Frukt är godis del 1: Nätmelon

Välkomna till Projekt Frukt är godis! Detta är del 1. Jag har testat nätmelon, eller cantaloupe som den tydligen kallas i andra länder.

Pris: 10 kr/kg (nån slags rea tror jag)
Betyg: 3 av 5, alltså: INTE GODIS!

Just saying ...

Teckning av Paul Smith cirka 1983 och porträtterad av Jennifer Lawrence 2011.

ICA:s köksägg på vift!

Svenska nördpoddar

... och då menar jag inte renodlade spelpodcasts, utan blandpoddar om film, tv, spel, böcker, serier och annat sånt JÄVLA MYS. Jag tänkte recensera några. Notera: Jag känner inblandade i två av poddarna, men låter såklart inte detta färga mitt omdöme :)

Obiter Dictum
http://www.odpod.se
Betyg: 4
Den här har jag följt i ett par år nu. Herrarna Rimgard och Norström är endera kusligt kunniga eller himla bra på att skriva manus och få det att låta som att de inte läser ur dem. De har dessutom en märklig förmåga att få mig att vilja lyssna även på ämnen jag inte är särskilt intresserad av.
Typiskt prat: Babbel om 3-4 ämnen från veckan. Fasta inslag som film- och läscirklar. Diverse tipsande. Dessutom temaavsnitt ibland med enormt produktionsvärde, nära SR-kvalitet. Avsnittet om John Carpenter är extra fint, eftersom regissören själv är med på telefon.

Livskunskap
http://livskunskapspodden.com
Betyg: 4
Hittade inte den här via min spelare först, så jag ligger lite efter. Men efter 5-6 random avsnitt avverkade kan jag bara konstatera att Anna-Karin Linder Krauklis och Gustav Tegbys ämnen ligger right up my alley. Åsikterna också förresten. De har dessutom *hmm* viss känsla för dramatik och vet att göra sin läxa.
Typiskt prat: Smart problematisering av stora ämnen i populärkulturen blandat med anekdoter.

FAQ-podden
http://faqpod.se
Betyg: 3
Den här är lite spetig. Det känns mer som att sitta och lyssna på tre polare på pubben än som nån slags mediaprodukt. Ofta intressant dock, om inte diskussionerna blir för långdragna. "Sist på bollen" är förresten en jäkligt bra slogan, men själva namnet är lite förvirrande. Några frequently asked questions tycker jag inte att det svaras på.
Typiskt prat: Deltagarna berättar vad de konsumerat för populärkultur sedan senast. Ibland temaavsnitt där man pratar om ett visst ämne.

Farfarsparadoxen
http://farfarsparadoxen.se
Betyg: 1
Utmärkta ämnesval, men jag blir besviken varje gång jag försökt lyssna. Programledarna är extremt ursäktande, försiktiga och långrandiga. Det går inte för sig att prata i cirklar runt det man vill ha sagt! Värsta bottennappet var när man ägnade 100 minuter av mitt liv till att prata om ”sin absoluta favorit-tv-serie” Game of Thrones, utan att ens bemöda sig att känna till mer än min mamma om handlingen. Minimikravet för att orka titta på serien är väl att hålla koll på hur karaktärerna är släkt, och det klarar inte de här killarna. Obegripligt. Men de har en snygg logga.

Tips på fler liknande poddar?

Nina Björk om den osynliga dagordningen

"För ett tag sedan lyssnade jag på ett program i P1 om ungdomsarbetslöshet. Som inledning sa reportern att det råder 25 % ungdomsarbetslöshet i Sverige. Sedan intervjuade hon en ung, arbetslös kille. Han fick frågan: Vad tror du det beror på att du inte får ett jobb?

Det slog mig att det där egentligen var en allt igenom ideologisk fråga. Frågan producerar i sig ett svar.

Och killen svarade så som han förväntades svara, genom att hänvisa till sig själv som individ. Han spekulerade i huruvida det kanske beror på hans personlighet, även om han själv tyckte att han ju var som man ska vara – flexibel, nyfiken, villig att lära sig nya saker, socialt kompetent.

