A whole lotta shakin goin on?

Det hände idag: 24 augusti år 79 efter Kristus startade det våldsamma utbrott från den italienska vulkanen Vesuvius som på några timmar släckte allt liv i de blomstrande städerna Pompeji, Stabiae och Herculaneum.

Du kan inte stoppa rock´n´roll

Några av de skivor jag avlyssnat på sistone...


Anna (fortfarande 180 cm) med apa.

Anna Ternheim – ”Leaving On A Mayday” (2008) Visst, en till singer-songwriter-tjej med gitarr, men jag förvånad varje gång över arrangemangen och makten i musiken. Många starka melodier och texter. På den version jag fick tag i fanns även fyra Frank Sinatra-covers, skojigt, men av varierande kvalitet. Bästa spår: “Black Sunday Afternoon”. Betyg: 4.

Dire Straits – ”Communiqué” (1979) Mycket bättre än vad jag minns den. Men det är ju ”Making movies” och ”Love over gold” som jag tycker är deras verkliga mästerverk. Betyg: 3 och en halv.

Kim Wilde – ”Kim Wilde” (1981) Fantastisk röst. Noterar lätt gåshud på ”Kids in America”. Synd bara på låtarna med baktakt, som ju var så populärt i England på den där tiden. Betyg: 3.

Levon Helm – ”Dirt Farmer” (2007) Gillar både Levons röst och budskap, men det blir helt enkelt för mycket country för mig. Betyg: 2.

Twisted Sister – ”You Can´t Stop Rock n Roll” (1983) Första gången jag lyssnat på den här skivan på kanske 15 år, och den har inte åldrats riktigt lika väl som bandets odödliga mästerverk ”Stay hungry”. Några av refrängerna blir mer än rimligt tjatiga. Utmärkt reissue från 2006. Betyg: 3.

Waterboys – ”This Is The Sea” (1985) Ett band som gått mig helt förbi (utom möjligen ”The Whole of the Moon” då). Påminner om James, fast sämre. Det är fan modigt att använda blås så här, men det ligger ofta en distad synthcymbal och skramlar ovan på stråkar och gitarrer hela tiden – mycket 80-tal och mycket störande. Betyg: 2.

Wilco – ”Wilco the album” (2009) Det här ska alltså vara det bästa sedan Sgt Pepper? I think not. Ganska platt och oengagerande. Betyg: 2. Det bästa med plattan är kanske dess omslag:

Dagens ungdom och deras idoler

Tre lösrykta citat som tillsammans säger ganska mycket om min kompis Blondinbella. De är i och för sig alla ur samma intervju med henne, en av årets bästa så här långt.

Vidare berättar Isabella Löwengrip att hon under 2008 spenderade 91 000 kronor på fika.

*

– Det låter sjukt, men jag förändrar unga tjejers liv.

*

Hon mår bättre nu – »har inte haft panikångest på några månader« – men undviker stress och stora folksamlingar där folk känner igen henne. Isabella Löwengrip går också i kognitiv beteendeterapi. Men det är inte heller något som hon skriver om på bloggen.
– Blondinbella lever drömlivet och där passar inte panikångest in.

De vänsterhäntas dag!

Det är idag! Jippie! I choose the left hand path.

Veckans namn: Bärbel

Japp, det är skitstort i Tyskland, och några har letar sig hit också.

Kan vi få med Persbrandt i vår välgörenhetsbuskis?

Det skulle garantera succé i folkparkerna nästa sommar. Vem har hans nummer?

Dagens guldfisk vs silverfisk

Varför är det så stor skillnad mellan hjort och hjortron?

I've loved a million women in a belladonic haze

Veckans skörd av skivor som jag kände mig tvungen att lyssna på:

Kamera - Resurrection (2007): Allt gick mig helt förbi, utan att orsaka varken njutning eller skada. Betyg: 2.

Kanye West - 808s and Heartbreaks (2008) Ganska jobbig Vocoder-orgie. En av världshistoriens mest våldtäktsbetonade samplingar är den av Patrick Doyles "Great Expectations"-score i "RoboCop". Om det blivit en singelhit skulle jag ha tagit mitt liv. Betyg: 2.



Miles Davis - Kind of Blue (1959) Det här ska ju tydligen vara ”the shit”. Själv orkar jag inte riktigt. Betyg 2.

Nouvelle Vague - 3 (2009) Det lyfter liksom aldrig, som på deras tidigare album. Alldeles för platt låtval, inga överraskningar längre. Dags att lägga ned? Betyg: 2.



Queen - Queen (1973) Att ha ”Keep yourself alive” som första spår på första albumet är ren Leonard Cohen-”Suzanne”-klass. Jävulskt stabil första platta, som slår an en ton och svallrar om vad som komma skall. Men ”Liar” är en jävligt tjatig låt. Betyg: 4.

