Hej, det är jag som är Vän av ordning. Jag promenerar mycket, precis som alla andra gubbar i min ålder. Vid en liten sjö i en park får jag syn på en grupp skolbarn, uppskattningvis daterade till 6-8 år per styck. De är ganska många, men har inte mindre än fyra vuxna till sitt förfogande. Eller beskydd. Eller vad fan de nu var där för. Jag passerar gruppen yngel vid två tillfällen. På första varvet nöjer de sig med att endast leka med fåglarna (diverse svanar, gäss, änder). De kastar medhavt gammalt bröd åt dem, hetsar dem, jagar dem, skriker och lever jävul. Ilskan kokar i Vän av ordning, men jag besinnar mig och låter dem leva.
På andra varvet har barnen övergått till att kasta grenar och grus på fåglarna. Deras lärare (eller vad de nu är) står och tittar på. Vän av ordning lackar ur och konfronterar en av idioterna.
Jag: Du, är du ansvarig för barnen eller?
Hon: Ja, jag är...
Jag: Du, det är inte så snyggt när de kastar saker på djuren eller?
Hon: Jo, vi tyckte att det var ett märkligt beteende...
Jag: Ni måste SÄGA IFRÅN!!
Hon: (livrädd)
Jag: (går därifrån)
Mannen börjar bli gammal, och ibland känns det helt okej.
Kompisch!