Tuesday, February 11, 2014

Nina Björk om den osynliga dagordningen

















"För ett tag sedan lyssnade jag på ett program i P1 om ungdomsarbetslöshet. Som inledning sa reportern att det råder 25 % ungdomsarbetslöshet i Sverige. Sedan intervjuade hon en ung, arbetslös kille. Han fick frågan: Vad tror du det beror på att du inte får ett jobb?


Det slog mig att det där egentligen var en allt igenom ideologisk fråga. Frågan producerar i sig ett svar.


Och killen svarade så som han förväntades svara, genom att hänvisa till sig själv som individ. Han spekulerade i huruvida det kanske beror på hans personlighet, även om han själv tyckte att han ju var som man ska vara – flexibel, nyfiken, villig att lära sig nya saker, socialt kompetent.


Han kunde naturligtvis ha svarat: Ja, kära reporter, kan det bero på att det, som du själv nyss sa, råder 25 % ungdomsarbetslöshet i Sverige? Kan det bero på att den tekniska utvecklingen de senaste sisådär 150 åren har gjort att maskiner, robotar och datorer producerar varor och hanterar diverse arbetsuppgifter betydligt mer effektivt än mänsklig muskelkraft?


Men han svarade inte så. Han svarade så som vi alla svarar på frågan om arbetslöshet. Individorienterat. Han tänkte: Det måste vara mig det är fel på. Trots att det egentligen är självklart. Om det bara finns tio jobb, och hundra personer söker dem, så kommer 90 av dem inte att få jobbet. Det har inte med personligheter att göra. Det har med samhällsutveckling, fakta och statistik att göra.


Men reporterns fråga och killens svar ledde talet om arbetslöshet bort från samhället, och mot individen. Och kvar stod den där killen och var på något sätt personligen ansvarig för sin arbetslöshet. Och om det är så, om de arbetslösa är personligen ansvariga, då kommer vi att få en diskussion om enskilda människors personligheter, kompetens och beteenden vid jobbansökningar och anställningsintervjuer, och då kommer det att te sig motiverat med jobbcoacher, som peppar de där 100 arbetssökande att bli den bästa tävlande om de 10 jobb som finns.


Så reporterns enkla fråga - vad tror du det beror på att du inte får ett jobb? - den bär i sig en hel ideologi, en hel politik.


Och så där är det egentligen ofta. De mest oskyldiga, normala och till synes neutrala frågor bär på dolda världsbilder.


I ett annat program i P1 diskuterade man Wallenberg-familjen, eftersom det har kommit en ny bok om dem, och reportern frågade då författaren Gunnar Wetterberg vad Wallenberg hade betytt för Sverige – vilken var hans viktigaste gärning för landet? Reportern frågade inte vad Sverige har betytt för Wallenberg, vilket som var det arbetande folkets viktigaste gärning för honom. Och om hon hade ställt den frågan, så hade den nog låtit ganska avig. Vi hade studsat till, och undrat vad reportern var ute efter. Varför prata om arbete, när det skulle handla om Wallenberg?


Fast egentligen är ju det lika självklart som att det är svårt för en ung person att få jobb när det råder 25 % ungdomsarbetslöshet.


Utan arbetare, inte bara Wallenbergs egna anställda, utan även utan de som byggde vägarna i Sverige, fastigheterna, bankerna, de som körde transporterna, utan dem skulle Wallenberg inte ha blivit den han blev. Reporterns istället ställda fråga – vad har Wallenberg betytt för Sverige? – rymmer i sig en ideologi där finansmän, entreprenörer och företagsägare ses som grunden för välstånd.


Slutsatsen av det här blir: Om du känner instinktivt att någonting är vinklat, politiskt och ideologiskt, ja, då har du nog att göra med något som inte är vinklat, politiskt och ideologiskt, på det sätt som det brukar vara. Då har du att göra med något som inte står på den vanliga, osynliga dagordningen.”


- Nina Björk, i ”Godmorgon, världen!”, 2013-08-16.


Lyssna på krönikan på sverigesradio.se via den här länken.

Contributors

Blog Archive