Nu har jag äntligen lyssnat på Anna Järvinens platta. Och den var mycket bra, mycket fina melodier och Järvinen är en fantastisk sångare, det har jag tyckt ända sedan tiden med Granada. Mitt enda problem är att jag inte har en aning om vad hon sjunger om. Hon liksom gnyr och mumlar fram texten på ett sätt som är underbart att lyssna på, men omöjligt att uttyda om man inte anstränger sig.
Sedan läser jag i Groove att sången ursprungligen låg mer "ovanpå" musiken, men att skivbolaget mixade ned den. Satans skivbolag.
Apropå sång - asså den här Amanda Jenssen, är det nån slags aprilskämt eller? Jag fattar om vissa sångerskors röst liksom "spricker" ibland, det blir ju distinkt och fint, men den här tanten kan ju fan inte ta en ren ton! På skiva låter det bättre, men live som på Grammisgalan var det plågsamt och outhärdligt pinsamt.