Först en bekännelse: Jag mår illa av Nina Perssons tillgjorda bebisröst på tidiga Cardigans-inspelningar (typ den outhärdliga "Lovefool"). Hon sjunger så himla mycket bättre nu för tiden. Men deras hårdrockscovers är iofs bra.
Veckans citat: "Women don't want to be listened to. They only want to be agreed with." - Illeana Douglas
Veckans humor: Vattenkrig på Gärdet med tusentals deltagare – i hällregn.
Veckans namn: Marina Krig. Hon är företagsinformatör på SVT.
Veckans Mannen-konstruerade tyska mening: "Spät wiederholung auf die gesellschaftskomödie 'Austin Powers: Goldständer' ist ein angriff auf die lachmuskeln".
Veckans konstigaste: Hörde att den japanska upplagan av modetidningen "Vogue" visar knappt några asiatiska modeller. Ganska sjukt.
På tal om japanskt: Robyn pratar exakt som en 20-årig version av Idol-Kishti Tomita.
Årets mest obehagliga särskrivning hittade jag i tablån för The Voice TV: 16.00-17.00: Önske Listan - Dina mest önskade hits. The Voice TV verkar för övrigt vara en riktigt obehaglig kanal. Ta t.ex. programmet "1 artist, 3 hits". Det tar typ nio minuter att spela tre musikvideos, men programmet är hela trettio minuter. Hur jävla mycket reklam kan man få plats med i ett program egentligen?
Englas mamma fick frågan varför hon ville att Englas begravning skulle sändas i tv. Hennes svar: "för att ge en ljus bild av Engla". Då frågar jag mig, var det nån som hade någon annan sorts bild av henne eller?
Fulaste kvinnoformen av mansnamn: Hughette (Eller är det Hugh som är en mansform av Hughette?)
Veckans samhällsomstörtande, amatörfilosofiska fundering (inspirerad av något Annika Norlin sa i förbigående i sitt utmärkta Sommar-program): Varför är det bara lismande, populära, förtroendeingivande personer som ska fatta beslut i samhället? Inför anonyma riksdagsmän NU! Det är väl idéerna och förnuftet som är det viktiga, inte om man lyckas charma folk? Charmfaktorn har ju liksom ingenting med huruvida de är vettiga i skallen att göra, eller? (USA är så klart en tydlig illustration till detta resonemang.)
Reflektion: Görs inga kanadensiska filmer? Jag kan inte påminna mig att jag någonsin sett, eller ens hört talas om, en långfilm från Kanada.
Förslag på ny sport: Lagboxning. Tre mot tre liksom, i en och samma ring. Skulle det vara trist kanske?!