Stefan och den nya staden

Stefan Sjödin heter den nye chefredaktören för Stockholm City, gratismorgontidningen som numera endast utkommer två gånger i veckan i huvudstaden. Han gick i samma skola som jag, två årskurser över mig, och han - hör och häpna - jobbade som vårdbiträde på sjukhusavdelningen där min morsa slet hund.

Tidningen har lämpligt nog slopat tv-sidorna och istället satsat på dugliga skribenter:
Annika Norlin - jippie!
Plura Jonsson (från Eldkvarn) - jippie!
Kjell Häglund - jippie!
Natalia Kazmierska - ok!
Maja Lundgren - nja?
Annette Kullenberg - hur tänkte man nu?

Väntar med spänning på hur detta utvecklar sig. Kanske blir nya City den Nöjesguiden för vuxna som vi längtat efter. Lycka till Stefan!

Lallallallallallallalaaaaa!

Dagens namn har Emilia Lalander, elforskare vid Uppsala universitet.

Dagens guldfisk vs silverfisk

Varför är det så stor skillnad mellan huvudägare och huvudjägare?

Angående skiljetecken, del 31

"Jag (som skriver detta) tycker att användandet av utropstecken är ett tecken på svaghet. Eventuellt kan man använda utropstecken två gånger i livet om man skriver dagligen. Skriver man mera sällan än dagligen, kan man vid vissa tillfällen använda ett utropstecken en enda gång. Människor som okritiskt använder utropstecken borde interneras och skickas iväg - åtminstone ett tag." - Erlend Loe, "Volvo Lastvagnar".

Oberst Hans Landa for president!

Alla MÅSTE se "Inglourious Basterds". Det är Quentin Tarantinos näst bästa film - endast "Pulp Fiction" är bättre. Bara en sån liten detalj som att Morricones fantastiska "Allonsanfan" används till eftertexterna vittnar ju om kvaliteten. Och med Mike Myers som britt!

Framöver är jag mest intresserad av "Bronson", dramadokumentärt om engelsk kåkfarare av dansken bakom "Pusher"-trilogin. Dessutom vill jag se Michael Moore's "Capitalism: A Love Story". Han verkar gå från klarhet till klarhet. Och såklart vill jag se Martin Scorseses tolkning av Dennis Lehanes spännande roman "Shutter Island" ("Patient 67" på svenska), premiär tyvärr uppskjuten till februari 2010.

Men suget efter en titt på James Camerons "Avatar" sjönk som en sten när jag såg trailern. Smurfalver WTF?

Vems jävla "favoriter" är det?

Många läsare hör av sig och vill att jag ska skriva mer personligt. Kanske om mina dämoner eller mina bröstimplantat. OK, jag börjar så här: Idag var jag hos tandläkaren. Inte nog med att jag blev misshandlad, utan she charges me up the ass också, som vanligt. Som en extra bonus tvingades jag lyssna på radiokanalen Lugna favoriter under hela besöket, och där hann man med inte bara Aerosmiths sämsta låt "I don´t wanna miss a thing", utan dessutom BÅDE Jason Mraz "I´m yours" och Milows slakt på 50 Cents "Ayo technology". Hur kan denna dag möjligen utvecklas till det sämre?

Opera är en kulturart som MÅSTE DÖ

Det var bara det.

Excuse me sir, I'm lost. I'm looking for a place where I can get lost

... sjunger Hot Chip i "The Warning".

Nusvensk ordlista:
Arbetsförmedlingen = plats där de som var dåliga i matematik under skoltiden kan fortsätta förnedras. Det är en slutsats som man kan dra när i princip alla som pluggade data har massor av jobb att välja bland.

A whole lotta shakin goin on?

Det hände idag: 24 augusti år 79 efter Kristus startade det våldsamma utbrott från den italienska vulkanen Vesuvius som på några timmar släckte allt liv i de blomstrande städerna Pompeji, Stabiae och Herculaneum.

Du kan inte stoppa rock´n´roll

Några av de skivor jag avlyssnat på sistone...


Anna (fortfarande 180 cm) med apa.

Anna Ternheim – ”Leaving On A Mayday” (2008) Visst, en till singer-songwriter-tjej med gitarr, men jag förvånad varje gång över arrangemangen och makten i musiken. Många starka melodier och texter. På den version jag fick tag i fanns även fyra Frank Sinatra-covers, skojigt, men av varierande kvalitet. Bästa spår: “Black Sunday Afternoon”. Betyg: 4.

