Den senaste veckan har jag låtit Tomas Bolmes honungslena Tintin-stämma smeka mina öron medelst Jan Guillous terroristroman "Fienden inom oss". Martin Niemöllers berömda, ödesmättade dikt inleder boken:
När nazisterna hämtade kommunisterna,
teg jag;
jag var ju ingen kommunist.
När de spärrade in socialdemokraterna,
teg jag;
jag var ju ingen socialdemokrat.
När de hämtade de fackliga,
lät jag bli att protestera;
jag var ju inte med i facket.
När de hämtade judarna,
lät jag bli att protestera;
jag var ju ingen jude.
När de hämtade mig,
fanns det ingen kvar som kunde protestera.
Men sedan blev allt ointressant, och fläckvis direkt uttråkande. Karaktärerna från "Tjuvarnas marknad" återkom, men fyra år senare, och Guillous patologiska frankofili och juridikfetischism tillåts att till fullo blomma ut. Men när det var som allra mörkast, mot slutet, kom en helt oväntad förveckling som ändrade min uppfattning tämligen radikalt. Nu vill jag t.o.m. rekommendera boken som varandes mycket sedelärande, särskilt för de folkvalda.
Detta är bloggen där Mannen som gör hvad som faller honom in skriver exakt vad han vill. Oftast trams, slö samhällskritik och yttranden bättre skrikna under sängen.