Monday, August 14, 2006

Har vi fri vilja?

Många frågar mig om vi har någon fri vilja. Så här är det: Janet Radcliffe-Richards introducerar begreppen ”ordinary responsibility” och ”ultimate responsibility”, detta när hon försöker utreda huruvida människan är beskaffad med fri vilja. Hon menar att de som räds att darwinismen hotar vår möjlighet till ansvar (som ju verkar komma av fri vilja) är personer som har en otydlig uppfattning om vad de menar med ansvar. Radcliffe-Richards däremot är själv inte alls klar på vad som menas med ansvar, och tycker att ett begrepp måste definieras innan vi kan avgöra om det existerar.

Radcliffe-Richards definierar fri vilja som kapaciteten att vara genuint ansvarig för (och värd kritik för) sina handlingar. För att veta om fri vilja existerar så vecklar hon ut ett långt resonemang om hur vi måste utröna om vi lever i en deterministisk eller en indeterministisk värld, det vill säga om allt som händer i vår värld har en orsak eller om det kan hända saker som inte har någon orsak. Dessa två världsuppfattningar är oförenliga med varandra; båda kan inte vara sanna och båda kan inte vara falska. Fri vilja kan bara existera i den ena av dessa världar - den som är sann (alltså den som är vår värld). Fri vilja är alltså en kontingent sanning (contigent truth) - den existerar beroende på vilken beskrivning av världen som är sann. Fri vilja är också ett axiom (”necessary truth”) - om den skulle definieras som ovan så skulle den vara sann i alla tänkbara världar.

Om man ser världen som deterministisk menar många att fri vilja inte kan existera på grund av att vi omöjligen kan göra fria val om allt vi gör är led i orsak-verkan-kedjor som har sitt ursprung långt innan vi existerade. Om man däremot ser världen som indeterministisk menar somliga att fri vilja borde kunna existera, i och med avsaknaden av orsak-verkan-kedjor. Vissa handlingar skulle alltså uppstå utan orsak. Men om man tänker efter så innebär inte heller detta någon fri vilja för oss (eller något ansvar), i och med att vissa av våra handlingar då styrs av slumpen.

Alltså; vi har ingen fri vilja, och inget ansvar, hur vi än ser på determinism-indeterminism. Men det känns praktiskt omöjligt att leva i ett samhälle där invånarna inte har ansvar. Därför delar Radcliffe-Richards upp begreppet ansvar i två olika sorter. Den första, ”ordinary responsibility”, grundar sig på att människan oberoende av om hon lever i en deterministisk eller indeterministisk värld, och oberoende av om vårt beteende är genetiskt eller kulturellt betingat, ska kunna ställas till svars för sina handlingar. Brottslingar som de i fallet Leopold & Loeb ska inte kunna skylla på att de är slavar under impulser, totalt oförmögna till självbehärskning och rationellt handlande. Darwinismens genetik, eller miljö/uppfostran i standard social science-teorin, ska bara räknas som en förklaring till ett beteende, aldrig som motiv eller bevis i en rättegång. ”Ordinary responsibility” blir inte en absolut sanning, utan en sorts konvention som är nödvändig för att vårt civiliserade samhälle ska fungera.

Den andra sortens ansvar, ”ultimate responsibility” (ungefär ”verkligt ansvar”), är enligt Radcliffe-Richards en begreppslig omöjlighet. Om man förutsätter att vi lever i en materialistisk värld, och att materia är deterministisk, så kan vi aldrig ha genuint ansvar för våra handlingar på grund av att vi är ett resultat av naturkrafter som var i rörelse långt innan vi existerade. (Senare års forskning i kvantfysik föreslår dock att materia inte behöver vara särskilt deterministisk, vilket sätter denna teori ur spel.) Om man istället antar att vår existens inte helt och hållet är materialitisk, och därmed indeterministisk, så innebär ju detta att vissa handlingar är utan orsak, och kanske dök upp i t.ex en brottslings medvetande av en slump strax innan brottet - då kan han ju inte heller hållas ansvarig.

