Statliga Postens VD Lars G Nordström avslöjar i direktsändning nu på morgonen att han avsäger sig all lön för sin anställning, som omfattar sex (eller var det nio?) månader med 900 000 kronor i månaden. Så generöst, från någon som levt på liknande villkor i 40 år och nog har "sparat i ladorna", som Anders Borg brukar säga. Lars G måste sova gott i natt.
Resten av intervjun var dock katastrof. När han får frågan om han tycker lönen är rimlig är hans enda argument att det är samma ersättning som hans företrädare på jobbet. Alltså - om andra gjort fel ska minsann jag också göra fel, annars är det inte rättvist. Ett argument såsom ett litet barns - "de andra barnen får ju, då måste jag också få!" The mind of a child styr ett av Sveriges största företag. Idolbild på mannen i fråga finns här.
Veckan har gjort mig bittrare än vanligt, om man ser till det politiska. Några exempel:
- Alla är överens om att personal på demensboende i Halmstad borde ha mer i lön så att de orkar göra sitt jobb ordentligt. Men ingen gör något åt det.
- Många är överens om att de hatar sitt jobb och vill jobba mindre och ha mer tid för att t.ex umgås och uppfostra med sina barn så att de inte blir ligister. Men ingen gör något åt det.
- Alla är överens om att företagsledare inte bör få bonusar om du sköter sina företag dåligt, men ingen höjer rösten mot detta på bolagsstämmorna (inte ens storägare som företrädarna för våra pensionfonder).
Vi har byggt upp ett samhälle som vi inte gillar. Men ingen gör något åt det.
Apropå det, läs Birger Schlaugs betraktelse här. Äntligen nån som kan tänka utanför lådan.
Detta är bloggen där Mannen som gör hvad som faller honom in skriver exakt vad han vill. Oftast trams, slö samhällskritik och yttranden bättre skrikna under sängen.
