Kilopriset på vit tryffel är i nuläget 95 000 kronor och människor fiser i snitt 15 gånger varje dag.

Thursday, November 27, 2008

Ska vi slå vad?

Dagens namn: Kjell Bögvad, den svensk boende i Indien som pratat med Ekot hela dagen på grund av terrorattentaten i Bombay.

Saturday, November 22, 2008

Mind of a child

Statliga Postens VD Lars G Nordström avslöjar i direktsändning nu på morgonen att han avsäger sig all lön för sin anställning, som omfattar sex (eller var det nio?) månader med 900 000 kronor i månaden. Så generöst, från någon som levt på liknande villkor i 40 år och nog har "sparat i ladorna", som Anders Borg brukar säga. Lars G måste sova gott i natt.

Resten av intervjun var dock katastrof. När han får frågan om han tycker lönen är rimlig är hans enda argument att det är samma ersättning som hans företrädare på jobbet. Alltså - om andra gjort fel ska minsann jag också göra fel, annars är det inte rättvist. Ett argument såsom ett litet barns - "de andra barnen får ju, då måste jag också få!" The mind of a child styr ett av Sveriges största företag. Idolbild på mannen i fråga finns här.

Veckan har gjort mig bittrare än vanligt, om man ser till det politiska. Några exempel:
- Alla är överens om att personal på demensboende i Halmstad borde ha mer i lön så att de orkar göra sitt jobb ordentligt. Men ingen gör något åt det.
- Många är överens om att de hatar sitt jobb och vill jobba mindre och ha mer tid för att t.ex umgås och uppfostra med sina barn så att de inte blir ligister. Men ingen gör något åt det.
- Alla är överens om att företagsledare inte bör få bonusar om du sköter sina företag dåligt, men ingen höjer rösten mot detta på bolagsstämmorna (inte ens storägare som företrädarna för våra pensionfonder).

Vi har byggt upp ett samhälle som vi inte gillar. Men ingen gör något åt det.

Apropå det, läs Birger Schlaugs betraktelse här. Äntligen nån som kan tänka utanför lådan.

Friday, November 14, 2008

Ingenting ska jag prestera

"Jag har gjort så mycket. Jag har varit så duktig. Jag har varit så satans duktig. Jag var duktig på dagis. Jag var duktig i lågstadiet. Jag var duktig i mellanstadiet och högstadiet. I gymnasiet var jag avskyvärt duktig, inte bara i ämnena utan också socialt. Jag var duktig utan att vara fackidiot, utan att bara läsa det man skulle, jag var delvis upprorisk och fräck och behandlade mina lärare på gränsen till vad som var tillåtet och ändå tyckte de bättre om mig än om de andra och för att lyckas med det måste man vara duktig på ett liksom gränslöst motbjudande sätt, slår det mig i dag. Jag studerade duktigt och fick en superduktig flickvän som jag gifte mig med på ett duktigt sätt bland duktiga vänner efter att man erbjudit mig ett jobb som var så duktigt att det visade finger åt alla andra duktiga jobb. Senare har vi fått barn som vi uppfostrat duktigt och vi har skaffat hus som vi renoverar duktigt. Mitt i all denna duktighet har jag vandrat i åratal. Jag har vaknat i den, somnat i den. Jag har andats duktighet och stegvis tappat bort livet. Så ligger det till, ser jag nu. Gud förbjude att mina barn blir lika duktiga som jag. /.../ Duktighet är beroendeframkallande. Det är en självuppfyllande spiral som aldrig behöver ta slut. Man kan vara duktig som elev och student och senare i arbetslivet och föreningslivet, man kan vara en duktig partner och vän och äkta hälft, duktig förälder och konsument, det finns faktiskt ingenting man inte kan göra på ett duktigare sätt än andra, man kan bli duktig på att åldras, man kan bli sjuk på ett duktigt sätt och man kan dö duktigt, något som jag utan tvekan skulle ha gjort om jag inte hade vurpat och slagit i huvudet. Men nu kommer det inte att bli så. Jag ska dö oduktigt och jag ska aldrig mer försöka prestera något så länge jag lever. Ingenting ska jag prestera. Jag har presterat för sista gången och jag har varit duktig för sista gången." - Andreas Doppler, "Doppler" av Erlend Loe.

