Helgen som gick. Eller sprang.

Fredagsfyran v 22

Killen som skriver Fredagsfyran-frågorna var lite fantasilös nu, så frågorna handlar om vad man ska tänkas hitta på i helgen. Och idag när jag svarar så är det söndag. Så det blir alltså i retrospekt.

1. Vilken typ av dryck skulle du rekommendera för kvällen?
Fredag alltså? Ja du.... Kaffe? Nä, men några öl kanske? Ett tips är att inte dricka för mycket. Det är aldrig särskilt bra har jag märkt.

2. Vilken maträtt?
Citronmarinerad lax grillades. Mums! Äts med fördel med vad som helst utom den billiga potatissallad jag hade till hands i fredags.



3. Vilken aktivitet?
Ska jag rekommendera en fredagsaktivitet så får det börja med bra restaurang i sällskap med dina allra bästa vänner. Se sedan en konsert med ditt absoluta favoritband (Pink Floyd kanske?) och avsluta kvällen tillsammans med din favoritflicka. Eller favoritpojke.

4. Vad ska du själv hitta på i helgen?
Ja det var ju fest. Den som har varit på Ålidhem i Umeå under Brännbollsyran något år vet vad jag menar. Men det här var fanimej sista gången!

Posted by Mannen at May 30, 2004 09:15 PM

Sju intressen

Dagens skämt:

"Jag har sju intressen - sex och öl!"

Posted by Mannen at May 27, 2004 09:53 PM

Två myror är fler än...

Det strömmar in mail som menar att jag är så tråkig och torr. Därför kommer här dagens skämt:

Det var två myror och en stack.



Art: M.C. Escher

Posted by Mannen at May 17, 2004 10:12 AM

Nationaldagen blir helgdag

Fredagsfyran v 20



Tydligen ska Nationaldagen bli helgdag och Annandag Pingst tas bort.

1. Är det bra att Nationaldagen blir helgdag?

Det låter mycket rimligt.

2. Tycker du det är riktigt att man tar bort en annan?

Att första maj är en helgdag är ett hån. Det finns ingen arbetarrörelse i makten längre, så varför bry sig? Sen finns det en hel mängd religiösa helgdagar (jul, påsk, pingst) som också känns helt obsoleta. Det där med påsken är värst - varför dör Jesus på olika dagar varje år beroende på månens position? Ta bort de religiösa helgdagarna och fira grejer som vintersolståndet och vårdagjämningen istället.

3. Är det för få helgdagar?

Nej. Det är ganska lagom många. Men de firas av fel anledningar.

4. Vilken är den bästa helgdagen och varför?

Jag har ingen favorit direkt. Alla är rätt sköna. Folk blir glada när de får vara lediga och det gillar jag.

Not so very spirited away

"Sen to Chihiro no kamikakushi" ("Spirited Away")
Japan 2001
Regi: Hayao Miyazaki
Tecknad film

En elak häxa som driver ett badhus för gudarna i en spökvärld
förvandlar 10-åriga Chihiros föräldrar till grisar och tvingar den
lilla flickan att arbeta på hennes inrättning. Det är upp till henne
att klura ut hur hon ska rädda föräldrarna och komma hem till
den vanliga världen.


Nog för att jag avskyr moralkakorna i amerikanska filmer, men
denna film saknar i mångt och mycket budskap ö.h.t! Det finns
ingen logik i det som händer (1 plus 1 blir inte 2, för 5 lägger
sig i av okänd anledning.) Ett barn hade kunnat komma upp
med en mer stringent storyline. Precis som när man ser en
skräckfilm av typen "Fredag den 13:e" ställer man sig hela
tiden frågor. Exempel: Varför förvandlas föräldrarna? Vilka
är människor? Vilka är gudar? Varför har häxan en jättestor
baby? Varför ser männen på badhuset ut som grodor med
mustasch, medan kvinnorna ser ut som kvinnor?

