Årets skiva: Tyckte inget stack ut sådär jättemycket i år, så jag väljer Hellsongs “Hymns In The Key Of 666”. Alldeles utmärkt. Kul var också Kleerup och Judas Priest. Årets besvikelse var, inte så överraskande, Metallicas ”Death Magnetic”.
Årets bok: I grenen skönlitteratur vinner ”Människohamn” av John Ajvide Lindqvist. Annars ”Vad är konst?” av Ernst Billgren, denne gudarnas konung som går bland oss dödliga. Ett smakprov:
Fråga: Bör man göra någonting bra?
Kort svar: Inte nödvändigtvis.
Långt svar: Jakten och pressen på att göra något bra är stenhård och lite rörande, det tar bort fokus på vad personen egentligen är intresserad av och lotsar alltid in oss bland de vedertagna och allmänna ideal som dominerar agendan för stunden. Bättre att göra något och sedan försöka tycka det är bra (som många gör med sina barn) än försöka göra om det man gjort till något bra (som tyvärr vissa också gör med sina barn). Konst som historien bedömer som viktig är ofta ett sant avtryck av tidsandan som rådde då. Hade de försökt göra den bra istället för sann hade den blivit mindre viktig, viljan att göra någonting bra kan liknas vid självcensur.
Årets film: "Låt den rätte komma in".
Årets uppfinning: Pizzatårta.
Årets ord: Obamisk. Nu återstår det bara för Obama själv att visa vad det betyder.
Årets låt: Svårt, men i dag är det ”California Dreamer” med Wolf Parade.