Dire Straits – ”Communiqué” (1979) Mycket bättre än vad jag minns den. Men det är ju ”Making movies” och ”Love over gold” som jag tycker är deras verkliga mästerverk. Betyg: 3 och en halv.

Kim Wilde – ”Kim Wilde” (1981) Fantastisk röst. Noterar lätt gåshud på ”Kids in America”. Synd bara på låtarna med baktakt, som ju var så populärt i England på den där tiden. Betyg: 3.

Levon Helm – ”Dirt Farmer” (2007) Gillar både Levons röst och budskap, men det blir helt enkelt för mycket country för mig. Betyg: 2.

Twisted Sister – ”You Can´t Stop Rock n Roll” (1983) Första gången jag lyssnat på den här skivan på kanske 15 år, och den har inte åldrats riktigt lika väl som bandets odödliga mästerverk ”Stay hungry”. Några av refrängerna blir mer än rimligt tjatiga. Utmärkt reissue från 2006. Betyg: 3.

Waterboys – ”This Is The Sea” (1985) Ett band som gått mig helt förbi (utom möjligen ”The Whole of the Moon” då). Påminner om James, fast sämre. Det är fan modigt att använda blås så här, men det ligger ofta en distad synthcymbal och skramlar ovan på stråkar och gitarrer hela tiden – mycket 80-tal och mycket störande. Betyg: 2.

Wilco – ”Wilco the album” (2009) Det här ska alltså vara det bästa sedan Sgt Pepper? I think not. Ganska platt och oengagerande. Betyg: 2. Det bästa med plattan är kanske dess omslag:

Dagens ungdom och deras idoler

Tre lösrykta citat som tillsammans säger ganska mycket om min kompis Blondinbella. De är i och för sig alla ur samma intervju med henne, en av årets bästa så här långt.

Vidare berättar Isabella Löwengrip att hon under 2008 spenderade 91 000 kronor på fika.

*

– Det låter sjukt, men jag förändrar unga tjejers liv.

*

Hon mår bättre nu – »har inte haft panikångest på några månader« – men undviker stress och stora folksamlingar där folk känner igen henne. Isabella Löwengrip går också i kognitiv beteendeterapi. Men det är inte heller något som hon skriver om på bloggen.
– Blondinbella lever drömlivet och där passar inte panikångest in.

De vänsterhäntas dag!

Det är idag! Jippie! I choose the left hand path.

Veckans namn: Bärbel

Japp, det är skitstort i Tyskland, och några har letar sig hit också.

Kan vi få med Persbrandt i vår välgörenhetsbuskis?

Det skulle garantera succé i folkparkerna nästa sommar. Vem har hans nummer?

Dagens guldfisk vs silverfisk

Varför är det så stor skillnad mellan hjort och hjortron?

I've loved a million women in a belladonic haze

Veckans skörd av skivor som jag kände mig tvungen att lyssna på:

Kamera - Resurrection (2007): Allt gick mig helt förbi, utan att orsaka varken njutning eller skada. Betyg: 2.

Kanye West - 808s and Heartbreaks (2008) Ganska jobbig Vocoder-orgie. En av världshistoriens mest våldtäktsbetonade samplingar är den av Patrick Doyles "Great Expectations"-score i "RoboCop". Om det blivit en singelhit skulle jag ha tagit mitt liv. Betyg: 2.



Miles Davis - Kind of Blue (1959) Det här ska ju tydligen vara ”the shit”. Själv orkar jag inte riktigt. Betyg 2.

Nouvelle Vague - 3 (2009) Det lyfter liksom aldrig, som på deras tidigare album. Alldeles för platt låtval, inga överraskningar längre. Dags att lägga ned? Betyg: 2.



Queen - Queen (1973) Att ha ”Keep yourself alive” som första spår på första albumet är ren Leonard Cohen-”Suzanne”-klass. Jävulskt stabil första platta, som slår an en ton och svallrar om vad som komma skall. Men ”Liar” är en jävligt tjatig låt. Betyg: 4.

Sämst senaste 15

För en tid sedan nämnde jag ju de bästa filmerna. Nu vill jag prata om de sämsta. Det görs ju mycket skit, men här kommer en lista på det jag minns nu i efterhand som allra värst år för år, med fokus på det som många sett.