Man får aldrig en minsta vink om vad det är som flickan måste
göra för att rädda sina föräldrar och fly. Det är oklart varför
karaktärerna gör som de gör - först är de onda, sen hjälper
de plötsligt flickan. Det kommer in en "förklaring" då och då
(till exempel till drakpojken Hakus situation och handlingar)
som inte alls är särskilt förklarande - snarare får den en att
undra om man kanske missat nån scen i början. Den känslan
infinner sig flera gånger. Man vill hela tiden att slutet ska
"knyta ihop säcken", förklara alla de bisarra händelserna,
men pyttsan. Nix.

En bekant som gillar filmen säger att det nog kan vara en
fördel om man känner till ett och annat om japansk religion
och kultur när man ser den. Jag antar att det stämmer, för
jag förstod som sagt knappt nånting alls. Han ställde också
motfrågan "Men när du ser Guldlock bli inlåst då, frågar du
då dig varför?" Då måste jag svara "ja, om det är meningen
att Guldlock ska hajpas så mycket att jag lägger ut 45
spänn på att se Guldlock så kräver jag lite substans".

Allra minst fattar jag hur den kan ha fått så många utmärkelser
och fina recensioner överallt. Efter att nyligen tagits med
in i JRR Tolkiens fantasivärld så känns det här lamt och tamt.
Och Astrid Lindgren, kom tillbaka, allt är förlåtet!

Mystiskt med Mystikal

Jag kan aldrig påminna mig att jag nånsin varit i "mediadvala". Men tydligen var jag det i januari i år, för jag hade totalt missat den här grejen:



"Rapparen Mystikal dömd till sex års fängelse

Mystikal, vars riktiga namn är Michael Taylor dömdes idag till sex års fängelse för sexuellt utnyttjande. Detta efter att han tvingat sin kvinnliga hårstylist att utföra oralsex på honom. Mystikals två livvakter var även de med och tvingade stylisten, de två männen dömdes till tre respektive fyra års fängelse.

De tre männen filmade hela överfallet och domslutet var därför inte speciellt svårt att ta. Domaren sa i sitt uttalande, ”Domstolen är övertygad om att den anklagade anser sig stå över lagen och att han har rätt att ta lagen i egna händer.”
Mystikals album, Tarantula, var nominerat i kategorin ”Bästa Album” på förra årets grammy-gala."

(Punkten.se 2004-01-16 15:54)

Konspirationstankarna börjar yra i min skalle och jag anar såklart en government coverup. Så jag googlar. En sökning på Mystikal+dömd ger fåniga 5 träffar, varav INGEN på Aftonbladet eller Expressen. Inte heller sökningar på ABs site ger nåt. Är det detta som kallas "nyhetsvärdering"? Jag är besviken. Jag förväntar mig att jag ska få i mig såna häringa viktigheter genom att dagligen dammsuga kvällblaskorna nöjessidor. Skämt åsido så är ju faktiskt Mystikal en riktig kändis, till skillnad från diverse dokusåpa-idioter.

Grym film

"Det grymma landet" ("Badlands")
USA 1973
Regi: Terrence Malick
I rollerna: Martin Sheen, Sissy Spacek, Warren Oates...

South Dakota, USA. Året är 1959. En 25-årig kille (ond, men snäll) träffar en 15-årig tjej (begåvad, men dum). Det tycker inte hennes pappa om. Killen mördar fadern i kallt blod och de båda flyr rättvisan. Han fortsätter med att döda alla som kommer dem på spåren.

Tagline på filmaffischen: "In 1959 a lot of people were killing time. Kit and Holly were killing people."

Konstnärlig roadmovie och baserat på en verklig historia. Vansinnigt annorlunda och nästan helt oromantisk trots upplägget. Man får nästan ingen bakgrund alls till den unge mannens mentala hälsoproblem, men det är rätt skönt att slippa alla de moralkakor som normalt sett brukar tvingas på en i såna här filmer. Martin Sheen är lysande - man kan aldrig sluta undra hur hans karriär kunde haverera så som den gjorde.

