London 2014 - Dag 5

Wow! Ännu mer semesterbilder!

 

Slår upp morgontidningen när jag äter frukost på hotellets mysiga innergård. Richard Bransons mamma (som ser ut som Richard Branson!) har blivit räddad från en eldsvåda av Kate Winslet. Inget konstigt alls.

Noterar att puben jag tagit ett par öl på heter The King´s Head. Inte så originellt.

Westminister Abbey ... hade jag ju tänkt. Stängt. Jomenvisst, klart kyrkan har stängt på en söndag. Det får bli imorn.

Adam Smith (1723-1790) var en rolig farbror som brukar kallas liberalismens fader. Dagens tokliberaler brukar gilla att förvränga vad han skrivit efter eget syfte.

Tate Britain, typ Storbritanniens nationalmuseum. Hur kul kan det vara? Jo tack, bättre än väntat.

Joseph Wright, ”An Iron Forge”, 1772. Härlig glöd i färgerna.

Is that a dagger which I see before me? Henry Fuseli, “Lady MacBeth Seizing the Daggers”, 1812.

John Singer Sargent, “Ellen Terry as Lady Macbeth”, 1889. Helt makalös tavla, typ 3 meter hög.

John Frederic Watts, “The Minotaur”, 1885. Målad i ilskan över barnprostitution – barn offrades till Minotauren i grekisk myt.

Francis Bacon, ”Study for a Portrait”, 1952. Bacon är speciell, sådan kraft. "Lotsofpaaowa" som Schwarzenegger skulle ha sagt.

David Hockney, ”Mr and Mrs Clark and Percy”, 1971. Man anar att Percy vill lämna de där tråkiga människorna.

Lucian Freud, “Girl in a Striped Nightshirt”, 1985. Den här tavlan tog tre år att färdigställa. Jag såg en dokumentär om Freud för några år sedan, en mycket intressant person. Och begåvad.

Bill Woodrow, ”Elephant”, 1984. Bildörrar, kartor och en dammsugare. Man tager vad man haver.

Shirazeh Houshiary, ”Veil”, 1999. Hon är tydligen skulptör i vanliga fall. Hon skulle kanske hållit sig till skulptur, det här blev ju inte så lyckat.

John Constable, ”The Valley Farm”, 1835.

Now we´re talking! William Blake, ”Satan Smiting Job with Sore Boils”, 1826.

JMW Turner, “The Bay of Baiae, with Apollo and the Sibyl”, 1823. Turnersamlingen täcker nästan en egen våning. Han skänkte alla sina kvarvarande tavlor till England, på villkor att de visas tillsammans. Lite speciellt att vandra bland tavlor som var och en är värda uppåt hundra miljoner kronor.

Jag tror att den här skylten betyder ”Här får ni bara fota med en gammal lådkamera”.

Mycket intressant när gamla hus blandas med toppmoderna. Här har superkonservativa Stockholm en hel del att lära.

”Take the National Express when your life's in a mess …”

Fömodligen den fulaste byggnaden i hela staden.

Buckingham Palace.

"The Gift of New Zealand" (tror jag den heter, eller kallas i alla fall) utanför Buckingham Palace. Gubbe med lejon och slägga ... och duva! Jag vill veta mer om den här.

Memorial Gate, Constitution Hill. Jag trodde att det var nån slags skryt om erövrade stackars länder, men det ska hedra soldater från andra kontinenter som slogs för britterna under världskrigen. Så nu känns det bättre.

Såna här mattaffärer med konstant superrea verkar finnas överallt i hela världen, även i Stockholm. Alltid helt otroliga butikslägen. Nästan aldrig några kunder i butiken. Alltid helt äkta persiska mattor. Alltid sista chansen någonsin. Kan nån förklara?

Jacob Epsteins sista större verk, “Rush of Green”, 1959. Den här hade jag fått för mig att jag skulle hitta, men jag fick leta orimligt länge. Trodde först den stod i själva Hyde Park, men den står vid ingången till One Hyde Park, ett groteskt lägenhetskomplex i spegelglas intill parken. Jag vågar inte ens gissa vad det kostar att bo här.

Simon Gudgeon, ”Search for Enlightment”, 2012, också vid One Hyde Park.

Pallrade mig uppåt Baker Street vid lunchtid. Och vem stod där, om inte självaste Sherlock mumifierad!

Närmare än så här kom jag inte själva Baker Street 221b. Jättekö och dåligt med tid. Jag tröstar mig med att det var en hittepå-adress. Vissa säger t o m att Sherlock Holmes helt och hållet är hittepå. Men den roligaste teorin jag hört är att Sherlock Holmes fanns på riktigt, men att han hittade på Sir Arthur Conan Doyle!

Det hänger sådana här härliga amplar med blommor överallt i vissa stadsdelar. Skulle aldrig få vara i fred i Stockholm. Kan det vara värt att ha de där övervakningskamerorna ändå?

London Central Mosque, Regents Park.

St Marylebone War Memorial av Charles Leonard Hartwell, intill Regents Park. De är duktiga på att minnas sina krig de här britterna. Härifrån gick jag västerut, längs med Lord´s Cricket Ground. Otroligt högljutt inifrån arenan.

Abbey Road Studios. Mest känt för Beatles, men jag tänker faktiskt mer på Pink Floyd och Nick Drake.

Londons mest mobbade övergångsställe. Jag skulle inte vilja köra bil här regelbundet, måste vara eländigt.

Warwick Avenue, som i visan.

Tror den här jalfrezin är på New Asia, Hogarth Road. Svårt att minnas, det var så många jalfrezis den där veckan :) Den här var bara sådär.

Mycket annat är fel, men ingen kan klaga på kaffekoppsstorlken på cafékedjan Costa. Det är som en soppterrin.

Pizza, pingis och drinkar – vad mer kan man behöva? Earl´s Court Road nånstans.

Nu är det bara en dag kvar av extremt spännande semesterbilder. Stay tuned!