Malkovich förnedrar sig ibland.

2008: The Mutant Chronicles. Jag FÖRSTÅR INTE varför man gör en så usel handling. VARFÖR? Vem som helst kan fatta att detta är ett uselt manus.

2007: Paranoid Park. Meningslöst sömnpiller, berättat på ett sökt och störande sätt. Vad var poängen?

2006: Van Vetereen - Fallet G

2005: Storm. Efter en timma och trettioåtta minuter av filmen fäller Jonas Karlssons karaktär repliken "Nu får det vara nog med det här jävla tramset!", och jag kan då inte göra annat än hålla med. Nåt så jävla pårökt uselt manus har jag inte lidit mig igenom sedan tv-serien "De utvalda"... Ooops, det var visst också en Mårlind-Stein-produktion!

2004: The Punisher. Oj så dåligt. Min mammas hunds löss hade kunnat skriva ett bättre manus.

2003: Masked and Anonymous. Bland det sämsta jag sett nånsin. Kan nån förklara varför detta gjordes?

2002: Hämnarens resa. Snygg, men handlingen är så tragiskt krystad och uselt berättad. Fattar ingenting av varför karaktärerna gör som de gör.

2001: Thirteen Ghosts

2000: Dubbelspel (Reindeer Games). Med tanke på vilka som är inblandade så var detta en rejäl bomb.

1999: Payback. Otroligt usel.


Very Bad Movie.

1998: Very Bad Things

1997: Batman och Robin

1996: Striptease. Satsa på riktig porr istället.

1995: Get Shorty

1994: Highlander 3 - The Magician. Osannolik misshandel av ett kultförklarat varumärke.

1993: Den siste actionhjälten

1992: Buffy - vampyrdödaren. Pinsamt att se Donald Sutherland nedlåta sig till nåt sånt här.

1991: Höken är lös. Fruktansvärt genomusel film. Märkligt att de inblandade fortfarande står ut med att leva vidare.

1990: Wild at Heart. Så sjuuukt överskattad. David Lynch värsta.

1989: Sex, lögner och videoband. Sicken dynga. Jag som tyckte "Scener ur ett äktenskap" var jobbig.

Bin gjorde honung i lejonets skalle

Veckans skörd...

Dire Straits - Dire Straits (1978) Ojoj, att det som skulle bli så fantastiskt började så här tokgubbigt. Betyg 2, men ”Sultans of Swing” är naturligtvis värd 5:a-betyg varje dag i veckan.

Earth - The Bees Made Honey In The Lion's Skull (2008) Tungt och avkopplande. Betyg 4.

Emil Jensen – Emil Jensen (2008): Jag gillade ”Hör dåligt, fattar trögt”, så jag tänkte ge detta en chans. Det skulle vara verkligt intressant att höra dessa låtar utan den skånske heliumsmurfen. Starkt material, men hans sockersliskiga röst blir för påfrestande efter ett tag. Betyg 2.



Sammy Hagar - Standing Hampton (1981) Lite för AOR-ig för mig. Gillar ”Three Lock Box” bättre. Men låten ”Heavy Metal” är ösig, den påminner om tiden i Montrose. Betyg 3.

The Legends - Facts And Figures (2006) Småputtrigt, men det fastnar liksom inte, förrutom singeln ”Play it for today”, en odödlig klassiker. Betyg 3.

Thin Lizzy - Fighting (1975) Det känns som en hel del ”Lizzy goes Status Quo” här. Betyg: Svag 3:a.

The hunter gets captured by the game

Det här kommer inte att lyckas, men vi gör ett försök ändå, att göra skillnad på de amerikanska skådespelerskorna Helen Hunt och Holly Hunter. Så här ser Helen Hunt ut:



Hon är ju mest känd för en massa obehagliga romantiska komedier och jobbiga tv-serien "Galen i dig" mot Paul Reiser. Holly Hunter däremot ser ut så här:



Hon vann Oscar för huvudrollen i "Pianot" 1993. På senaste tiden har hon jobbat med tv-serien "Saving Grace" som jag tyvärr sett alldeles för lite av för att kunna säga något elakt om.

Jag drog, utan att titta, om elen i en myrstack

Och slog vad med en liten knölsvan. Tack. Eller förlåt.