Vi smider själva våra bojor



Musikern Johan Norberg (alltså inte tokliberalen med samma namn) tog till orda apropå "Halal-TV" i "Godmorgon Sverige" i fredags. Jag blev lite förvånad att han satt på de här åsikterna, men det kom som en frisk fläkt:

Debatten om de här sakerna behöver föras på alla nivåer. // En sak som de flesta begriper är att ingen kvinna eller man kommer bli fri förrän alla religioner är borta ur alla kulturer i världen. Så är det. De mest sansade människor begriper ju det. Om man ser reaktionerna på det här så inser man att religionerna i sig är det som är det stora problemet. Det är otroligt knäppt att de inte vill ta i hand, och det är otroligt knäppt att han blir arg för att de inte vill ta i hand, det är respektlöst från alla håll och kanter. Det är det här som visar religionernas idiotier... att de gör folk så fruktansvärt upprörda. Folk bygger upp revir och staket och de känner sig kränkta för de mest idiotiska saker. Det gäller kristna, scientologer, islam, alla.

Läs även Roger Wilsons krönika i ämnet.

Thursday, November 06, 2008

Halleluja Black Messiah

Nehe, det hjälpte inte att Sarah Palin brände 200 000 kronor i veckan på designkläder. Och det hjälpte inte att de amerikanska vallagarna är konstruerade för att hindra lowlifes att rösta (mycket bra artikel om detta här). Barack Obama vann valet, och blir, om inte någon med skjutvapen vill annorlunda, USA:s nästa president.

Saturday, November 01, 2008

Vampyrer suger inte

Överdoserade nästan på vampyrer denna vecka. Först såg jag första sex avsnitten av "True Blood", en relativt absurd vampyr-tv-serie från HBO (amerikansk mjukporr/våldskanal). Klart sevärd, av ”Six Feet Under”- och ”American Beauty”-skaparen Alan Ball.



Anna Paquin (känd från ”X-men”-filmerna) spelar en dödlig tjej som kan läsa tankar. Hon jobbar på en sunkig bar i en byhåla i amerikanska rednecksödern. För några år sedan uppfann några japaner ett syntetiskt blod, True Blood. Det har medfört att världens alla vampyrer ”kommit ut ur garderoben”, då de nu inte behöver dricka människoblod (Det blir en extra twist i att äkta vampyrblod är en stark drog för människor som dricker det.) Så nu debatteras huruvida vampyrer är en ond ”ras”, om de ska åtnjuta mänskliga rättigheter och så vidare. Jämförelserna med rasism i vår vanliga värld är inte direkt sublima, men visst, whatever kan som kan få SD-väljarna att tänka till en extra gång välkomnas av mig. Paquins karaktär blir så klart kär i närmsta vampyr och ni fattar säkert alla komplikationer.

Mina invändningar mot serien är främst den extrema sexfixeringen. Alla kvinnor går omkring i superkorta kjolar och små toppar. Visst, jag är ju heterokille, och det är varmt i Louisiana, men trovärdigheten blir lidande. Dessutom känns handlingen känns lite väl ”Buffy vampyrjägaren” ibland. Det verkar liksom svårt för många manusförfattare att ta vampyrismen på allvar…



… om man inte heter John Ajvide Lindqvist alltså. Han har kapat ned sig roman ”Låt den rätte komma in” till ett lagom långt filmmanus till filmen med samma namn, och Tomas Alfredson gör ett utmärkt jobb med regin. Gå och se! Jag saknar några bihandlingar från boken, och vissa specialeffekter blev inte så lyckade, men det är ändå den bästa nya svenska film du kommer se i år, ja kanske under hela decenniet. Extra beröm till fotot, Peter Carlgren (som Lacke, en a-lagare med fulländad klädsmak) och barnskådisarna.

Contributors

Blog Archive