Slutsatsen blir, enligt Radcliffe-Richards, att vi människor har ”ordinary responsibility” för alla våra handlingar om vi inte är utsatta för yttre eller starkt inre tvång, men att vi aldrig kan ha ”ultimate responsibility” eftersom detta är begreppsligt omöjligt. Varken determinism eller indeterminism tillåter fri vilja. Alla grader av darwinism tillåter ”ordinary responsibility” och ingen grad av determinism tillåter ”ultimate responsibility”.

Har vi då någon fri vilja? Kan vi kontrollera våra öden?

Jag tycker Radcliffe-Richards har helt rätt i sin uppdelning i ”ordinary” och ”ultimate responsibility”. För det första måste man ha klart för sig att både ”frihet” och ”vilja” är uttryck som saknar skarpt avgränsad mening i normalt språkbruk. Jag ser det som att mänskliga samhällen behöver en konvention som, i juridisk mening, ger människor ansvar för sina handlingar. Oavsett om världen är deterministisk eller inte, eller om den eventuella determinismen är genetiskt eller kulturellt betingad, så behöver vi inte, om våra sinnen är friska, handla efter våra känslor. Människan har förmågan att kontrollera sina impulser för att få långsiktiga fördelar, och i våra samhällen har sådana långsiktiga fördelar ofta blivit norm. Och som Richard Dawkins skriver; det mänskliga sinnet är så avancerat att vi i praktiken kan glömma allt vad determinism heter och agera som om vi hade fri vilja.

Där skulle det kunna vara slutfilosoferat. Den andra, starkare, formen av fri vilja, den med Radcliffe-Richards ”ultimate responsibility”, känns enligt mig ganska irrelevant. För mig existerar bara begreppet fri vilja som något vi upplever någonstans i glappet mellan orsak och verkan – därmed inte sagt att alla handlingar måste ha orsak och verkan. Nya rön inom kvantfysiken kan komma att bevisa att slumpen existerar. Men eftersom vi människor inte lever på en subatomär nivå så måste det vara helt upp till var och en att tro vad den vill om våra handlingars ursprung.

Jag tror att funderingarna kring den starkare formen av fri vilja bygger på två mycket tveksamma uppfattningar hos människan. Den första är att vi , i all vår osäkerhet, vill förstå vår omvärld, och därför gärna applicera våra mänskliga attribut, känslor och handlingar på allt i den. Vi säger t.ex. att potatisar har ögon. Somliga tror att om det finns gener för ögonfärg så finns det gener för mordbenägenhet. Somliga tror att om vi skulpterar en man i lera så måste någon ha skulpterat den första mannen i lera. Vi tror att precis som en officer har sina underordnade så har Gud sina änglar att bossa runt, eller precis som handen styr bilratten så styr en fri vilja våra handlingar. Det behöver inte vara så. Det kan vara så som Thomas Nagel skriver, att handlingars eventuella frihet är en grundläggande egenskap hos världen som inte går att analysera.

Den andra mänskliga uppfattningen jag gärna ifrågasätter är den att allt det som vi upptäcker omedelbart måste utnyttjas. Om man nu kommer fram till att evolutionspsykologin är en ”riktig vetenskap”, så är den, som sagt, kanske bara en förklaring, och inte något man kan skylla människors handlingar på. De ”knobs” som Wright nämner kanske bara kan förnimmas, inte påverkas och än mindre avlägsnas. Vore det inte rent av lite märkligt om vi kunde utöva inflytande på vår ”dockmästare”? Och, som Radcliffe-Richards skriver, om vi verkligen kan påverka våra gener så behöver inte detta vara möjligt just nu, och inte heller särskilt lämpligt (droger, hjärntvätt, genmanipulation o.s.v.).

Den som vill veta mera kan läsa Janet Radcliffe-Richards bok "Human Nature After Darwin" (Routledge, 2001).

Contributors

Blog Archive