Lördag förmiddag – nästan folktomt i tunnelbanan, en väldigt
annorlunda upplevelse jämfört med en vardag. Dags för Tower of London, på
svenska kallat ”Towern”. Lustigt. Precis som ”Themsen”.
Tower of
London. Nån slags primitiv gräsklippare där nere?
Insidan av
broschyren “Welcome to the Tower” version 3 (2013).
Tower of
London. Namnet är alltså missvisande - det är inte ett torn, utan en jävla massa torn.
Vissa britters vidskepelse säger att om korparna någon gång
försvinner från the Tower så betyder det kungadömen ska rämna. Därför har man
vingklippt korparna så att de inte kan flyga därifrån. Vansinnigt idiotiskt,
men ganska talande för hur den här världen fungerar.
Här ska en av drottnings livvakter just känga en kollega på
pungen. Observera: Detta är alltså drottningsens livvaktstyrka, ej att förväxla
med ”Beefeaters”.
The White Tower, själva kärntornet i Tower of London,
färdigställt cirka 1100.
Inne i White Tower finns Royal Armouries, Englands svar på
Livrustkammaren. Mest en massa plåtrustningar. Notera svärdet – måste vara
otroligt jobbigt att svinga på ett effektivt sätt, särskilt i den där rustningen. Notera även barnmodellen till höger.
Hjälm med inbyggd valrossmustasch! Dåligt skydd för själva hjässan dock, men skönt om man har en stor afrofrisyr, vilket var vanligt på den tiden.
Tower Bridge och en massa brunt vatten.
På Tower Bridge.
Vy från London Bridge mot Tower Bridge. Broöppning minsann. Otroligt smutsigt vatten.
Whitechapel Art Gallery. Här i krokarna härjade alltså Jack
the Ripper. Nu är här stans finanskvarter. Lite samma sak alltså.
Snygg skylt nånstans mellan The Monument och Aldgate.
Mycket besynnerligt fordon. Ett gäng sitter på motionscyklar
och driver det framåt.
Härlig blandning av gammalt och nytt i stadsbilden. I
Stockholm finns knappast sådana där gamla byggnader (utanför Gamla stan
alltså), ändå gnälls det otroligt mycket när nån vill bygga nåt modernt intill.
Här verkar det betydligt mer accepterat.
London Mithraeum är ett tempel tillägnat den romerska
(ursprungligen persiska) guden Mithras, byggt cirka 250 e Kr. Men hela
kvarteret där tempelruinerna ligger är under ombyggnad, så jag fick inte se
dem. Inte min bild alltså. Surt.
St Paul´s Cathedral. Jag hade seriösa problem med att få
plats med hela byggnaden på en enda bild på något vettigt sätt. Det gick i alla fall inte från den här sidan gatan, som ni ser.
Jag hamnade bokstavligen talat mitt i ett bröllop när jag steg ut från ett fik
på Fleet Street. Brudparet skulle korsa gatan till kyrkan på andra sidan, men
var så klart nära att bli överkörda. Alla i London kör bil som biltjuvar,
oklart varför.
Bussen ”Titania” från Duck Tours. Go figure.
Victoria Embankment Gardens mellan Blackfriars Bridge and
Westminster Bridge, ytterligare en extremt välskött park till allmänhetens
förfogande. Undrar om The Savoy, lyxhotellet som ligger intill, pyntar nåt för
skötseln?
Köper en macka på hotellet. Får en massa friterad potatis på
köpet. I England verkar man vara väldigt, väldigt förtjust i friterade potatis, till allt.
En skylt man ser lite här och var. De har alltså en toilet
men har missat en bokstav.
Royal Albert Hall söderifrån. Jag ska se en sån där spexig
BBC Prom-konsert.
Norra sidan av Royal Albert Hall.
På plats. Jag sitter i princip i knäet på violinisterna. Nån
slags medlemsplats. Undras vad som föranledde ägaren att sälja den vidare
ikväll. Stubhub (www.stubhub.co.uk) är en otroligt lyckat tjänst - naturligtvis har vi inte något motsvarande i Sverige.
Royal Albert Hall är en snygg hall.
Long Yu dirigerade China Philharmonic Orchestra (solister
Haochen Zhang och Alison Balsom) i följande:
Elgar: Pomp
and Circumstance March No. 4 in G major (6 mins) Klämig! Betyg: 4
Tchaikovsky:
Fantasy-Overture “Romeo and Juliet” Inte min grej. Betyg: 2
Liszt: Piano
Concerto No. 1 in E flat major. Inte heller min grej. Betyg: 2
Qigang Chen: Joie éternelle. I början väldigt fint och stämningfull,
men dras ut till 25 minuter, inte okej. Betyg 3
Mussorgsky: Pictures at an Exhibition (orch. Maurice Ravel)
Den här känner man ju igen, men herrejevlar, 35 minuter är lääänge. Det blir
tjatigt. Betyg 3
Sammanfattningsvis: Jag är lite för mycket ett barn av min
tid för att till fullo uppskatta klassisk musik. Visst, det finns ”hits”, det
finns teman och scores, men ofta känns det som att jag inte har en aning om var
musiken ”är på väg”, och då tappar jag intresset. Märkligt kanske, men så är
det.
Konserten var en speciell upplevelse, och jag vandrar nöjd genom sommarkvällen de fem-tio minuterna tillbaka till hotellet.
Konserten var en speciell upplevelse, och jag vandrar nöjd genom sommarkvällen de fem-tio minuterna tillbaka till hotellet.