Terrence Malick (född 1943) är en mystisk f.d. filosofilärare från Texas. På 35 år har orkat regissera fem filmer, nu senast foto-porriga krigseposet "Den tunna röda linjen" 1998. Det verkar inte finnas några bilder på honom tagna de senaste tjugo åren.

Konstverk för 800 miljoner

1. Kan ett konstverk vara värt 800 miljoner kronor? (ja det kan det ju tydligen, men men…)
Personen som betalade tyckte ju tydligen det. Jag däremot har lite svårt att förstå det. Men allt är ju i relation till hur mycket pengar man har. Man får nog se ett sånt där inköp som en jävligt stabil investering helt enkelt - som att köpa ett företag, men med (nästan) garanterad vinst.

2. Varför kommer det upp i den summan tror du?
Se fråga 1. Och det är alldeles för lätt att bli rik i dagens samhälle (på t.ex aktiehandel och annat spekulationstrams). Kanske gör han värsta skatteplaneringstricket genom att köpa tavlan.

3. Vilket är den dyraste konsten du själv inhandlat?
Jag köpte en oskriven filmaffisch, "Jakten på Alfredo Garcias huvud", för 125:- en gång. Där går gränsen tror jag.

4. Vad skulle du göra om du sålt en tavla för 800 mille?
Ha ont i huvudet över hur jag skulle placera pengarna bättre utan att behöva skatta bort allt. Och köpa en sån där god Piggelin-glass kanske.

Ps. Tilläggas bör att jag tycker just den där tavlan var rätt snygg faktiskt.

Tjernobyl = malört

"Och den tredje ängeln stötte i sin basun. Då föll från himmelen
en stor stjärna, brinnande såsom ett bloss; och den föll ned
över tredjedelen av strömmarna och över vattenkällorna.
Och stjärnans namn var Malört. Och tredjedelen av vattnet blev
bitter malört; och många människor omkommo genom vattnet, därför att det hade blivit så bittert."
- Johannes Uppenbarelse 8:10-11

Ordet Tjernobyl betyder malört.

Tre filmer för dig att se!

Lantana
Regi: Ray Lawrence
Austalien 2001
I rollerna: Anthony LaPaglia, Geoffrey Rush, Barbara Hershey...

Det börjar, som så ofta, med att en kvinna hittas död. Sedan kastas vi in i flera livsöden, som till en början inte verkar ha mer gemensamt än att de alla verkar dölja något.

Mörkt drama i "Magnolia"/"Short Cuts"-stil, berättat i en väldigt maklig takt. Förenar klassisk, amerikansk mordmysterium med brittisk, Ken Loach-isk diskbänksrealism. Rekommenderas, helt klart sevärd, men inte riktigt så bra som man trodde efter att ha läst somliga recensioner (Andres Lokko bl.a).



Roger Dodger
USA 2002
Regi: Dyland Kidd
I rollerna: Campbell Scott, Jesse Eisenberg, Isabella Rossellini...

Roger Swanson är en hopplöst cynisk reklamarbetare med ett knivskarp sinne
för dråpliga kommentarer, som tror att han kan bemästra varje kvinna han möter. Denna tro sätts på starkt prov när hans 16-årige dotterson Nick kommer på oväntat besök till storstan. Nick vill desperat bli av med sin oskuld och ber sin morbror om hjälp...

Ett fint porträtt av manligt ego, livets gåtor och New York med dess allra mest
obehagliga invånare. En svart komedi som kan få vilken storstadsromantiker som helst att komma på andra tankar. Mycket rolig.



Ripleys Game - En man med onda avsikter
Regi: Liliana Cavani
USA/UK/Italien 2002
I rollerna: John Malkovich, Dougray Scott, Ray Winstone...

Lurendrejaren, mördaren och fullblodspsykopaten Tom Ripley (Malkovich, men som vi senaste minns i Matt Damons skepnad i "The Talented Mr Ripley" från 1999) är tillbaka, nu äldre, mer reserverad, men fortfarande lika kall och galen. Han har köpt en herrgård i Italien och tror sig ha slutat med allt dumt. Men så dyker en gammal affärsbekant upp och ber honom om en tjänst; en rysk gangster i Berlin måste mördas. Ripley vägrar, men kommer på den lysande idén att tvinga en oskyldig granne som förolämpat honom på en fest att hjälpa till!