Sämst senaste 15

För en tid sedan nämnde jag ju de bästa filmerna. Nu vill jag prata om de sämsta. Det görs ju mycket skit, men här kommer en lista på det jag minns nu i efterhand som allra värst år för år, med fokus på det som många sett.


Malkovich förnedrar sig ibland.

2008: The Mutant Chronicles. Jag FÖRSTÅR INTE varför man gör en så usel handling. VARFÖR? Vem som helst kan fatta att detta är ett uselt manus.

2007: Paranoid Park. Meningslöst sömnpiller, berättat på ett sökt och störande sätt. Vad var poängen?

2006: Van Vetereen - Fallet G

2005: Storm. Efter en timma och trettioåtta minuter av filmen fäller Jonas Karlssons karaktär repliken "Nu får det vara nog med det här jävla tramset!", och jag kan då inte göra annat än hålla med. Nåt så jävla pårökt uselt manus har jag inte lidit mig igenom sedan tv-serien "De utvalda"... Ooops, det var visst också en Mårlind-Stein-produktion!

2004: The Punisher. Oj så dåligt. Min mammas hunds löss hade kunnat skriva ett bättre manus.

2003: Masked and Anonymous. Bland det sämsta jag sett nånsin. Kan nån förklara varför detta gjordes?

2002: Hämnarens resa. Snygg, men handlingen är så tragiskt krystad och uselt berättad. Fattar ingenting av varför karaktärerna gör som de gör.

2001: Thirteen Ghosts

2000: Dubbelspel (Reindeer Games). Med tanke på vilka som är inblandade så var detta en rejäl bomb.

1999: Payback. Otroligt usel.


Very Bad Movie.

1998: Very Bad Things

1997: Batman och Robin

1996: Striptease. Satsa på riktig porr istället.

1995: Get Shorty

1994: Highlander 3 - The Magician. Osannolik misshandel av ett kultförklarat varumärke.

1993: Den siste actionhjälten

1992: Buffy - vampyrdödaren. Pinsamt att se Donald Sutherland nedlåta sig till nåt sånt här.

1991: Höken är lös. Fruktansvärt genomusel film. Märkligt att de inblandade fortfarande står ut med att leva vidare.

1990: Wild at Heart. Så sjuuukt överskattad. David Lynch värsta.

1989: Sex, lögner och videoband. Sicken dynga. Jag som tyckte "Scener ur ett äktenskap" var jobbig.

Bin gjorde honung i lejonets skalle

Veckans skörd...

Dire Straits - Dire Straits (1978) Ojoj, att det som skulle bli så fantastiskt började så här tokgubbigt. Betyg 2, men ”Sultans of Swing” är naturligtvis värd 5:a-betyg varje dag i veckan.

Earth - The Bees Made Honey In The Lion's Skull (2008) Tungt och avkopplande. Betyg 4.

Emil Jensen – Emil Jensen (2008): Jag gillade ”Hör dåligt, fattar trögt”, så jag tänkte ge detta en chans. Det skulle vara verkligt intressant att höra dessa låtar utan den skånske heliumsmurfen. Starkt material, men hans sockersliskiga röst blir för påfrestande efter ett tag. Betyg 2.



Sammy Hagar - Standing Hampton (1981) Lite för AOR-ig för mig. Gillar ”Three Lock Box” bättre. Men låten ”Heavy Metal” är ösig, den påminner om tiden i Montrose. Betyg 3.

The Legends - Facts And Figures (2006) Småputtrigt, men det fastnar liksom inte, förrutom singeln ”Play it for today”, en odödlig klassiker. Betyg 3.

Thin Lizzy - Fighting (1975) Det känns som en hel del ”Lizzy goes Status Quo” här. Betyg: Svag 3:a.

The hunter gets captured by the game

Det här kommer inte att lyckas, men vi gör ett försök ändå, att göra skillnad på de amerikanska skådespelerskorna Helen Hunt och Holly Hunter. Så här ser Helen Hunt ut:



Hon är ju mest känd för en massa obehagliga romantiska komedier och jobbiga tv-serien "Galen i dig" mot Paul Reiser. Holly Hunter däremot ser ut så här:



Hon vann Oscar för huvudrollen i "Pianot" 1993. På senaste tiden har hon jobbat med tv-serien "Saving Grace" som jag tyvärr sett alldeles för lite av för att kunna säga något elakt om.

Jag drog, utan att titta, om elen i en myrstack

Och slog vad med en liten knölsvan. Tack. Eller förlåt.

En död talar!