Han kunde naturligtvis ha svarat: Ja, kära reporter, kan det bero på att det, som du själv nyss sa, råder 25 % ungdomsarbetslöshet i Sverige? Kan det bero på att den tekniska utvecklingen de senaste sisådär 150 åren har gjort att maskiner, robotar och datorer producerar varor och hanterar diverse arbetsuppgifter betydligt mer effektivt än mänsklig muskelkraft?

Men han svarade inte så. Han svarade så som vi alla svarar på frågan om arbetslöshet. Individorienterat. Han tänkte: Det måste vara mig det är fel på. Trots att det egentligen är självklart. Om det bara finns tio jobb, och hundra personer söker dem, så kommer 90 av dem inte att få jobbet. Det har inte med personligheter att göra. Det har med samhällsutveckling, fakta och statistik att göra.

Men reporterns fråga och killens svar ledde talet om arbetslöshet bort från samhället, och mot individen. Och kvar stod den där killen och var på något sätt personligen ansvarig för sin arbetslöshet. Och om det är så, om de arbetslösa är personligen ansvariga, då kommer vi att få en diskussion om enskilda människors personligheter, kompetens och beteenden vid jobbansökningar och anställningsintervjuer, och då kommer det att te sig motiverat med jobbcoacher, som peppar de där 100 arbetssökande att bli den bästa tävlande om de 10 jobb som finns.

Så reporterns enkla fråga - vad tror du det beror på att du inte får ett jobb? - den bär i sig en hel ideologi, en hel politik.

Och så där är det egentligen ofta. De mest oskyldiga, normala och till synes neutrala frågor bär på dolda världsbilder.

I ett annat program i P1 diskuterade man Wallenberg-familjen, eftersom det har kommit en ny bok om dem, och reportern frågade då författaren Gunnar Wetterberg vad Wallenberg hade betytt för Sverige – vilken var hans viktigaste gärning för landet? Reportern frågade inte vad Sverige har betytt för Wallenberg, vilket som var det arbetande folkets viktigaste gärning för honom. Och om hon hade ställt den frågan, så hade den nog låtit ganska avig. Vi hade studsat till, och undrat vad reportern var ute efter. Varför prata om arbete, när det skulle handla om Wallenberg?

Fast egentligen är ju det lika självklart som att det är svårt för en ung person att få jobb när det råder 25 % ungdomsarbetslöshet.

Utan arbetare, inte bara Wallenbergs egna anställda, utan även utan de som byggde vägarna i Sverige, fastigheterna, bankerna, de som körde transporterna, utan dem skulle Wallenberg inte ha blivit den han blev. Reporterns istället ställda fråga – vad har Wallenberg betytt för Sverige? – rymmer i sig en ideologi där finansmän, entreprenörer och företagsägare ses som grunden för välstånd.

Slutsatsen av det här blir: Om du känner instinktivt att någonting är vinklat, politiskt och ideologiskt, ja, då har du nog att göra med något som inte är vinklat, politiskt och ideologiskt, på det sätt som det brukar vara. Då har du att göra med något som inte står på den vanliga, osynliga dagordningen.”

- Nina Björk, i ”Godmorgon, världen!”, 2013-08-16.

Lyssna på krönikan på sverigesradio.se via den här länken.

Bäst 2013

Hozier.

Årets låt 2013:

Hozier – “Take Me To Church”.

Årets album 2013:

Det måste väl ändå vara Daft Punks ”Random Access Memories”, för ”Into the Wild - Live at Eastwest Studios” av LP kan väl inte räknas? Bubblare: Laura Marling – “Once I Was An Eagle”, Agnes Obel – “Aventine”, Haim – “Days Are Gone” och Iamamiwhoami “Bounty”.

Leif GW. Ja det ser ni ju själva.

Årets bok 2013:

Har bara läst en enda bok från året som var någorlunda bra, och det var ”Den sanna historien om Pinocchios näsa” av Leif GW Persson.

Årets film 2013:

Ingen riktigt höjdare i år. Jag gillade ”Cloud Atlas” och ”Hobbit: Smaugs ödemark” bäst, och då är det ganska illa.

Alexander Bard.

Årets citat 2013:

"Man kan inte heja på ett lag, det är för barnsligt." - Alexander Bard