Svårtdefinierbar härlighet efter Patricia Highsmiths bok "En man med onda avsikter". Mysig italiensk stämning. Musik av Ennio Morricone.

Musik från De Äldre

Skivtips:
KISS "Music from The Elder"
1981 (Casablanca/Polygram)

"When the earth was young, they were already old...

Since the dawn of time, The Elder have watched silently
over a virgin world and all its creatures...
Now, they have assumed the form of mortals so that
they might walk amongst men and guide them. The Elder
are an ideal... They embody the wisdom of the ages and
the power of goodness and knowledge... But The Elder
were not alone in the beginning and are not alone still...
Another force has existed eternally...

In every place, in every time, an evil is loosed whose
sole purpose is to destroy all that is good. And in every
time, and every place, it is the task of The Elder to find
and train a warrior... A champion to conquer the evil.

As the looming clouds gather, the council of The Elder
sits at their ancient table under the sign of the rose.
Once again they must combat the evil that is lurking in
darkness and spreading throughout the world. They
await the word from Morpheus, The Caretaker, whether
the boy be deemed ready for the sacred rite of accession
to the Order Of The Rose... And for the pronouncement
of his sacred duty...

The odyssey begins..."

I början av 80-talet stod Kiss inför den kanske största identitetskris som ett band upplevt. De hade börjat som ett skitigt rockband, övergått i världserövrande glamrock, för att sedan haverera i disco-träsket. Ny trummis och en gitarrist som inte mådde bra alls. Vad fanken skulle man hitta på härnäst? Om året hade varit 1975 hade man kanske accepterat en temaplatta som ett naturligt steg för begåvade musiker som skiter i vad publiken vill höra, utan vill låta utvecklingen ta en ny riktning. Men inte Kiss, nej, där hade man nog mer gissat att de skulle ha försökt söka sig tillbaka till glammiga arenaspelningar.

Men temaplatta blev det. Det var menat som soundtrack till en film som aldrig kom. Berättelsen är ganska luddig mytologisk sak, någon sorts Messias-Highlander-variant om en "champion" som ska komma och rädda vår värld från allt som är ont.



"Music from The Elder" är Kiss största flopp någonsin, något som är helt oförtjänt i mitt tycke. Tvärtom tycker jag att den är en av deras största ögonblick.
1. "The Oath" - TUNG rockrökare i stil med vad som komma skulle på "Creatures of the Night", kanske t.o.m. med "Animalize"-vibbar.
2. "Fanfare" - Trumpetintro till spår 3.
3. "Just A Boy" - Lugn, sockersöt sak med sång av Stanley.
4. "Dark Light" - Ace Frehley ville tydligen inte riktigt haka på symfoni-grejen riktigt. Anton Fig (trummis i Late Show with David Letterman) medverkar.
5. "Only You" - Lugn Simmons-komposition med lätta disco-vibbar.
6. "Under The Rose" - Vackert, pampigt med tordön-manskör i refrängen.
7. "A World Without Heroes" - Enda hitten från skivan och den enda låt som bandet verkar vilja kännas vid än idag. En ballad som fortfarande framförs live ibland (t.ex. på "MTV Unplugged") och som ingen mindre än den gamla Simmons-flamman Cher har gjort cover på.
8. "Mr. Blackwell" - Skum och seg berättelse om nån som heter Blackwell. Enligt mig det svagaste spåret.
9. "Escape From The Island" - Frehley rockar loss instrumentalt. Enda låten med riktig "score-känsla".
10. "Odessey" - Underbart vackert, pampigt med stora stråkar och blås. Förmodligen det svulstigaste Paul Stanley rapat upp, bortsett från den där musikalgrejen då. Om nån vet något om kompositören Tony Powers får ni gärna berätta för mig.
11. "I" - Duett Simmons-Stanley med gospelfeeling. Missa inte outrot.

