Introspektiv musikarkeologi del 2

Här fortsätter djupdykningen i de första mp3:orna jag någonsin lade vantarna på. Fortfarande är året 1997.


R.I.P Gerry Rafferty.

Aerosmith - Dream On
Alan Parsons Project - Games People Play
Alan Parsons Project - The Raven
Alice Cooper - Go To Hell
Antiloop - Flash in the night
Bette Midler - The Rose
Billy Joel - Just The Way You Are
Black Sabbath - Changes
Black Sabbath - Killing Yourself To Live
Bobby Darin - Mack The Knife
Cat Stevens - Moonshadow
Chicago - If You Leave Me Now
Chris DeBurgh - Don't Pay The Ferryman
Coal Chamber feat Ozzy Osbourne - Shock The Monkey
Collective Soul - Crazy Train (Live)
Dan Hill - Sometimes When We Touch
Deep Purple - Highway Star
Deep Purple - Soldier of Fortune
Dream Theater - Hollow Years
Elaine Paige - Memory
Electric Light Orchestra - Don't Bring Me Down
Electric Light Orchestra - Livin' Thing
Elton John - Goodbye Yellow Brick Road
Elton John - Your Song
Foreigner - Cold As Ice
Gerry Rafferty - Baker Street
John Denver - Annie's Song
Judas Priest - The Ripper
Kenny Rogers - The Gambler
Kiss - Beth
Leonard Cohen - Suzanne
Manfred Mann's Earth Band - Blinded By The Light
Moody Blues - Nights In White Satin
Ozzy Osbourne - Perry Mason
Steely Dan - Do It Again
Stevie Wonder - Part Time Lover
The Beatles - Blackbird
The Beatles - Eleanor Rigby
The Beatles - Hey Jude
The Beatles - Norwegian Wood (The Bird Has Flown)
The Beatles - Penny Lane
The Beatles - Strawberry Fields
The Four Tops - I Can't Help Myself
The Four Tops - My Girl
The O'jays - Back Stabbers
The Tramps - Disco Inferno
Toto - Hold The Line
Van Halen - Eruption
Van Morrison - Brown Eyed Girl
Van Morrison - Moondance

Här dyker skämskudden upp. Denver, Page, Hill - bra låtar, men hur smörigt får det bli? Man tog vad man fann på mIRC vid den här tiden, men flera av de här låtarna är och förblir bland de bästa jag vet.

Dessutom förekom några slumpmässiga Mike Olfield-låtar (Man In The Rain, Midsummer Nights Happening, Outcast, Tubular Bells III Shivver Mix plus nåt udda ljudklipp från The Killing Fields). Oldfield måste vara världens mest ojämna artist - när han är som bäst är det magiskt (Ommadawn, Discovery), när han är som sämst är det ungefär som om jag själv samplat ihop nåt med datorn. De senaste tio åren har tyvärr varit mycket av det senare.


Oldfield med Maggie Reilly 1984. Så ska det låta.