London 2014 - Dag 6

Sista dagen i London. Alla ba "Neeeej, mer foton tack!" Jag ba "Nej, det här är de sista".

En del tunnelbanestationer har sådana här härliga dubbeldörrgrejor, så att det ska vara lite svårare att ta livet av sig. En fin signal till medborgarna.

Så nu skulle det bli Westminster Abbey alltså. Kön tog bara typ 40 minuter.

Det var såklart fotoförbud inne i Westminster Abbey. Och den här broschyren som man fick var ganska obegriplig. Det finns siffror utsatta, men ingen förklaring för vad siffrorna betyder. Aha, det är nån slags audioguide. Men hur vore det att ha info skriftligt också? Äh, jag är lite skadad sedan jag jobbade på museum.

Vid Parliament Square igen. Varför i hela världen står Mandela staty här? Är det Dolda kameran eller?

Vad är det där för tråkig gubbe nu igen? Ser tjock och lite efterbliven ut, men var tydligen värd en staty mitt i smeten.

Nu har jag plötsligen tagit mig till Soho Square. Jättejätteskabbig dansk (!) staty av Charles II. Härifrån gick jag ned längs Greek Street och åt världens godaste macka (med chips såklart) på Valentino Cafe.

Forbidden Planet, tre våningar nördbonanza. Men lite märkligt att det bara verkar finnas en sån här butik i den här stan.

Om man vill bygga en egen.

”Chinatown,it's a different scene - there are people there, they are so obscene”

Chinatown. Nån lustig kines mumifierad?

En flaskan Evian kostade 1,98 vid Parliament Square. En exakt likadan flaska kostade 0,42 i Chinatown. Märkligt.

Herr Skakspjut står mumifierad på Leicester Square. Fräck fontän också, som sprutar vatten i nån slags mystisk takt. Akta er.

Trocadero är en ö vid Spaniens sydkust där det var ett slag mellan fransmän och spanjacker 1823. Sedan dess har man döpt allt möjligt efter ön.

Bättre vinkel på Piccadilly Circus denna gången.

Waterstone´s Piccadilly är en av världens största bokbutiker, 6-7 våningar nånting. Så stor att jag var tvungen att köpa en bunt själv när jag var där. Jag gillar också grejen att ha bekväma soffor som man kan läsa böcker i, istället för att köpa dem. Kundservice?

Minnesstaty över Edith Cavell vid National Portrait Gallery, St Martin's Place. Hon hjälpte allierade soldater fly genom Belgien under första världskriget, och avrättades av tyskarna.

Mitt livs dyraste sushi, på Eat Tokyo, Whitcomb Street. Men den var riktigt, riktigt bra.

Det var inte så smart att flyga hem 06.40. Det blev mest effektivt att hålla sig vaken hela natten, nickade till bara en timma eller så. Men bisarrt att så många människor kan springa omkring som de gör här så tidigt på morgonen. Ungefär samma puls typ 05.00 som fredag kl 17 på Stockholms central.


The End. Som dom säger i England.

Tack för att du läst.

London 2014 - Dag 5

Wow! Ännu mer semesterbilder!

 

Slår upp morgontidningen när jag äter frukost på hotellets mysiga innergård. Richard Bransons mamma (som ser ut som Richard Branson!) har blivit räddad från en eldsvåda av Kate Winslet. Inget konstigt alls.

Noterar att puben jag tagit ett par öl på heter The King´s Head. Inte så originellt.

Westminister Abbey ... hade jag ju tänkt. Stängt. Jomenvisst, klart kyrkan har stängt på en söndag. Det får bli imorn.

Adam Smith (1723-1790) var en rolig farbror som brukar kallas liberalismens fader. Dagens tokliberaler brukar gilla att förvränga vad han skrivit efter eget syfte.

Tate Britain, typ Storbritanniens nationalmuseum. Hur kul kan det vara? Jo tack, bättre än väntat.

Joseph Wright, ”An Iron Forge”, 1772. Härlig glöd i färgerna.

Is that a dagger which I see before me? Henry Fuseli, “Lady MacBeth Seizing the Daggers”, 1812.

John Singer Sargent, “Ellen Terry as Lady Macbeth”, 1889. Helt makalös tavla, typ 3 meter hög.

John Frederic Watts, “The Minotaur”, 1885. Målad i ilskan över barnprostitution – barn offrades till Minotauren i grekisk myt.

Francis Bacon, ”Study for a Portrait”, 1952. Bacon är speciell, sådan kraft. "Lotsofpaaowa" som Schwarzenegger skulle ha sagt.