Demonproducenten Bob Ezrin har rattat plattan, mitt emellan arbeten med Pink Floyds "The Wall" och Alice Coopers "Dada". Han är mannen bakom Kiss mästerverk "Detroyer" från 1976, och mycket av soundet på den känns igen här (tänk "God of Thunder", "Great Expectations"). Det luktar Lou Reed också, och han står mycket riktigt som medförfattare på "Dark Light", "A World Without Heroes" och "Mr. Blackwell".

"- Morpheus, you have been summoned here to offer your
judgement of the boy. Do you still deem him worthy of the fellowship?
- I certainly do, My Lord. As a matter of fact, I, I think you're
gonna like this one. He's got the light in his eyes and the look
of a champion, a real champion..."

Det bekräftas åter igen...

Nyligen utröstade Heidi från Big Brother deltog i en chat på Aftonbladet.se.



holly säger: Vad skulle du helst vilja jobba med nu när du är ute från huset?
Heidi säger: Helst skulle jag vilja jobba på en reklambyrå eller Pr byrå! :)

Fredagsfyran v. 18

Jag har beslutat att försöka göra "Fredagsfyran" från www.ettanolla.com/fredagsfyran Denna vecka handlar det om monarki.



1. Hur ska en bra kung/ drottning vara?
Inte alls. Monarkin är ett otroligt förlegat statsskick som inte ser till människors lika värde. Och då är jag inte "avundsjuk" - det är mer så att jag tycker synd om de stackarna som föds in i det där.

2. Hur sköter sig kungen tycker du?
Med tanke på hur farligt dum han verkar vara så tycker jag att han sköter sig riktigt bra. Mycket på grund av att han oftast håller käft.

3. Är du emot eller för monarkin?
Emot. Och jag tycker det är rätt märkligt att det i riksdagen finns en majoritet för republik, men ingen vågar lägga fram förslaget, då det ju bland svenska folket finns en majoritet för monarki. Detta är en bakvänd variant på problemet med vargarna i Dalarna - riksdagen vill en sak, svenska folket vill en annan.

4. Vad skulle du vilja ge kungen i födelsedagspresent?
Frisedel. Och ett riktigt jobb, så han får göra rätt för sig lite (nej, jag tycker inte "representera Sverige" är ett jobb).

Språklådan del 19

Jag känner att jag ligger efter en hel del med bloggandet. Livet har känts lite tungt ett tag. Det är ingen slump att dagens ord att tvinga in i era fånigt små ordförråd är

Apati = stor likgiltighet, håglöshet.

Men oroa er inte. Jag är på väg tillbaka till normal kreativitetsnivå snart. Stay tuned.

Stress

Anledningen till att jag inte skriver något här är att jag har mycket annat att skriva just nu. Jag har varit lat och dum och skjutit allt framför mig. Som vanligt. Om jag skulle skriva här istället skulle jag få dåligt samvete att jag slösar av min kreativitet. Och min tid. Så är det.

Jag älskar er alla

Tillbaka hemma igen efter påsk.

Nu tänkte jag chocka världen med att skriva ett positivt inlägg om hur mycket jag älskar människor. Jag tappade nämligen min nya mobiltelefon (SonyEricsson T630, full av foton) på tåget. Den måste ha glidit ur min ficka när jag höll på att packa ihop mina saker. Den var varken knapplåst eller stöldmärkt. Den var snarare märkt "stjäl mig, min ägare håller ändå inte koll på mig". Men idag, när jag återigen ringer tågbolagets hittegodsavdelning, berättas för mig att någon vänlig själ lämnat in den där.

Så just när Bush är som dummast, när desperata araber spränger sig och tar gisslan, när Bosse Ringholm ljuger som mest, då visar någon människa att vi kan vara ärliga och trevliga mot varandra. Jag är oändligt tacksam.

