Jag hann se fem spelningar. Var nyfiken på Mattias Alkberg också, men hann inte. Jag tyckte följande:
Jens Lekman: The artist formerly known as Rocky Dennis. Undrar varför han bytte namn? Kanske ångrade att han tog artistnamn från en karaktär med elefantiasis i "Mask" (1985). Ett sömnpiller. Spelade nedtonade versioner av sina hits. Hur man nu lyckas få det så nedtonad med sex personer på scen (två var i och för sig cello och fiol - respekt!). Brottsligt usla texter - killen skulle inte få rimma på mina julklappar om han så bad på sina bara knän. Värst var nån sorts acapella-grej som handlade om Göteborgs-kravallerna.
José Gonzalés: Begåvad kille. Minns att jag fastnade direkt första gången jag hörde honom, och köpte den där första EP:n direkt. Blev lite besviken på albumet - det var kort och enformigt. Igår upptäckte jag dessutom att han inte bör ödsla tid på att uppträda live. Han har noll utstrålning och allt låter exakt som på skiva. Hans längsta (och enda) mellansnack var "Det här är första låten på skivan". Så - köp hans plattor men sluta uppmuntra killen att turnera. Roligast var när en ljusrigg rasade ned. Ingen skadades. José höjde knappt ett ögonbryn.
Weeping Willows: Jag har aldrig varit nån större fan, men jag har alla plattorna och har slölyssnat en del på dem. Men av 15 låtar kände jag igen tre, varav en var en Velvet Underground-cover (med Moneybrother som gäst). Jag antar att det betyder att de inte gillar sina gamla hits och var sugna på att spela nya låtar. Magnus Carlson har en bra röst, men hans scenshow är inte direkt Dave Gahan-klass. Och bandet är rysligt gubbigt.
Turbonegro: Förmodligen det mest politiskt inkorrekta band som tillåts kuska runt på vägarna. Mellansnacket handlade om porr och pedofili, och det dröjde inte längre än ett par låtar innan sångaren Hank Von Helvete slängde cylinderhatt, mantel och jeansjacka för att visa upp sin enorma, blekfeta, tatuerade överkropp. En tanke gick till de fjortonåriga poptjejerna på läktaren (*Tjejer, där har ni en riktig man*). Jag ville röra mig mot utgången för att slippa trängas senare, men jag stannade nog länge för att höra mina favoritlåtar. Jag vidhåller att "Get It On" är en av tidernas finaste rockrökare. Jag missade tydligen det teaterblod som varnades för av arrangörerna *Snyft*
Sammantaget tycker jag kvällen var värd de 300:- jag hostat upp. Tack ni som gjorde mig sällskap.