David Hockney, ”Mr and Mrs Clark and Percy”, 1971. Man anar att Percy vill lämna de där tråkiga människorna.

Lucian Freud, “Girl in a Striped Nightshirt”, 1985. Den här tavlan tog tre år att färdigställa. Jag såg en dokumentär om Freud för några år sedan, en mycket intressant person. Och begåvad.

Bill Woodrow, ”Elephant”, 1984. Bildörrar, kartor och en dammsugare. Man tager vad man haver.

Shirazeh Houshiary, ”Veil”, 1999. Hon är tydligen skulptör i vanliga fall. Hon skulle kanske hållit sig till skulptur, det här blev ju inte så lyckat.

John Constable, ”The Valley Farm”, 1835.

Now we´re talking! William Blake, ”Satan Smiting Job with Sore Boils”, 1826.

JMW Turner, “The Bay of Baiae, with Apollo and the Sibyl”, 1823. Turnersamlingen täcker nästan en egen våning. Han skänkte alla sina kvarvarande tavlor till England, på villkor att de visas tillsammans. Lite speciellt att vandra bland tavlor som var och en är värda uppåt hundra miljoner kronor.

Jag tror att den här skylten betyder ”Här får ni bara fota med en gammal lådkamera”.

Mycket intressant när gamla hus blandas med toppmoderna. Här har superkonservativa Stockholm en hel del att lära.

”Take the National Express when your life's in a mess …”

Fömodligen den fulaste byggnaden i hela staden.

Buckingham Palace.

"The Gift of New Zealand" (tror jag den heter, eller kallas i alla fall) utanför Buckingham Palace. Gubbe med lejon och slägga ... och duva! Jag vill veta mer om den här.

Memorial Gate, Constitution Hill. Jag trodde att det var nån slags skryt om erövrade stackars länder, men det ska hedra soldater från andra kontinenter som slogs för britterna under världskrigen. Så nu känns det bättre.

Såna här mattaffärer med konstant superrea verkar finnas överallt i hela världen, även i Stockholm. Alltid helt otroliga butikslägen. Nästan aldrig några kunder i butiken. Alltid helt äkta persiska mattor. Alltid sista chansen någonsin. Kan nån förklara?

Jacob Epsteins sista större verk, “Rush of Green”, 1959. Den här hade jag fått för mig att jag skulle hitta, men jag fick leta orimligt länge. Trodde först den stod i själva Hyde Park, men den står vid ingången till One Hyde Park, ett groteskt lägenhetskomplex i spegelglas intill parken. Jag vågar inte ens gissa vad det kostar att bo här.

Simon Gudgeon, ”Search for Enlightment”, 2012, också vid One Hyde Park.

Pallrade mig uppåt Baker Street vid lunchtid. Och vem stod där, om inte självaste Sherlock mumifierad!

Närmare än så här kom jag inte själva Baker Street 221b. Jättekö och dåligt med tid. Jag tröstar mig med att det var en hittepå-adress. Vissa säger t o m att Sherlock Holmes helt och hållet är hittepå. Men den roligaste teorin jag hört är att Sherlock Holmes fanns på riktigt, men att han hittade på Sir Arthur Conan Doyle!

Det hänger sådana här härliga amplar med blommor överallt i vissa stadsdelar. Skulle aldrig få vara i fred i Stockholm. Kan det vara värt att ha de där övervakningskamerorna ändå?

London Central Mosque, Regents Park.

St Marylebone War Memorial av Charles Leonard Hartwell, intill Regents Park. De är duktiga på att minnas sina krig de här britterna. Härifrån gick jag västerut, längs med Lord´s Cricket Ground. Otroligt högljutt inifrån arenan.

Abbey Road Studios. Mest känt för Beatles, men jag tänker faktiskt mer på Pink Floyd och Nick Drake.

Londons mest mobbade övergångsställe. Jag skulle inte vilja köra bil här regelbundet, måste vara eländigt.

Warwick Avenue, som i visan.

Tror den här jalfrezin är på New Asia, Hogarth Road. Svårt att minnas, det var så många jalfrezis den där veckan :) Den här var bara sådär.

Mycket annat är fel, men ingen kan klaga på kaffekoppsstorlken på cafékedjan Costa. Det är som en soppterrin.

Pizza, pingis och drinkar – vad mer kan man behöva? Earl´s Court Road nånstans.

Nu är det bara en dag kvar av extremt spännande semesterbilder. Stay tuned!