Training

Nu är jag i Göteborg. Anledningen till detta är att jag tog tåget dit. Eller rättare sagt, först tog jag en buss (6 timmar) och sen ett tåg (10 timmar). Tåg suger. Det hade lätt varit värt att vänta hela dan på Arlanda för att få flyga i 2 timmar istället för det där helvetet i 16 timmar.



Jag delade liggvagnskupé med 5 andra, vilt främmande människor. Om nån av er läser det här: Det var inte jag som luktade! Det var killen som låg mitt emot mig som luktade som en hel djurpark när han tog av sig skorna. Fanimej det värsta jag upplevt vad det gäller tåbira.

På tåget visades filmen "Hotet" (Kjell Sundvall, 2004). Den förtjänar en helt egen recensions-entry.

Glad påsk på er!

Hotfullt hemskt

Regi: Kjell Sundvall ("Jägarna", "Grabben i graven bredvid"). Med bl.a. Shanti Rooney, Maria Bonnevie och Stefan Sauk.

Rooney spelar en civil programmerare vid en militär flygbas i norra Norrland. Han är ansvarig för ett hemligt datasystem till JAS Gripen. Han kontaktas av några skurkar som hotar honom och hans familj med döden om han inte lämnar över systemet till dem.

"Hotet" är förmodligen den sämsta dynga som jag någonsin spenderat 60 spänn för att se. Det finns inte mycket av trovärdighet eller logisk handling i filmen, utan mest bara action och produktplacering. Mest liknar det en reklamfilm för JAS, Volvo och möjligen nåt skotermärke. Jag tycker det är synd och skam att annars ganska begåvade skådespelare ödslar tid på sån här smörja, och att de dessutom spelar över gör det inte bättre. Några svaga ljusglimtar är Göran Ragnerstam som surt befäl (fast det liknar mycket de roller som han vanligtvis gör) och Dejan Cukic som terroristledaren. Det finns också en intressant bi-historia med Stefan Sauks karaktärs föräldraproblem, men den utvecklas inte mycket (Sauk har även bidragit till manus).

Tydligen är det mest sån här smörja och meningslösa romantiska komedier som får pengar av SF. Det tycker jag är synd.

En sanningssägare among us

Jag nämnde igår att jag gärna läser recensioner. Misstänker att det är en kontrollbehovsgrej. Idag hittade jag en som är för bra för att inte citeras här - det är Cecilia Lundblad som gör ned Eskobars senaste platta i Aftonbladet. Så här låter det:

ESKOBAR
A thousand last chances
Betyg: Ett plus
pop (V2/Bonnier Amigo)

Vi recensenter talar inte alltid sanning. Ibland säger vi saker bara för att de låter bra. För att tydliggöra en poäng eller för att få till ett snyggt resonemang.
Som till exempel det här vi brukar säga om att musiken måste ha en drivkraft för att bli bra. Att man måste vilja något stort med sin musik. Att man måste vara passionerad, känna stora känslor och tänka stora tankar. Men det där stämmer faktiskt inte.

För vad vi egentligen menar är att drivkraften måste vara av en speciell art. Den ska bestå i viljan att förändra världen och innefatta känslan av att musiken är det enda som räknas i en hopplös tillvaro. Eller symboliseras av övertygelsen om att treminuters popsånger är enda sättet att uttrycka de där gnagande känslorna av kärlek, hat, vanmakt, ilska eller apati som hotar att ödelägga hela ens liv.
Och det där stämmer ju. Men det vi låter bli att berätta är att det ju faktiskt finns en annan drivkraft också. En minst lika stark sådan, men med den skillnaden att den är ond.

Det handlar om drivkraften att vara lagom. Att vilja göra musik perfekt för hissar, klädaffärer och kaféer. Att sträva efter att konkurrera ut Kenny G som myndigheternas självklara val till pausmusik för telefonköer eller att vilja bli insorterad någonstans mellan kylskåpssurr och grannens tv bland ljud man registrerar men inte riktigt hör.

