Har varit duktig och lyssnat mig igenom inte mindre än tre Klas Östergren-böcker på sista tiden. Detta har lett mig till att misstänka att jag helt enkelt är för dum i huvet för att förstå mig på modern litteratur.
"Orkanpartyt" från förra året handlar om en framtid där samhället styrs av de gamla asagudarna. Mycket spexig idé, men det blir väldigt introvert och drygt efter ungefär halva boken, och mot slutet nästan outhärdligt.
Genombrottet "Gentlemen" från 1980 var mycket underhållande. Lagom mycket handling, lagom mycket flummigt gestaltningspladder. Jävligt snyggt språk. Läs den!
"Gangsters" från 2005 är en inte alls särskilt fristående fortsättning på "Gentlemen". Östergren formulerar sig fortfarande väldigt vackert. Det är en slags uppgörelse med hans tidigaste verk, där han våldtar (bildligt talat alltså) den gamla historien och karaktärerna däri. Dessutom finns inte mycket till handling, mest ofokuserat reflekterande över händelser 1980-2005, som Tjernobyl, Bofors-affären etc. (inklusive helt sinnessjukt många tidshopp). Jag led mig igenom sista tredjedelen, som mest påminde mig om den där gamla radiosketchen "Men senapen är ju gul", där två likadana röster pratar helt abstrakt om ingenting och det efter ett tag blir helt omöjligt att hänga med i vem som är vem och vad de refererar till.
Jag vet inte om det här var en tillräckligt utförlig undersökning för att avgöra en författaren kvalitet, men jag drar ändå till med att den gode Klas inte är min kopp te.
"Att det skulle vara så fruktansvärt viktigt att författarna står på torget tror jag inte på. De författare som jag känner ska fan inte stå på något torg, de borde vara inlåsta." - Klas Östergren