Jagvetefan vad som hänt, men män har slutat göra bra musik. Här är några plattor som jag lyssnat allra mest på under 2012. Bara kvinnor, åtminstone på sång.
Agnes Obel - "Philharmonics" (2010)
Det är så vackert att jag blir alldeles till mig i paltorna. Jag vet inte riktigt vad texterna handlar om, men det kvittar. Spår: "Just So".
Fiest - "Metals" (2011)
Här har vi en intressant utveckling. Från att ha varit utmärkt lågmäld singer-songwriter-pop, till nån slags reklamfilmsbubbel, till det här, mogna och lite svårare. Fantastiskt. Spår: "Undiscovered First".
Florence and the Machine - "Ceremonials" (2011)
Tyvärr har detta gått från mycket lovande på debuten till det här, aningen för mainstream, men fortfarande bra. Spår: "Spectrum".
Grimes - "Visions" (2012)
Clair Boucher är född 1988. Väldigt eget. Konserten var också sevärd. Spår: "Oblivion".
Niki & the Dove - "Instinct" (2012)
Vilken debut! Orimligt hypat, men välförtjänt. Malin Dahlströms röst är speciell, så det här är musik man endera älskar eller hatar - jag väljer det förstnämnda. Men konserten var aningen enkelspårig, mer show hade behövts. Spår: "Tomorrow".
Anna von Hausswolff - "Ceremony" (2012)
Det ska till en ganska tuff person för att basera sitt andra studioalbum på instrumentet kyrkorgel. Spår: "Mountains Crave".
Iamamiwhoami - "Kin" (2012)
Artisten som tidigare kallade sig Jonna Lee och spelade en helt annan slags musik. Nu elektroniskt, elektriskt. Spår: "Kill".
Bat for Lashes - "The Haunted Man" (2012)
Otroligt hög lägstanivå, även om jag än så länge dömer de första skivorna som aningen vassare. Spår: "Laura".
Detta är bloggen där Mannen som gör hvad som faller honom in skriver exakt vad han vill. Oftast trams, slö samhällskritik och yttranden bättre skrikna under sängen.