Men det viktigaste av allt i strävan mot lagomhetens perfektion är att göra musik med målet att bli spelad i reklamradio och musikkanaler. Helt enkelt - att tjäna massor med pengar.

Eskobar kommer säkert att tjäna massor av pengar på den här skivan, och ja - jag hör minst tre exakt likadana singlar till förutom den redan sönderspelade "Love strikes".
Så på så sätt har de ju lyckats.

Men nej, tyvärr. När det gäller popmusik finns det egentligen bara en enda regel.
Lagom är aldrig bäst.

Cecilia Lundblad
Publicerad: 2004-04-02
Länk: http://www.aftonbladet.se/puls/cd/recension/0,1338,2000044623,00.html

Mannen läser Expressen Fredag

Förr i tiden läste jag alltid kvällstidningarnas fredagsbilagor. De var roliga och hjälpte en hålla lite koll på omvärlden. Jag har på senare tid slutat läsa dem, och nöjer mig numera med att läsa recensionerna på nätet (varför jag läser så mycke recensioner är en annan historia). Vad har då hänt med fredagsbilagorna som gjort att jag slutat läsa dem? Jo, jag inbillar mig att det inte bara är jag som blivit äldre, utan också att bilagornas målgrupp blivit yngre.

Igår läste jag i alla fall Expressen Fredag igen. Följer gör en analys.

Framsida: Helsidesbild på Malin Baryards ansikte. Tjejen som nån lurat att sjunga "I like horse" i en technolåt (Horse = slang för heroin). Smart tjej.

Sid 2: 14-åriga (?) redaktören Ebba von Sydow skriver krönika om SMS-terror. Adels-nepotism anyone? Tjejens värderingar är obeskrivligt äckliga. Det ryktas att tidningen gick upp i format bara för att hon skulle få plats med en större bild-byline. Hoppas för guds jävla skull att inte allt för många tar till sig det hon säger.

Sid 3: Reklam (Vinn Britney-biljetter! Jamen om man inte vill det då?)

Sid 4-6: Ebba von Sydow interjuar Malin Baryard. Orkar naturligtvis inte läsa eländet, men jag noterar att Baryards poser på bilderna ser otroligt krystade ut, och att hon ska gifta sig med ärkedrygingen Henrik Johnsson. Vem är förvånad? De förtjänar nog varandra.

Sid 7: Reklam för Umeå universitet!! Undrar vems desperata idé det var? Och "Veckans Vimmel" med en kille som har årtusendets fulaste bild-byline. Han har frågat kändisar på biopremiär vilken Scooby Doo-karaktär de är mest lika. Hejja. Stor journalistik. Lustigt är också att alla svarar Scooby eller Shaggy för de vet inte av några andra namn.

Sid 8-9: Rubrik: "Sex & the City för honom" Verkar vara en vettig artikel. Om man befinner sig i New York och är rik. En snubbe recenserar böcker om unga män i NY. Noterar att lustige Toby Youngs "How to lose friends and alienate people" finns där. Bläddrar vidare.

Sid 9-10: Uppslag med Nelly Furtado. Tjejen är både söt och verkar ganska slipad. Stor respekt att hon gick direkt från NRJ-filen till något mer svårsmälta alster, dock fortfarande med grava NRJ-vibbar. *River ut för att sätta upp på toalettdörren* *Ångrar mig, när jag ser att toalettdörren är full av Peter Jöback-bilder*

Sid 12-13: Guide till musikalerna i London just nu. Guuuud
vadjagharlängtatpåjustettsåntreportage!! Och mer reklam från Umeå universitet.

Sid 14-20: "Shopping" med Ebba von Sydow. Layoutat av nån talanglös spastiker. *Jag kräks några minuter*

Sid 21: Nicke Andersson (Hellacopters, fd Entombed) talar ut om att han lurat alla, att han egentligen gillar soul och att han ska ge ut en soulplatta. Tidningens höjdpunkt hittills. Hoppas han talar sanning, och gräver ned Hellacopters-projektet innan det kukar ur ytterligare.

