Saturday, July 18, 2009

I'm turning myself to a demon

Jag lyssnar på musik på ett ganska systematiskt, semiautistiskt sätt, så jag kan lika gärna dela med mig några åsikter här. Ofta ligger jag lite "efter" i mitt lyssnande, så jag upptäcker ibland saker några år efter hypen. Förutom Neko Case som jag nämnde tidigare i veckan är detta den senaste tidens omdömen:

Evergrey – “Torn” (2008) Inget som fastnar som “The Great Deceiver” från "Recreation Day" från 2003. Men Tom Englund har en härlig röst som jag föredrar framför growl och falsetter, men den kanske upplevs som tråkig av de riktiga konässörerna Betyg 2.



Fleet Foxes – “Fleet Foxes” (2008) Bra exempel på när jag missat hypen. Jag tror att jag försökte lyssna på den här när den kom, men orkade inte. Nu var jag mogen. Betyg 4.

Frida Hyvönen – “Silence Is Wild” (2008) Det här ska man ju tydligen älska hämningslöst, men jag kan inte riktigt fastna när texten rinner över till nästa rad hela tiden. Bästa spåret är i alla fall "Oh Shanghai". Betyg 3.

Kelley Polar – “I Need You to Hold on While the Sky Is Falling” (2008) Klämigt Pet Shop Boys-surrogat. Skivan är mycket bättre än hans remixer av andras musik som jag hört. Betyg 4.

Snow Patrol – ”A Hundred Million Suns” (2008) Oändligt tråkigt. Om man varken vill rocka eller göra något som är konstnärligt nyskapande, varför håller man då på? Singeln “Take back the city” sätter sig dock. Betyg 1.



Thin Lizzy – “Nightlife” (1974) Skönt att bandet här tagit sig upp ur folkrockträsket som harvas runt i på de första plattorna. Mysig stämning, urbant och souligt, så det påminner ofta om Lynotts sologrejor. Strax innan övergången till rejäl hårdrock. Föredömligt omslag också. Betyg 3.

Contributors

Blog Archive