Tillbaka hemma igen efter påsk.
Nu tänkte jag chocka världen med att skriva ett positivt inlägg om hur mycket jag älskar människor. Jag tappade nämligen min nya mobiltelefon (SonyEricsson T630, full av foton) på tåget. Den måste ha glidit ur min ficka när jag höll på att packa ihop mina saker. Den var varken knapplåst eller stöldmärkt. Den var snarare märkt "stjäl mig, min ägare håller ändå inte koll på mig". Men idag, när jag återigen ringer tågbolagets hittegodsavdelning, berättas för mig att någon vänlig själ lämnat in den där.
Så just när Bush är som dummast, när desperata araber spränger sig och tar gisslan, när Bosse Ringholm ljuger som mest, då visar någon människa att vi kan vara ärliga och trevliga mot varandra. Jag är oändligt tacksam.
Detta är bloggen där Mannen som gör hvad som faller honom in skriver exakt vad han vill. Oftast trams, slö samhällskritik och yttranden bättre skrikna under sängen.