Sid 22-25: Äntligen skivrecensioner. Noterar att Divine Comedy släppt nytt (med ett spår kallat "The Happy Goth"!), att Janet Jackson är dålig (Surprise!) och att Eskobar är dåliga (Surprise! Jag fattar inte hur det som lät så trevligt på första plattan kunde haverera så totalt. Antar att pengar finns med i bilden.) Noterar Organism 12s skivtitel "Petar på döda saker med pinnar". Andres Lokko kommenterar E-Types nya med "Musik för åttaåringar av en 39-årig man".



Sid 26-27: Konsertguide. Halvnyttigt. Helnyttigt om man bor i hufvudstaden (och då får man väl en fiffig klubbguide oxå). Mer reklam för Umeå universitet.

Sid 28-31: Biorecensioner. Inget intressant, men ska nog kika på Mel Gibsons Jesus-film, för jag har hört att Satan är med. Andres Lokko tycker Mike Myers i "The cat in the hat" påminner om Sven-Bertil Taube på tyskt rave. Det gnälls på den där nya sexupplysningsfilmen med Regina Lund. Fan jag tycker de ska vara nöjda med den där filmen. Jag lärde mig allt jag kan av "Spritzenkakafoni" på TV1000.

32: Blaskans höjdpunkt, en artikel av fröken von Sydow betitlad "Är det sant?!?" Hon rapar upp "30 saker som är rätt svårt att tro idag". Som t.ex. att stentvättade jeans var snyggt 1988. Det, som resten av artikeln, är såklart fel. Stentvättade jeans har aldrig varit snyggt. Möjligen uppfattades det som snyggt av någon Ebba von Sydow-aktig person 1988. Ebba säger att det var tufft att ha Garbage Pail Kids-klistermärken 1984, då alla vet att de uppfanns först 1985. "1999 led man av milleniumångest" sägs det. Vad är konstigt med det? Under medeltiden trodde man på troll och häxor också, men inte fan skriver nån om det i Expressen Fredag. Förresten har jag fortfarande milleniumångest.

Vettigast i artikeln är funderingen över varför Sony lanserade sin lilla bärbara bandspelare med hörlurar som "freestyle" i Sverige, men som "walkman" i resten av världen. En sann gåta som förtjänar min uppmärksamhet i en framtida entry. *Mental note: Freestyle-Walkman-gåtan*

Sid 33: "Så fixar du knuten". Om tantfrisyrer. *Raaap* Fast ganska fint ändå, när jag tänker efter. Om man ska köra lite sådär kinky lärarinna-looken.

Sid 34-35: Videorecensioner. Usch vad jag ligger efter i filmtittandet. Noterar att "Runaway Train" (Andrej Konchalovsky, 1985) och "Riket 1 & 2" (Lars Von Trier, 1994-97) finns på svensk DVD nu.

Sid 36-37: Dataspelsrecensioner. Synd att jag är så upptagen med så mycket annat än data- och tv-spel. Som att skriva såna här texter t.ex.

Sid 38: Obie Trice intervjuas om hur det är att vara stjärna. Rubrik: "Jag har inte liten penis". Nej grabben, men du kan fortfarande inte artikulera ord så att man hör vad du säger.

Sid 39: Vimmelbilder från en random korridorsfest i Uppsala. Ganska skoj faktiskt. Jag läser hellre reportage från fester jag inte varit på (med människor jag aldrig kommer att träffa) än diktat av von Sydow om hur flockdjuren ska se ut just nu.

Baksida: Reklam. Man kan tydligen hyra DVD genom Expressen nu. Renodla verksamheten kanske? Nä, gör vad som krävs för att tidiningen ska fortleva.

Min slutsats om Expressen Fredag vecka 14 2004 är att tidningen sög, men var ändå tillräckligt underhållande för att vara värd en analys. Underskatta aldrig underhållningsvärdet av något upprörande! Jag kommer förmodligen att köpa skräpet igen.

Bilaga: Oumbärlig länk: http://www.garbagepailkidsworld.com/