"För
ett tag sedan lyssnade jag på ett program i P1 om ungdomsarbetslöshet. Som
inledning sa reportern att det råder 25 % ungdomsarbetslöshet i Sverige. Sedan
intervjuade hon en ung, arbetslös kille. Han fick frågan: Vad tror du det beror
på att du inte får ett jobb?
Det
slog mig att det där egentligen var en allt igenom ideologisk fråga. Frågan
producerar i sig ett svar.
Och
killen svarade så som han förväntades svara, genom att hänvisa till sig själv
som individ. Han spekulerade i huruvida det kanske beror på hans personlighet,
även om han själv tyckte att han ju var som man ska vara – flexibel, nyfiken,
villig att lära sig nya saker, socialt kompetent.
Han
kunde naturligtvis ha svarat: Ja, kära reporter, kan det bero på att det, som
du själv nyss sa, råder 25 % ungdomsarbetslöshet i Sverige? Kan det bero på att
den tekniska utvecklingen de senaste sisådär 150 åren har gjort att maskiner,
robotar och datorer producerar varor och hanterar diverse arbetsuppgifter betydligt
mer effektivt än mänsklig muskelkraft?
Men
han svarade inte så. Han svarade så som vi alla svarar på frågan om arbetslöshet.
Individorienterat. Han tänkte: Det måste vara mig det är fel på. Trots att det
egentligen är självklart. Om det bara finns tio jobb, och hundra personer söker
dem, så kommer 90 av dem inte att få jobbet. Det har inte med personligheter
att göra. Det har med samhällsutveckling, fakta och statistik att göra.
Men
reporterns fråga och killens svar ledde talet om arbetslöshet bort från
samhället, och mot individen. Och kvar stod den där killen och var på något
sätt personligen ansvarig för sin arbetslöshet. Och om det är så, om de arbetslösa
är personligen ansvariga, då kommer vi att få en diskussion om enskilda
människors personligheter, kompetens och beteenden vid jobbansökningar och
anställningsintervjuer, och då kommer det att te sig motiverat med jobbcoacher,
som peppar de där 100 arbetssökande att bli den bästa tävlande om de 10 jobb
som finns.
Så
reporterns enkla fråga - vad tror du det beror på att du inte får ett jobb? - den
bär i sig en hel ideologi, en hel politik.
Och
så där är det egentligen ofta. De mest oskyldiga, normala och till synes
neutrala frågor bär på dolda världsbilder.
I
ett annat program i P1 diskuterade man Wallenberg-familjen, eftersom det har
kommit en ny bok om dem, och reportern frågade då författaren Gunnar Wetterberg
vad Wallenberg hade betytt för Sverige – vilken var hans viktigaste gärning för
landet? Reportern frågade inte vad Sverige har betytt för Wallenberg, vilket
som var det arbetande folkets viktigaste gärning för honom. Och om hon hade
ställt den frågan, så hade den nog låtit ganska avig. Vi hade studsat till, och
undrat vad reportern var ute efter. Varför prata om arbete, när det skulle handla
om Wallenberg?
Fast
egentligen är ju det lika självklart som att det är svårt för en ung person att
få jobb när det råder 25 % ungdomsarbetslöshet.
Utan
arbetare, inte bara Wallenbergs egna anställda, utan även utan de som byggde
vägarna i Sverige, fastigheterna, bankerna, de som körde transporterna, utan
dem skulle Wallenberg inte ha blivit den han blev. Reporterns istället ställda
fråga – vad har Wallenberg betytt för Sverige? – rymmer i sig en ideologi där
finansmän, entreprenörer och företagsägare ses som grunden för välstånd.
Slutsatsen
av det här blir: Om du känner instinktivt att någonting är vinklat, politiskt
och ideologiskt, ja, då har du nog att göra med något som inte är vinklat,
politiskt och ideologiskt, på det sätt som det brukar vara. Då har du att göra
med något som inte står på den vanliga, osynliga dagordningen.”
-
Nina Björk, i ”Godmorgon, världen!”, 2013-08-16.
Lyssna
på krönikan på sverigesradio.se via den här länken.