Veckans tv-tips är utan tvekan "Ambres - en död talar" som visas nu på söndag 26/7 klockan 20.00 i SVT2. Om snickaren Sture Johansson som påstår sig vara besatt av en 3000-årig egyptisk präst. Detta monumentala mästerverk måste ses - you have to see it to believe it! Alldeles oavsett om det är humbug eller inte så är det märkligt och underhållande.

Språklådan del 80: Kicki-festis

Denna vecka har Sveriges främste folkbildare Täppas Fogelberg i "Ring P1" lärt oss att vin i bag-in-box minsann heter "Kicki-festis". Mycket smakfullt uppkallat efter schlagerstjärnan och alkoholisten Kicki Danielsson. Anar jag ytterligare en anmälan mot programmet?

Täppas berättade också om hur mycket konstigt hänt på ön Patmos i Grekland. "Där fick Johannes sina uppenbarelser, och där har jag råkat urinera på en sovande tunnbindare".

Björklunds skolpolitik är kunskapsflum

Läs min gamle lärare Sverker Sörlins totalsågning av Jan Björklund.

I'm turning myself to a demon

Jag lyssnar på musik på ett ganska systematiskt, semiautistiskt sätt, så jag kan lika gärna dela med mig några åsikter här. Ofta ligger jag lite "efter" i mitt lyssnande, så jag upptäcker ibland saker några år efter hypen. Förutom Neko Case som jag nämnde tidigare i veckan är detta den senaste tidens omdömen:

Evergrey – “Torn” (2008) Inget som fastnar som “The Great Deceiver” från "Recreation Day" från 2003. Men Tom Englund har en härlig röst som jag föredrar framför growl och falsetter, men den kanske upplevs som tråkig av de riktiga konässörerna Betyg 2.



Fleet Foxes – “Fleet Foxes” (2008) Bra exempel på när jag missat hypen. Jag tror att jag försökte lyssna på den här när den kom, men orkade inte. Nu var jag mogen. Betyg 4.

Frida Hyvönen – “Silence Is Wild” (2008) Det här ska man ju tydligen älska hämningslöst, men jag kan inte riktigt fastna när texten rinner över till nästa rad hela tiden. Bästa spåret är i alla fall "Oh Shanghai". Betyg 3.

Kelley Polar – “I Need You to Hold on While the Sky Is Falling” (2008) Klämigt Pet Shop Boys-surrogat. Skivan är mycket bättre än hans remixer av andras musik som jag hört. Betyg 4.

Snow Patrol – ”A Hundred Million Suns” (2008) Oändligt tråkigt. Om man varken vill rocka eller göra något som är konstnärligt nyskapande, varför håller man då på? Singeln “Take back the city” sätter sig dock. Betyg 1.



Thin Lizzy – “Nightlife” (1974) Skönt att bandet här tagit sig upp ur folkrockträsket som harvas runt i på de första plattorna. Mysig stämning, urbant och souligt, så det påminner ofta om Lynotts sologrejor. Strax innan övergången till rejäl hårdrock. Föredömligt omslag också. Betyg 3.

"Politics is the art of looking for trouble, finding it, misdiagnosing it, and then misapplying the wrong remedies" – Groucho Marx

Apropå dagens “Ibland kan ju även politiska beslut vara lite fel." – justitieminister Beatrice Ask (M), till Ekot.

Aldrig sett ett så givet köp förr

Läser på min favoritsajt att man kan köpa en Leif GW Persson-action figure. Och det är sant! Snälla, fixa fram Kerstin Ekman och Nikanor Teratologen också!

Veckans omslag: Bilsurfning med Neko Case

I vanliga fall springer jag för livet när jag stöter på musik som betitlas "alternative country". Men Neko Case "Middle Cyclone" är bra. Härligt omslag och fascinerande texter. Lyssna särskilt noga på sista spåret "Marais La Nuit". Det är 31 minuter långt, och jag lovar att du kommer att älska det. Lovar. Här är en länk om du har spotify.

Vem vill inte hänga med Hasse Aro?

Många påpekar att det är för lite textreklam här på MSGHSFHI. Alright, här kommer lite. Det gäller Skeppsbar på Skeppsbron i konungliga hufvudstaden. Jag förmedlar från alltomstockholm, som frågade Skeppsbar:
Hej, har ni ett odiskat glas i baren som Quentin Tarantino drack ur när han satt i er bar?
- Det vet jag inte. Men vi har haft många kändisar här. George Scott, Frida från ABBA, Markoolio och till och med han från Efterlyst.

Tarantino och ABBA-Frida är väl en sak, men det är ju ofattbart att de vågar gå ut med att sådana GIGANTER som George Scott, Markoolio och HASSE ARO himself frekventerar stället. Jamenarhallååå, nu kommer ju ALLA att gå dit juh!