Den senaste tiden har varit en enda stor orgie i skadeglädje och Vad-var-det-jag-sa. Steve Irwin får äntligen reda på vad som händer när man kör tummen i röven på fel djur (that should REALLY piss ’im off!), Lars Leijonborg är mer upphängd på tork än en remsa parmaskinka, och nu kommer det medicinska bevis för att tonåringar faktiskt ÄR emotionella dvärgar. På riktigt. Precis som jag alltid har trott. Om nu nån kunde hitta den där jävla språkfelsgenen också, och installera duschrum med praktiska gaskranar för alla lunarstorm-användare en gång för alla, då vore hela livet som...som...ja, som att få knulla Ebba von Sydow i ögonen med ett stämjärn innan man rullade henne i skorpsmulor och tändvätska och tuttade på, med några sidor av ELLE som tändpapper. Vad mer ska hända? Snart ramlar väl den där avbrutna flygplansvingen ner och krossar mig, precis som jag förtjänar.
Apropå nykläckta sepen btw, så har metro fått en ny kolumnist, en fantastiskt lillgammal sextonårig brud. (Varför tror folk att det är viktigt att tonåringar får yttra sig i media? De hålls ju kort på alla andra fronter av ett SKÄL: de är inte färdigvuxna och i de flesta avseenden helt defekta. Det är DÄRFÖR de inte får köra bil, köpa ut, rösta eller ha kreditkort. Det är ju ingen som anstränger sig för att till exempel utvecklingsstörda skall få synas och skriva i vanliga media. Duh!) JA, coolt att få skriva i metro när man är så liten, men hon säger själv att hon inte är där på egna meriter utan är mer eller mindre inkvoterad. Hennes presentation av sig själv handlade mest om hennes sexandthecity-neuros, men var ändå en marginell skräckupplevelse i jämförelse med själva spalten. Om ni tänker er (just det) Ebba von S som klätt ut sig till doktor Phil, och sen vill dela med sig om sin nyvunna självinsikt att det är destruktivt att ha komplex för sitt hår... Ja, ni fattar.
Allt ovan är alltså ett citat från inkyblot, en av vår tids största tänkare. Mannen kunde inte ha sagt det bättre själv. Tonåringsundersökningen som åsyftas återfinns här.