Såg Andrei Tarkovskijs "Stalker" idag.
Efter cirka 40 minuter skriker jag åt min dvd-spelare "FÖR FAN KAN DET HÄNDA NÅNTING I DEN JÄVLA FILMEN DÅ!"
Efter cirka en timma somnar jag.
Vaknar. Efter cirka två timmar skriker jag åt dvd:n igen, den här gången "HELVETE, KAN DEN JÄVLA FILMEN TA SLUT NÅN GÅNG!"
Visst, filmen är skitsnygg - inget snack om det. Tror knappt jag sett nån snyggare film. Härlig musik, stämning och så. Men alltså handlingen? Dialogen? Jag skäms som en hund att erkänna det, men jag fattar absolut ingenting. När allt är så flummigt att man inte ens kan GISSA vad som händer i filmen blir jag fan besviken. Jag vet inte, det kanske bara är jag som tillhör den damp-skadade MTV-generation.
Den här ordväxlingen illustrerar ganska bra hur lätt man fattar dialogen:
Hon: "Gillar ni hundar?"
Han: "Vad?"
Hon: "Det är bra det."
... och den här bilden säger rätt mycket om stämningen i filmen:
Detta är bloggen där Mannen som gör hvad som faller honom in skriver exakt vad han vill. Oftast trams, slö samhällskritik och yttranden bättre skrikna under sängen.
Byggnadsetnologen
Blog Archive
-
▼
2005
(132)
-
▼
September
(22)
- Funny man
- När det känns tungt...
- Dagens erbjudanden från AMS
- "Kniv, tack?"
- Resultatinriktad
- Språklådan del 32: Invektiv
- Nån som är förvånad?
- Stalker = rysk "sci-fi" från -79
- Jag kom. Jag såg. Jag segnade.
- Pickin' on Pink Floyd
- Språklådan del 31: Anakolut
- Språklådan del 30: Miljötekniker
- Går med spöket
- Hur ska man kunna låta bli?
- Härnösand = ägt
- 80-talet tillbaka i videos
- Gollum är palestinier
- Dagens tänk 2005-09-05
- Prestigelös
- Rätt Hepburn?
- Höjden av originalitet?
- Allt är relativt...
-
▼
September
(22)